Börjar bli flintis!! ska jag skriva det på facebook??

Hej Steffoh.

Jag förstår din ångest helt och fullt och jag själv går igenom precis samma sak just nu. Även om mitt håravfall har gått betydligt långsammare och hållit på de sista 7 åren. Jag har själv ätit finasterid i två år och visst kan det vara skrämmande när man läser om alla biverkiningar. Jag har dock knappt haft några biverkningar alls och speciellt inte på det sexuella planet. Men som sagt så får man väga för och nackdelarna med denna medicin.

Precis som du skriver känner jag också att Toppik har målat in mig i ett hörn. Eftersom mitt håravfall gått tämligen långsamt har jag lyckats dölja det med Toppik i två år men tillslut orkar/kan man liksom inte längre. Man vet att det bli värre och värre hela tiden och som du skriver tror ju alla omkring en att man har kvar hela sin kalufs och man blir hela tiden räddare och räddare att någon skall “upptäcka” att så inte är fallet.

Jag skulle råda dig att att prata med dina nära om hur du känner och att du är orolig och ledsen över det som händer. Själv skämdes jag också väldigt länge över mitt problem och gick med det ensam tills ångesten blev så stor att jag fick sjukskriva mig. Det är inget att rekommendera. Berätta för din tjej. Om hon verkligen tycker om dig kommer hon att förstå och stötta dig. Jag var också livrädd att berätta för min om det och drog mig för det hur länge som helst men nu känner jag bara stöttningen från alla håll. När du väl berättat kan du ju börja behandla, du kan ju pröva finasterid och minoxidil ihop. Du kommer troligtvis att tappa mer hår till en början men det är ju bara för att de hårsäckar som gått in i vilofas vaknar till och släpper de gamla håren när ett nytt kommer ut underifrån. Jag skulle nog testa 3 mm om jag var du. Det syns oftast inte lika mycket då. Sen kan du ju spara ut om ett tag om du svarar på behandlingen.

Jag skulle nog skita i allt som har med laser att göra om jag var du. Det kan ge lite lite resultat men bara tillfälligt och det finns inga som helst garantier för att det funkar.

Som jag tänker….i värsta värsta fall…om man verkligen inte kan få tillbaka sitt hår och helt enkelt inte kan leva utan det finns det ju väldigt bra hårersättningar nuförtiden. Själv ska jag dock göra en liten FUE, alltså hårtransplantation om ca en månad. Får se om det lyckas….jag kan ju alltid snagga av det även efteråt. Jag var sjukt obekväm i snaggat först…men ja…man vänjer sig. Helst vill jag ju kunna spara ut…men men…får se vad som händer.

Jag vet som sagt precis hur du känner och vet att det är förjävligt men det finns lösningar ….de ger dig inte allt hår tillbaka kanske men kan i alla fall förhoppningsvis bryta ångesten och få dig att koncentrera dig på de saker i livet som du egentligen vill göra.

MVH Markus

steffoh wrote: minns så väl när den tjejen jag har sa att hon inte tänder på killar med snaggat hår! rädd att hon kmr sluta tända på mig om jag snaggar samt blir flintis!

Oroa dig inte, alla tjejer tänder på rakat/snagg, dom vet bara inte om det.

tomat wrote: minns så väl när den tjejen jag har sa att hon inte tänder på killar med snaggat hår! rädd att hon kmr sluta tända på mig om jag snaggar samt blir flintis!

Oroa dig inte, alla tjejer tänder på rakat/snagg, dom vet bara inte om det.
Det ska inte vara några problem egentligen, speciellt inte om du har ultratjock hår med en rak hårlinje utan MPB-gener, då håret alltid kommer växa ut igen. Rakat skalligt och snaggat skalligt är en annan femma. Du borde veta bättre.

omvänt kan man ju säga till tjejer: “oroa dig inte, alla killar tänder på övervikt, de vet bara inte om det”. Jisses alltså *jackit*

superfrankie wrote: minns så väl när den tjejen jag har sa att hon inte tänder på killar med snaggat hår! rädd att hon kmr sluta tända på mig om jag snaggar samt blir flintis!

Oroa dig inte, alla tjejer tänder på rakat/snagg, dom vet bara inte om det.
Det ska inte vara några problem egentligen, speciellt inte om du har ultratjock hår med en rak hårlinje utan MPB-gener, då håret alltid kommer växa ut igen. Rakat skalligt och snaggat skalligt är en annan femma. Du borde veta bättre.

omvänt kan man ju säga till tjejer: “oroa dig inte, alla killar tänder på övervikt, de vet bara inte om det”. Jisses alltså *jackit*
Du är dystrast( kanske med all rätt ) på forumet och jag kan nog inte övertyga dig. Jag talar utifrån mina egna erfarenheter, men vill ni stanna kvar i er bubbla så är det ok för mig.

Jag ljuger inte om jag säger att jag märkt 0% skillnad på hur jag behandlats av tjejer sedan jag tog fram trimmern. Visst var man orolig först, det erkänner jag, men du som vart medlem längre än mig borde veta bättre. Jag ljuger om jag säger att jag inte vill ha tillbaka mitt hår, men jag tar det verkligen inte lika hårt längre. Anledningen till att jag gärna vill ha tillbaka det är för min egen skull.

