- This topic has 25 replies, 9 voices, and was last updated 12 years, 10 months ago by
.
-
Är en tjej på 26 år som mår extremt dåligt över mitt tunna hår. Jag vet inte vad mitt håravfall beror på, och inte vart jag ska vända mig. Har endast vänt mig till en hudläkare inom landstinget tidigare som inte brydde sig öht, gav mig bara slött förslag på några vitaminer jag ev skulle kunna ha brist av, utan att ta prover. Har dock varit och tagit prover vid ett annat tillfälle för att se om jag har brist på något, utan att det visade något.
För ett tag sedan var jag och testade mig för hypotyreos, men fick svaret att det inte var det.
Det började när jag var i 15-årsåldern, och var då många olika saker som kan ha påverkat. Fick svår anorexi, var hos en frisör som slet av väldigt mycket av mitt hår, började färga håret och använda hårfön och hårspray mycket. Drabbades också av en svår depression, samt utsattes av väldigt mycket påfrestningar, som gav mig panikångest. Har sedan dess inte kunnat sova utan sömnmedel. Jag har under alla år trott att det var den extrema näringsbristen som gjorde att jag tappade så mycket hår, och trott att det ska växa ut av sig själv iom att jag börjat äta normalt. Men nu börjar jag fundera över om det kanske kan ha varit en specifik hårfärgning jag gjorde när jag var 15 och färgade håret, då jag minns att hårbotten särskilt vid ett specifikt tillfälle blev väldigt röd och skör efteråt. Har alltid tänkt att de var pga av näringsbristen iom att jag inte fick i mig annat än vatten under den här perioden, men har nu börjat fundera på om det kan ha varit någonting annat, som hårfärg, som skadad min hårbotten för gott.
Jag har så många frågor, och skulle vara så oerhört tacksam om det finns någon där ute som åtminstone skulle kunna besvara någon av dem:
Är det någon som vet om hårfärg kan orsaka permanent håravfall om det gnuggas in i hårbotten?
Är det någon som vet någon seriös hårexpert jag kan vända mig till, som kan analysera hårbotten med mikrokamera för att se om hårrötterna är permanent döda, eller om det finns hopp? Finns det analys med mikrokamera av hårbotten inom landstinget, eller bara hos privata aktörer? Vilka kan man då lita på, som inte bara försöker sälja på en verkningslösa medel och liknande? Är det någon som har någon som helst positiva erfarenheter ?
Har läst någonstans att hårroten är levande i 3 år, och om den inte återhämtat sig innan dess sedan dör helt. Gäller detta bara vid ärftligt håravfall? Annars är det troligtvis kört för mig, då det nu är över 10 år sen jag tappade så mycket av mitt hår.
Ingen av mina systrar eller mamma lider av håravfall, endast på den manliga sidan. Finns det då någon risk att det kan röra sig om ärftligt håravfall? Den enda kvinna i min släkt som jag vet hade väldigt tunt hår var min farmor, men tror att hon fick det då hon var gammal. Eftersom jag inte tappar så mycket hår längre, utan att det snarare rör sig om att det jag tappat aldrig växer ut gör att jag misstänker att det inte rör sig om ärftligt håravfall. Om så vore fallet borde jag väl tappa mycket hela tiden..?
Jag mår så extremt dåligt av det här, och får ofta panik över det. Tilläggas bör kanske att jag sedan jag var 15 inte heller kunnat ha håret uppsatt, är extremt känslig vid beröring av håret (det gör oerhört ont.) Kan inte ens sova som jag vill på kudden, utan måste alltid lyfta upp håret och sova med ena armen under huvudet för att hårbotten inte ska smärta. Kan inte heller ha mössa, då värker hårbotten. Vågar knappt borsta håret, utan borstar det bara innan jag ska duscha för att reda ut tovor, annars kammar jag försiktigt ut den med fingrarna. Håret blir bara tunnare och tunnare iom att det jag tappar aldrig växer ut, samt att jag bara kan ha håret på ett visst sätt iom att jag inte kan ha det uppsatt och att jag döljer tunnhårigheten som bäst av att ha det i snedbena. Det gör att det bara blir slitnare och slitnare utefter benan/flikarna som bildats.
