-
Väl valda ord. Men allt hänger ihop tkr jag. Din personlighet och hur du uppför dig speglar mkt i om du är osäker eller ej. Och där hjälper inte avsaknaden av hår till direkt. Detsamma med karriären. Akkt handlar om att tka om sig själv i grunden och ta för sig och om du som ung har/börjar tappat/tappa en av dina högt värderade ägodelar – håret så är de klart att du inte kommer att sväva på moln direkt i början.
Jag vet att allt handlar om hur man ser på saken. Allt är relativt. Som med allt annat här i världen. Men jag tror inte en enda kotte av oss tittar oss i spegeln o säger : what a fuck, håret håller på falla, who cares? och inte får en endaste törn på självkänslan/självförtroendet. Vi snackar trots allt om en sak som få en att känna sig som om man föråldras i förtid. Då menar jag utseendemässigt. Att vara 20 men känna sig som 40.
Det blir naturligt att man går in i en väldigt djup och allvarlig “sörjningsperiod”. Speciellt om man drabbas av det vid väldigt tidig ålder. Som jag exempelvis. Visst så kommer man till en punkt då man måste på nått sätt gräva upp huvet ur jorden och börja ta för sig av de livet har att erbjuda. Att börja se ljuset i tunneln. I alla fall om man inte vill gå miste om allt som vi alla mer lr mindre värdesätter här i livet.
Jag har inte nått så långt ännu,då jag är så tidigt i min behandling,hur jag ska ta mig ur mitt chocktillstånd som jag befinner mig i just nu. Men det blir ett framtida projekt att tänka på. Först och främst vill jag se vad jag kan få ut av min behandling hårmässigt sätt alltså innan jag kan börja tänka på hur de skulle vara att leva utan en del hår på skalpen/tunnare hår.
Just nu befinner man sig i en berg-och dalbana mellan hopp och förtvivlan. Den absolut tyngsta perioden.