Forum Replies Created
- Replies
-
12 May, 2009 at 09:53 in reply to: Ta bort hår permanentFrån din kära bror har jag följande att säga: Du måste ändå trots din enorma lidelse börja jobba med ditt inre och utnyttja dem egenskaperna som du har bror. Jag har själv legat i sängen dag ut och dag in utan att något händer och allt bara känns meningslöst, jag vet hur det känns det vet du också!. Vad jag vill få sagt med detta, är att det löser ingenting!. Jag har ju gått hos psykolog som du kanske vet och jag har faktiskt iaf fått bukt med mina värdelöshetskänslor som håravfallet orsakat mig. Du vet likväl som mig att det är det inre som alltid segrar i slutändan!. Är idag inte lika skör, och om någon försöker trycka ner mg kommer den personen inte spec långt, så var inte fallet förut.
Nej jag tror att aktivering är den bästa medicinen mot tillfrisknande utan tvivel. Vet själv hur det är på jobbet, inte fan sitter jag och tänker på mitt hår då. Skojar friskt och kopplar bort det, troligtvis omedvetet. Du vet ju själv att du inte är någon torrboll seriöst frankie, utnyttja det du är bra på. Låt inte tiden förstöra för dig. Tänk bror vad vi människor ödslar energi på vad vi tror andra ska tycka om en, det kanske inte alls är såhär som du tror heller. Det är ju din uppfattning du har att du ser “psyksjuk” ut. Och målar du upp den fasaden så tror ju också folk det om dig, eller ser det åtminstånde. Det är jag ett levande bevis på. Visst vi håravfallsmänniskor kämpar i motvind, men vi blir ju ändå i slutändan bättre människor eftersom vi tvingas jobba med vårat inre istället.
En annan sak bror som farsan sade angående tjejer. Finns inte en jävla tjej som vill ha en kille som snyltar och tycker synd om sig själv. Är du kal och skallig och ändå kan visa att du är som du är så skiter dem i om du har hår på huvudet eller inte!. Jag har tänkt om frankie, såhär kännde jag inte alls förut, var i samma sits som du. Du måste ut i verkligheten och se saker, det är det jag tror du mår bäst av, med all respekt för att du mår som du mår.
superfrankie wrote: haha

Det vore helt på sin plats tkr jag. Det sänder ut lite mer optimism

Får jag va model?
Ska det vara någon sorts Aprilskämt bror
??Att du inte skäms, hänga ut din bror såhär, det blir kniven inatt, bäst att du håller dig inlåst på ditt rum
Som ni kanske ser här på bilderna är det en ofantlig skillnad. Eskaleringen är total from sommaren 08 tom nu i januari 09. För att ni ska få en liten inblick hur min håravfallssituation sett ut fram till nu kommer här nedan en liten berättelse från glädje till sorg.Dojjenr1 såg dagens ljus för första gången på Sös den 14 juni 1986 klockan 00.02. Alla var glada och exalterade över min ankomst som man ska vara med barnafödslar. Nu fanns dock ett litet problem jag var kal
. Jag hade inget hår på huvudet alls knappt, nästan helflint var jag. Givetvis var det inget jag reflekterade över då. Håret började så sakteliga växa ut igen efter ett tag som på en vanlig indvid, fram till jag kom in i tonåren. Min pappa berättade för mig att en vänninna till min mamma hade sagt följande när jag kom ut från magen:– “Nemen han har ju inget hår, är det inte dags att skaffa top´e till killen?”.
Om jag hade fötts levande ur min mammas mage idag vid 22½ års ålder hade han blivit mat för asätarna så mycket kan jag säga

Håravfallet var inget jag grubblade över egentligen förns jag blev 16-17 år då kompisar i mitt fotbollslag började påpeka för mig att jag håller på bli tunnhårig. Tjejer, skolfoton, fotbollen, ja det mesta blev lidande. Valde att sluta med fotbollen och islolera mig för att jag kännde att jag inte dög som jag var;(. Så sorgligt men så sant.
