home › Mitt håravfall › Desperat 21 åring

  • Post
  • Hej, jag är 21 år och hängt runt på forumet en hel del nu den senaste tiden. Mest för att hitta råd/tips och för att försöka bota alla dumma ångest & oro tankar genom att läsa att andra har samma besvär som mig.
    Lite historia om håravfallet: jag började märka först att jag tappat en hel del i mina vikar när jag var 18 år, fick panik och började använda minoxidil i tro om att jag helt plötsligt skulle få tillbaks mina vikar. Började tappa mycket mer hår i vikarna efter minoxidilen och det kom inte tillbaka, slutade använda när jag var 20 år och har inte tappat något mer sen dess.

    Problemet är bara att jag inte har en enda släkting som har tappat hår. Har gått igenom och kollat bilder på nästan alla släktingar från både min far och mors sida. Så det är extremt jobbigt och pinsamt att just jag av alla börjat tappa.

    Det ser ut som ett vanligt mpb mönster, håret vid tinningarna har blivit tunnare samt vikarna och nu har det även blivit lite tunnare uppe på kronan. Kan jag lida av genetiskt håravfall även om inga i släkten har det? Jag lider dessutom av en svårbehandlad psoriasis i hårbotten som inte försvinner utav något schampo eller medicin. Ska påbörja en ljusbehandling för det så småningom.

    Enda behandlingen just nu är fungoral schampo som jag fick utav min läkare som tydligen skulle förbättra min psoriasis (och som jag läst här ska vara bra för håravfall?) käkar också b-vitaminer.
    Jag är lite inne på att kanske börja knapra finasterid, har läst på en del och är med på bieffekterna. Mitt sexliv är helt åt skogen för tillfället ändå Men jag är en fattig student och har sett att 5mg är mycket billigare än 1mg, är det möjligt att dela tabletten i 4-5 delar om man skulle kört på 5mg?

    Ge mig inte svaret ”raka skallen” för jag har verkligen inte dom bästa generna utseendemässigt och ser skit ut i snagg pga mitt håravfall. Vill bara försöka behålla det hår jag har kvar och isåfall i framtiden kanske göra en ht, smp eller vad som än finns ute då, (antagligen kommer det aldrig finnas något bättre alternativ).

    Det är illa nu. Undviker att ens se mig själv i spegeln för jag mår så sjukt kass över detta. Vågar inte ens önska håravfall på mina värsta fiender.

    Ursäkta om texten blev jätte rörig kända bara att jag behövde skriva av mig lite.

  • You must be logged in to reply to this topic.