-
Att komma till insikt är jäkligt viktigt, när jag började se att något var fel med mitt hår jämfört med mina polare (och då var jag kanske 14-15) så trodde jag bara att jag hade fel “hårtyp” det var först när jag var 18-19 jag förstod att det inte var fel vax eller dåligt schampo jag använde, utan att håret var dht-angripet och att det kommer inte bli bättre, evah!
Sedan gick jag och mådde helt sjuuuukt dåligt över det tills jag var 22 (alltså iår), då tog jag tag i det, jag fixade propecia, och minodixil (hittade hit), och även om man avverkar 50 000 hårfästen om dagen så mår jag ganska bra själv ändå, jag gör det jag känner att jag kan och vill (med tanke på insats kontra resultat), och sedan för att boosta självförtroendet går jag till en riktig frisör (vilket jag inte gjorde på 3-4 år, vilket gjorde mina egna frillor ganska knasiga och gjorde väll inte att jag såg bättre ut
)och använder toppik.
Så även om jag döljer det och försöker motverka min tunnhårighet så mår jag så mycket bättre av att försöka göra något och inte bara gå och titta i spegeln konstant hela tiden
men detta är nog olika från person till person I guess….