– “David, le nu framför kameran sa pappa på släkträffen”!
– Aldrig, aldrig, aldrig! sa jag. Alla var tydligen blinda och inte sett att jag åldrats likt en progeribarn på 80 år!. Skrämmande, fast å anra sidan förstår jag dem, dem vile väl inte åstadkomma mig ytterligare psykiskt lidande med nån impulsiv kommentar som följd.
Hur som helst kommentarer har jag fått höra, och kommer säkert så få höra också genom hela mitt liv. Problemet är att jag inte riktigt kunnat motstå dem kommentarerna och blivit den blyga, rädda, osäkra Dojjenr1 som en följd. Att få höra ” det är bara att acceptera och gå vidare när man är i den åldern är ungefär som att få en rak höger rätt i ansiktet. Det är ungefär så det har kännts för mig dem här åren fram till nu. Har aldrig riktigt kännt att man passar in någonstans, det har varit en fruktansvärt känsla som inte går att beskriva i ord, det måste upplevas!.
Nu är jag 22½ och har fattat att håravfallet är något av det drygaste i utseendeväg du kan råka ut för som kille,med all respekt för er kvinnor som tappar håret. Är säkert ännu tuffare, men betydligt ovanligare.
Mitt i alla denna grymhet har acceptansen börjat träda fram. Har kört på rakat enda sedan jag blev tunnhårig och folk i min omgivning säger det passar mig, tur det!. Så har försökt att intala mig att jag minsann också är en levande individ, jag är fan inte sjuk!, jag har inget ben amputerat iaf. Dessa banor har jag tänkt mer och mer i nu, när jag börjat gå hos psykolog. Att det faktiskt finns dem som har det så mycket värre än mig ute i världen. Jag är frisk annars och tränar regelbundet, så jag får kompensera håravfallet med det helt enkelt. Så jag försöker nu med psykologhjälp att ta mig ur det här så fort jag kan så kan kan börja fundera på det som faktiskt är viktigt här i livet. Vänner, familj och karriär.
Såhär ser mitt program ut from juni 08: Finasterid och minoxidil varje dag plus vitamintilskott.
Dec 08 – Januari – 09: Knaprar jag enbart finasterid eftersom jag misstänker att hela min högra vik ätits upp av minoxidilet. Av ren rädsla slutade jag omedelbart med det, och där är jag idag. Finns det något mer som kan hjälpa kära forumsvänner så är jag evigt tacksam för svar!. Hårgugun med stort W vart är du:D?
7 January, 2009 at 22:20 in reply to: Hårtransplantation och HårlyftMacke85 wrote: Vi alla vet ju att vikarna alltid drar sig söderut hopplöst snabbt även med finas,minox,laser etc i bagaget. Vore i alla fall betryggande om man fick höra några framgångshistorier runt 20-25 års åldern där övriga partier bromsats upp och stabiliserats med hjälp av diverse behandlingsmetoder, ex finas.
Finansterid ska väl fungera ganska bra även mot vikarna? Jag själv har tänkte börja knapra tabletterna för mina vikar, vid 23 års ålder.
Har vikarna en gång rykt ska man inte räkna med något mirakel att få tillbaks sitt hår på dom partierna, såvida det inte gäller en hårtransplantation.. Jag har haft vikar i stort sett från 16 års åldern och jag visste sedan jag pratat med Dr Mats Ingers att det inte var möjligt att få tillbaks dem med hjälp av finasterid. Så tyvärr Vikarna är alltid svårast att få tillbaks, var inställd på det.2 January, 2009 at 21:18 in reply to: Hur har Ert år varit?Året har varit väldigt mycket upp och ner men slutade faktiskt positivt. Jag lyckades pallra mig iväg ensam till en hemmafest jag blev bjuden på med något sargat självförtroende ska tilläggas. Blev bjuden av en tjej på jobbet. Det första som händer när jag kommer in innanför dörren och hängt av mig alla kläder är följande:Kliver in i köket, där står 4 fina damer och den ena säger:
– “Men du ser ju ut som Magnus Betne´r”!