Har provat alla slags hårvitaminer och dyra schampon mot håravfall det finns känns det som, har även köpt en laserkam på avbetalning som inte gett något som helst resultat. Är det någon som vet vad som kan vara fel, och framför allt: vart jag ska vända mig för analys med mikrokamera utan att bli lurad? Den här ovissheten om huruvida hårsäckarna är totalt döda eller om det finns hopp driver mig till en sådan oerhört oro. Ursäkta rörigt och långt inlägg. Blir bara så panikslagen så fort jag tänker på det här. Skulle vara så oerhörd tacksam för alla tips jag kan få.
-
Om du skall börja med magnesium så är det viktigt att produkten tillför magnesium i lämplig form. Jag hade undvikit allt som heter magnesiumoxid (av läkare ofta utskriven skitprodukt) och istället satsat på magnesiumorotat (från hälsokosten).
Jag är tveksam till hårfärgning om man uppvisar tecken på tunnhårighet, hur som haver måste ju hårhöljet öppnas upp för att tvinga in färgpigment, det kanske är så att hårbottnen inte påverkas allt för mycket om man inte färgar hela vägen ner, men vem vill färga håret och sen visa upp ett resultat där det ser ut som om man redan fått utväxt?
Finns KETO-schampo idag som inte innehåller SLS, te.x. Revita…däremot innehåller den sodium lauryl sulfoacetate, förvisso ett skummedel, men mildare än SLS/SLES och som utvinns ur i första hand palmolja.
Jag lider med dig tjejen. Är också 23 år gammal och börjar bli tunnhårig. Vet inte varför för hela min släkt har tjockt hår och inga kvinnor i släkten har lidit av håravfall. De senaste två åren har det blivit värre, vet inte om det är för att jag började med en stenhård diet? Slutade nämligen äta kolhydrater. Har varit på VC och gjort en del tester men allt har visat sig vara “normalt”… Är verkligen jätteorolig.Hittade en bra sida som skriver allt om hårtransplantationer, den är mycket hjälpsam för den som vill veta mer, plastikoperationer.net/haartransplantation-haaravfall
Jag undrar verkligen vad det är med mitt hår
Hej,Jag använder Toppik dagligen sedan ett par år tillbaka. Innan dess såg håret hyfsat ut med hjälp av volym/rotpermanent. Hade bra hårkvalitet och kvantitet fram till 30-årsåldern, är 50 idag, som sakteliga började tunnas ur. Det är verkligen ett rent helvete för självkänslan, och jag kan ärligt säga att utan Toppik vet jag inte hur jag hade mått idag. Är dock orolig för att produkten inte kommer hjälpa om jag fortsätter tappa hår, då fibrerna behöver hår att fastna på.
anjadk wrote: Jag lider med dig tjejen. Är också 23 år gammal och börjar bli tunnhårig. Vet inte varför för hela min släkt har tjockt hår och inga kvinnor i släkten har lidit av håravfall. De senaste två åren har det blivit värre, vet inte om det är för att jag började med en stenhård diet? Slutade nämligen äta kolhydrater. Har varit på VC och gjort en del tester men allt har visat sig vara “normalt”… Är verkligen jätteorolig.
Hittade en bra sida som skriver allt om hårtransplantationer, den är mycket hjälpsam för den som vill veta mer, plastikoperationer.net/haartransplantation-haaravfall
Jag undrar verkligen vad det är med mitt hår
Detsamma.
Vet vilket helvete det är.Jag tappade också i samband med “diet” (anorexia), men mitt håravfall kan också ha berott på mycket annat, därför vet jag inte säkert om det var det. Det knepiga är ju att veta vad man ska göra för att få det att växa ut igen, om det inte växer ut normalt av sig själv. Det enda råd jag kan ge som du kan göra är att ta blodprov och se om du har fått problem med underproduktion i sköldkörteln iom bantningen.
Skulle gärna vilja göra en hårtransplantation, men vet inte om det är ett alternativ för mig då jag är sjukskriven. Vet inte om någon erbjuder att få betala via avbetalning då. Är det något du funderar på att göra?