Alltså i all välmening. Du har hängt här länge. Det borde börja vända för dig snart. Det hoppas jag i alla fall.

steffoh, välkommen hit.

Jag förstår hur situationen tär på dig. Enda smidiga sättet att ta sig ur den (utan risk för bieffekter och ekonomiska påfrestningar) är via acceptans, dvs att du fullt ut mognar med det ofrånkomliga och också inser hårets relativt sett triviala betydelse i sammanhanget (livet som helhet).

Att du oroar dig för vad din tjej sa, det är fullt normalt..men om hon älskar dig och för övrigt är en bra tjej, så behöver du knappast oroa dig. Om hon som över en natt plötsligt skulle finna dig oattraktiv bara för att ditt hår har tunnas ut…ja då kan man ju fråga sig vem som har mest problem egentligen?

Så då kommer frågan, ska du “komma ut” via Facebook…eller fortsätta maskera? Detta är givetvis helt upp till dig…ett annat alternativ är att satsa på ett behandlingsprogram och hoppas på det bästa, kanske slänga in en eller två transplantationer och med lite tur kunna njuta av skapligt med hår i några* år till (* =beror på utgångsläget).

Du känner dig själv bäst, hur går tankarna?

Frankie…jag hör att dina hårdemoner fortfarande har greppet om dig Alla de argument du stoppar in i trådar som den här går dock att vända på och avdramatisera. I slutänden är det inte “tillvaron som gör dig påmind om det” – det är du själv som låter tillvaro göra just detta och det är därför det finns många tunnhåriga killar/män som inte bryr sig speciellt mycket, trots att de lever i precis samma samhälle som dig och mig.

Återigen, jag försöker inte decimera din kamp/sorg, men låt inte hårbristen ta överhanden!

Jag får höra att jag passar bra i rakat (från 25-30 åringar), speciellt med lite skäggstubb till, då trivs jag ärligt talat ganska bra. Känner mig mer maskulin då. I synnerhet då jag satsat på att biffa upp mig lite, så visst fan går det att kompensera för skalligheten. Det är bara mitt lilla tvivel som måste väck sen är jag good to go.

Den som inte vill ha mig enbart pga min skallighet är ju ändå inget jag skulle attraheras av ändå, för oftast är då tjejerna raka motsatsen till vad jag attraheras av själv (tex, djup, ödmjukhet, humor osv). Så varför fortsätter jag att klaga/sörja?

tomat: då förstår jag varför du inte tar det så hårt heller. Du får respons ändå och då ska man inte sörja heller. Så ge dig iväg nu och lev livet och kom aldrig tillbaka

Jag tänker nu inte säga något i stil med: “lugna puckar groggy, du har inget att oroa dig för, jag själv har fått respons över hur jag ser ut skalligt rakad, tjejer gillar stilen osv osv”. För jag vet bättre. Jag vet att det är så fruktansvärt jävla individuellt. Bara för att vissa gillar mig så betyder det inte att alla gör det. Och hur man än ser ut så kommer det alltid finnas tjejer där ute som inte gillar dig av någon utseendemässig anledning. Däremot kan man ju säga att håravfall kan vara en ganska så stor deal-breaker för vissa tjejer, men jag tror att det i majoriteten av fallen handlar om killen passar i rakat eller inte.

Om det är en sak jag lagt märke till så känner jag att håravfallet spelar lite mindre roll så länge jag håller formen och har en hård atletiskt deffad kropp (utan att se ut som en uppumpad wannabe-attityd-biff-dörrvakt) Och det är också de som ser bäst ut enligt min mening. Är man väldigt spinkig tex så finns risken att man ser cancerfallen ut, hiv-smittad eller allmänt jävla förfallen. Så jag vågar nästan påstå att en tränad kropp är nödvändigt för att ens passa i rakat. Det är min syn på saken iaf.

hur gammal är du groggy? tränar du något? hur ser livet ut? klarar du knappt av att visa dig offentligt? är det så illa?

första två åren jag blev märkbart tunnhårig (mellan sent 19 och 21 ungefär så vågade jag knappt ut och visa mig offentligt. Det blev för mkt mentalt. jag klarade inte av att stöta på gamla klasspolare eller tjejer osv. Jag var bara så förbannat knäckt. Nu så är den fobin i stort sett borta. Jag bär mig fram på ett annat sätt nu och får respons därefter. Men jag har mina demoner , mina tvivel fortfarande i vissa scenarion som du märker. Har man haft det som jag så blir det tillslut man slutar bry sig så förbannat mkt om hur man ska bli uppfattad av folk (även om jag gör det till och från fortfarande) Det är precis som att jag känt att om jag inte blir gillad av precis alla så går jag och dör. Det har känts skönt att skippa kepsen, speciellt på sommaren. Det har gjort att jag växt några storlekar. jag är fortfarande lite av en Schizo. det går mkt upp och ner. Det gör det, men jag är mer stabil nu än bara för ett halvår sedan. Denna sommar är första gången sedan sommaren 06 jag verkligen velat hitta på saker utan att vilja gömma mig bakom en keps och dra mig undan.