– Jaha sa jag jo jag vet, folk har sagt det, men hur ska jag tolka det?
– “Han har ju blivit utsedd till Sveriges sexigaste man”
– Jaha svarade jag, då får jag ta det som något positivt då:D.
Nu fick jag ju givetvis självförtroende utav det, och av bara farten ville fler och fler från det motsatta könet prata med en. Satt och pratade personligt med en tjej och hon hade tydligen försökt ta självmord med överdos. Visade även mig sin handled där hon hade skurit sig. Då slog tanken mig, nu måste jag berätta lite om mig för henne. Där jag givetvis tog upp mitt håravfall. Hon bara suckar och säger till mig:
– “Men David du som är så söt och fin, om du är lite tunnhårig behöver du bara raka dig. Alla killar blir ju det förr eller senare. Jag tycker iaf du är en supergullig kille. Det är det du har på insidan som räknas”.
Dem orden gjorde mig så lycklig och fick mig även att inse att det finns hopp för oss tunnhåriga killar, trots att jag inte trott på det själv. Jag har i princip aldrig haft bra självförtroende men när någon säger något sådant, framförallt en tjej så är det ju klart att jag tar det till mig.
Kunde inte fått en bättre start på det nya året faktiskt. Mitt nyårslöfte blir att börja ta tag i mitt liv och försöka börja inse att det finns tjejer som tycker om en för den man är. Det är ju rätt svårt att tro det också när man levt i en bubbla så pass länge som man gjort.
Gott nytt hår på er alla önskar Dojjenr1:D
Eddefisk wrote: Hej!
Funderar på Rogaine foam som man inte behöver något recept för och inte verkar allt för farligt med biverkningar O.S.V.
Skulle också gärna vilja ha tips på produkter som Tjockar upp håret lite och får dom klena hårstråna att växa och bli lite tjockare.
Börja med Rogaine sen köper du Toppik, är ett slags pulver som får håret att se tjockare ut. Finns i dem flesta färgerna.
17 December, 2008 at 13:41 in reply to: mats ingers mailadresslestat wrote: Som rubriken lyder-Vad har Mats för mail-adress?
Sedan undrar jag:
Han skriver ju ut massor av recept
Vad tjänar han på det?
Han vill väl att vi skall operera oss,inte medecinera oss
Han gör det för andras välmening. Han tänker inte bara på pengar som många andra säljare faktiskt gör. Det finns en omtanke och en förståelse i det han gör som fler borde se och lära utav. Jag har själv träffat Mats Ingers på en konsultation i Stockholm angående en hårtransplantation, där han noga poängterade att det var viktigt att inte göra något förhastat, tänka igenom det innan man handlar. Summa summarum det jag försöker säga är att Han är mycket erfaren Dr inom ämnet och han vet vad han pratar om, inget tal om pengautsugning här inte.
Mats Ingers mailadress lyder: info [snabel-a] newhairclinic.se
//Admin: Ändrade mailens utskrift i anti-spam syfte, hoppas Ni kan tyda :D
Käre bror!. Det är verkligen Grose det du dokumenterar. Tjejerna står inte direkt på kö i nuläget
. Det kommer nog, bara dr finn kan ge dig rätt medicin så löser det sig med eller utan raseriutbrott:D
.28 November, 2008 at 12:12 in reply to: Dödshjälpwillim86x wrote: Du måste få saker i perspektiv Dojjen, håravfall behöver inte vara så krånglingt, det gäller att ta kontroll över det från första början så man inte gräver sig in i det. För det är ju så att alla tappar hår när man blir äldre, visst en del tappar inte lika mycket, en del tappar allt. Du måste tänka på vad det är att bli vuxen/åldras. För du är i det stadiet nu. Du måste bestämma dig vem du ska vara, om du låter andra påverka dig kommer du aldrig att kunna känna dig som dig själv. Visst du kan köpa tid och dryga ut denna tid men verkligheten kommer hinna ifatt dig och då står du på ruta ett igen. Och vad tänker du göra då ? Köpa mera tid ? Det går säkert men du kommer fortfarande vara rädd för att visa ditt *RIKTIGA* jag.
