-
Det låter som genetiskt håravfall ja, troligtvis med stor influens från din mammas sida.
Har man klåda är det väsentligt att ta reda på varför..att byta hårvårdsserie kan göra det ännu värre. Helst vill du hitta ett schampo som beskonar hårets och hårbottens naturliga hydrolipidlager, tyvärr blåser de flesta schampon på marknaden idag iväg detta lager åt skogen. Allt skall ju vara så förbaskat alkaliskt/basiskt numera, även om ingen vet varför (jo just de ja..”cancer kan inte överleva i en basisk miljö” *MYT* = amatörernas julafton fusionerat med snillen spekulerar)…kanske skall man lyssna på kroppen och ställa sig frågan, varför är hudens och hårbottens pH åt det sura hållet? Själv sprayar jag hår/hårbotten med en lätt syrlig vattenblandning och det gör gott kan jag säga.
På marknaden hittar du finasterid och minoxidil. En kombination som troligtvis kommer bromsa det du märker av på hjässan. Bieffekterna varierar från person till person. Själv är jag skeptisk till de båda, i synnerhet finasteridens starka endokrinstörande effekter, men vill man var fin så får man lida pin, heter det ju som bekant.
Själv lutar jag mig åt att bromsa utvecklingen genom att tillföra molekyler jag anser behjälpliga, med syfte att normalisera hårsäckarnas miljöer samt verka allmänt hälsofrämjande. Bortkastade pengar anser vissa, smått genialt, anser andra.
Vad man än väljer, så är insatserna höga…i alla fall om man vill ha potential i sitt hårbevarande projekt.
Oaktat vilket behandlingsprogram man ger sig hän så bör man utvärdera sin donor för eventuellt framtida ingrepp, för inget fungerar så väl som hårtransplantationer, om man väljer rätt klinik och OM och endast OM, man är en lämplig kandidat. De allra flesta kan skörda 4000 grafts ur sin donor. Vissa mindre, en hel del upp emot 5000 st. Vissa, t.o.m. 6..7..8000! Därtill är hårets kaliber och färg viktiga parametrar för hur bra det blir…och alla som lider av håravfall bör i alla fall utreda om hårtransplantationer kan komma att bli aktuella (sällan räcker en).
Slutligen vill jag kraftigt markera att långt ifrån alla är lämpliga kandidater och här vill man INTE springa in i ett ingrepp för att i efterhand inse att tillgången (transplantat i donorn) märkbart understiger efterfrågan i mottagarområdet.
I ditt fall är det svårt att sia, men kanske kan en seriös klinik konstatera att du har milda tecken samt en god donor med lite miniaturisering. I så fall *kanske* ett första ingrepp kan vara aktuellt om några år. Eller inte. Detta väljer givetvis du själv, men eftersom du ställer frågan får du också min icke-medicinska input