Om du vågar från första början visa dem vem du är, hur du ser ut så kommer du få 100x mer respekt och känna dig 100x självsäkrare och må 100x bättre. Ett av dina problem som du säger är håravfallet, då vet du att du måste göra nånting åt det. Du kan välja att raka bort all hår eller så köpa tid. Men kom ihåg att du måste börja ta kontroll över dig själv, inget blir bättre av att tycka synd om sig själv eller trycka ner själv. Du har en hjärna och kan tänka, du är säkert smart också. Så tänk och använd ditt förnfuft.
Jag är säker på att du behöver någon att identifiera dig själv med, det är därför detta forum är skapat så att tänka att du är en looser eller har självmordstankar pga håravfallet är du inte ensam om!
Men ärligt hår är inte allt. Bara fler killar/män vågade raka bort håret när man blir tunnig hårig så skulle inte det vara ett så stort problem. Men tyvärr så blir samhället allt mer fåfängt, speciellt här i sverige
.Äh ville bara berätta lite hur jag tänker och värderar håret och mig själv och livet!

Led själv av ångest i några år pga av håravfall men verkligheten hann ikapp mig och insåg att jag måste fan bli vuxen nu, kan fan inte sitta inne o spela dator (spelade wow ca 12-16h/dag i drygt 2 år) hela livet pga mitt hår, jag vill ju ha brudar åxo! Jag är 22år och tog beslutet att börja raka håret för ett halvår sedan och jag mår betydligt bättre nu, känner mig mycket piggare på livet, och snart vågar jag väl ta mig ut o kolla brudarna, vad dom tycker om mig
.Meningen är att jag ska börja raka bort allt hår och bli helt flint, men jag nöjer med att raka håret nu, kanske till sommaren att jag rakar bort allt.
OCH, en sak till alla passar med rakat hår. Låt ingen annan inbilla/tro något annat. Det handlar också rätt mycket vilken inställning man har när går med rakat huvud. Håll huvud högt! Var glad och positiv, tänk på allt du kan göra med livet, låt inte ditt hår vara ett hinder för det!!
kanske uprepar mig lite men ville som sagt, berätta hur jag tänker och hur andra borde tänka för deras eget bästa

Lycka till nu
Tack för visad omtanke och stöd, det värmer verkligen. Bra skrivet dessutom!. Jag vet ju att det är så här, men det är inte så lätt som man tror att bara vända på ägget och ba köra nu ska jag bara skita i det här och inte bry mig. Så enkelt är det inte. Dessvärre behöver klockan ticka ett tag för att du ska kunna förstå vad i helvete du håller på med. Att det bara handlar om dig själv, att du skadar och trycker ner dig själv till ingen nytta alls. I det där bisarra tillståndet förstår man ju inte det, tills någon annan påminner en om det. “David du behöver hjälp” För min egen del kommer jag behöva ta hjälp utifrån för att få ordning på min tillvaro. Ska börja hos Unga vuxna den 3 dec. Men ställer absolut inga krav på att dem ska göra mig till en annan människa. Dem kan bara få mig att börja planera mitt liv, hur jag vill lägga upp det, med tex körkort, flytta hemifrån, plugg, träning osv. Ja allt sånt ,eftersom jag inte har stake själv att bestämma får någon annan göra det åt mig, så tragiskt är det tyvärr. Gå och vela är ju en biverkning utav dåligt självförtroende, af enligt mitt sätt att se det på.
Problemet är väl att vissa inte passar i rakat, nu är det ju så att hårgurugudarna där uppe har bestämt att min huvudform gör det. Alla har inte huvudformen för rakat så är det!. Fast jag har iaf det med mig. Vad gäller brudfronten så har jag absolut inga problem med att prata och umgås med tjejer. Har dock varit rädd för om dem verkligen vill umgås med mig. Har väl svårt att visa vem jag är på så sätt att jag alltid är den snälla typen, svårt att ryta till tex, visa stake helt enkelt. Tjejer dör ju bara av ett starkt självförtroende. Fast prata det kan jag göra i massor så bara där har jag ett + i kanten. Men visst du har en klar poäng med att du måste låta dig själv vara opåverkad av situationen vilket är lättare sagt än gjort när tiden bara tickat på. Tillslut får du ju ingen uppfattning ens om vart du befinner dig, på planeten mars eller jorden. Men jag förstår dig med ett gott självförtroende och ett starkt psyke har du som mänsklig varelse på denna jord mycket vunnet. Det finns liksom inte plats för dåligt självförtroende i den här världen vi lever i nu, så är det bara. Jag ser iaf framåt tack vare er forumsvänner ni ska ha en stort tack och en stor eloge att ni träder fram som ni gör och delar med er av egna erfarenheter kring ämnet.Det har verkligen varit till stor hjälp för mig!.
24 November, 2008 at 22:44 in reply to: Dödshjälpmika wrote: Att sätta allt ditt hopp till psykologer ska du absolut inte göra.
Dom är inga mirakeldoktorer.
Att ta beslutet att söka hjälp är dock rätt.
Det är fortfarande jag som måste göra jobbet. Ingen annan än jag själv måste bestämma mig för vad jag vill göra med mitt liv. Sorgligt som det sett ut att håravfallet ska sabba så jävla mycket, men tyvärr har sådant varit fallet. Blivit berövad på min ungdom!. Jag värdesätter en psykolog absolut inte som någon mirkaelmetod. En psykolog kan bara hjälpa mig att komma till rätta med mig själv få mig att tänka på annat än håravfall. Försöka få mig att tänka positivt, att komma till ro och känna att inte varje vardag är en jävla kamp för psyket. Du vill ju vakna upp på morgonen och känna dig värdig att du betyder något, inte att du känner dig fullständigt meningslös som människa. Det måste ändå en psykolog kunna hjälpa mig med!.
24 November, 2008 at 17:44 in reply to: Dödshjälpeightyone wrote: Precis, fortsätt kämpa som du gjort, motgångar kommer att komma.. Folk med kameror på fester är jag också livrädd för, för jag vet exakt hur resultaten blir, jag ser helt fördjävlig ut. I fortsättningen så tänk över hur du gör nästa gång, kanske köra stenhårt på att undvika dom, och försöka stå för det, kom på nåt kul att säga istället som anledning till att du inte vill bli fotad. Visst, ibland är det svårt att undvika, men man kan göra rätt mkt. Det är ingen som bryr sig om man är med på massa posebilder på facebook i längden, det enda folk bryr sig om är det som händer för stunden.
Har man ett bra självförtroende så gör man sånt här automatiskt tror jag, dvs parerar situationer man inte trivs i med att styra om dom till sin fördel. Det är dock rätt svårt att göra när man inte har självförtroendet på plats.
Sen är det sant som alla skriver att bygger du upp en snygg kropp så kommer denna att ta fokus ifrån ditt håravfall. När du börjar gilla din kropp så vinner du även självförtroende den vägen.
Men det sannaste jag kan skriva är nog att vi håravfallsnördar ser vårt egna håravfall extremt mycket värre än andra gör det. Glöm inte det. Det vi förlorar mest på om man ser det the-ragga-på-krogen-way är att vårt självförtroende minskar i direkt proportion till att graftsen fortsätter att dö. Tvärtom så ger ett bra självförtroende utstrålning, och utstrålning tar ALL fokus från håret. Vi har förmodligen alla sett en massa förebilder genom åren där man aldrig ens tänkt på håret, men som faktiskt varit tunnhåriga.
Med detta inte sagt att man skaffar sig ett bra självförtroende på en kvart dock. Men behåll din motivation, ditt fokus och ditt mål så kommer du sakta men säkert växa dojjen
Visst självförtroende dit och självförtroende hit. Till saken hör den att jag alltid haft dåligt självförtroende och det ändrar man som sagt inte på bara över en dag. Håravfallet har definitivt inte gjort saken bättre om man säger så. Står i kö nu hos en privat psykoterapeutklinik, vilket förhoppningsvis ska få ordning på mitt liv så jag kan börja leva normalt som alla andra och inte låta tanken styra hela jävla tiden.Få bort nätterna då jag bara ligger och grubblar och somnar först efter 04.00. Nu är det slut på perioderna då jag först mått bra i en vecka för att sedan veckan efter falla ner i en djup grop och inte känna att jag har något värde alls. Känslan av att man inte räcker till är så fruktansvärt jobbig. Det kan räcka med en sån sak att en kompis fått kontakt med en tjej och då kopplas givetvis mina tankar på högvarv, med allt vad det innebär. Tjejer, jobb, kompisar ja allt har blivit lidande. Det är tragiskt att man inte kunnat få visa vem man är. Att man hela tiden har haft något som blockar en. Nu står mitt hopp till psykologen. Jag hoppas verkligen nu att psykologerna kan få mig att komma på bättre tankar än dem jag just nu upplever. Till sist håller jag med dig kära bror och Superfrankie: Jävla gud! kunde han inte ha skapat ett annat jävla problem. Håravfall i pubishåret, det hade jag verkligen inte haft något emot!
.18 November, 2008 at 22:05 in reply to: DödshjälpSocD wrote: hahaahah! Hon blev småsur och gick till honom för att jag inte hade någon kondom med mig.. hon tyckte det verkade slampig om hon gick ner och frågade folk om kondomer. Precis som att hennes rykte blev bättre senare på kvällen ^^
Killen i fråga är en av mina polare.. Jag tror faktist att han borstade tänderna ganska noga efteråt
Är tyvärr inte så mycket för slampiga tjejer. Ska det vara något ska det vara kvalitet. Vad säger det om den där tjejen att hon först går till dig och sen vidare till din kompis?. Nej usch det är riktig kärlek jag är ute efter. Kärlek med känslor iblandat. Jag skulle också kunna fånga en sån billig tjej tveklöst. Nu är jag dock inte sådan som person så jag skippar det hellre än att få dåligt samvete efteråt. Kvalitet är dock svårt att få i min sits som den är för tillfället.
18 November, 2008 at 19:48 in reply to: Dödshjälphahah Kristoffer ja döör. Visst handlar det om att kämpa. Jag har kämpat mig genom hela livet men min livsgnista börjar tryta.Men måste återgå till SocD vad menar du?. Alltså den där killen hade han håravfall lr?. Är ju en viss skilland på att ha håravfall och ha den karaktäeristiska v- formen än att vara rakad och ha en rak hårlinje. Allt handlar om självförtroende det är där allt sitter är jag väl medveten om. Men jag föddes tunnhårig och då är allt inte så lätt som många kanske tror att det är och ta sig ur den knipan. Är en lång jävla process!.11 November, 2008 at 12:10 in reply to: Nya Lookgood.se (v2)lelleivar34 wrote: Härligt Whyatt! Vilken fantastisk sajt du fixat och bra och opartisk information tycker jag.
Imponerande att kunna läsa om propecia, hårtransplantation och hårersättningar utan massa djävla reklam och omskrivningar.
Tack för allt jobb du lägger ner. Lookgood betyder mycket för mig med håravfall
Kan bara instämma med föregående talare. Sajten har verkligen fått sig ett fint ansiktslyft. Mycket bra research där du kortfattat och enkelt beskriver varje viktig punkt på forumet innnan man själv får gå in och diskutera. Speciellt intressant för mig var det att läsa om hårtransplantationen och Acceptansen av håravfallet. Du gör ett mycket bra jobb, keep going, pappa Whyatt
.