Hur har det gått annars för dig sen sist? Har det blivit någon förbättring?
Hårtransplantation kan gå att få via avbetalning, men prisvärdast är det utomlands och då är det klart svårare med avbetalningsplaner. Dessutom är det extra viktigt som kvinna att noga undersöka sin donor så att håret där inte är för svagt, för det kan påverka en ev. transplantation negativt.Jag kan svara på alla frågor om hypotyreos om ni vill…Jag håller själv på att rättar till mina “normala” värden. Sjukvården är ett skämt vad gäller detta! (Jag vet att whyatt kommer tycka att jag är konspiratör hehehehe men jag är insatt i det själv).
Med ungefär 99.9% chans så är ni båda hypo efter era diets!
Kan ni skriva era värden?
J-Dilla, läs några gamla inlägg vad jag anser om dagens sjukvård och du kommer inse att vi sjunger från samma körhäfte
Dock är det lite hybrisvarning att påstå sig kunna svara på allt beträffande -tyreoserna..det tror inte jag någon kan.
Jag sa inte att jag kan “allt”, men jag kan svara på “alla” frågor, kanske skulla stuntat i ordet alla.. Anyway, jag kan hjälpa till iaf ifall någon vill för jag var i samma sits och hittade mycket som hjälpt mig iaf.Det sjuka är att det har funnits mycket som kartlagt detta sedan typ 40-50 talet, men som kommit i skymundan. Jag baserar inte det jag säga från trendbloggar direkt, jag läser artiklar av några av de främsta forskarna inom området. Antagligen saker som är för mkt science-talk för många att orka läsa. Så kanske inte kan allt, men kan ganska mycket och kan även citera ganska mkt om ajg själv inte skulle veta, då jag sparat mycket material för artiklar.
Ja, du kan säkerligen tillföra mycket intressant fakta.Inom väldigt många områden finns det sanslöst mycket intressant information som är spunnen under 1900-talets första hälft. En del är guld värt men tyvärr bortglömt i takt med att kapitalistiska marknadsmodeller fått allt mer inflytande.
En av svårigheterna när man läser studier är att bedöma graden av sanningshalt, relevans osv. En klassisk tavla är att te.x att övervärdera studier utförda på “rodents” i kontexten människan, samtidigt kan just dessa studier kan ge intressanta ledtrådar..
Ta bara detta med kost. Det finns idag flertalet dietinriktningar som alla har seriösa grupperingar med akademiker bakom sig. Därtill mängder av “självlärda”. Varför ser det ut så här? Jo, ett delsvar är att det inte finns en enda diet som passar alla. Därtill ändras behov, förutsättningar och resurser över tid.
Håller med.Även jag har läst mycket av forskning från 30-50 talet. En liten fråga, inget dåligt menat, men om du är insatt, varför nämner du inte mer om det till folk (tex denna tråd) där personer beskriver saker som är ganska direkt ledande till att man kan misstänka hypotyreos? Bara en fråga med anledning till att det är intressant att veta dina åsikter eftersom du verkar vara lite insatt i ämnet.
Angående din kommentar tidigare om magnesium.
Jag skulle säga att salt (som ses som farligt just nu) kan säkert hjälpa med det.
Det finns klart visat att ett för lågt intag av salt (natrium och även jod) gör att kroppen inte kan hålla åt sig och använda magnesium (och andra viktiga mineraler) utan frisläpper det till mycket högre grad med urinen. Salt leder inte till farligt högt blodtryck, däremot har kalcium positiv inverkan för att stabilisera blodtryck. Salt är väldigt viktigt för att reglerar nivåer av vätska både i och utanför celler. Fleromättade fetter leder till problem med blodet.
Man kan ganska tydligt se samband i denna tråd om man är medveten om dem. Flera pratar om “hård diet”, “noll kolhydrater”, “vegetarian/vegan” etc. Allt detta i långa perioder är väldigt sköldkörtel-nedsättande och gör kroppen väldigt mycket sämre på att hantera stress.
Man kan även se saker som har med ålder att göra (23år, 26år, 50år, etc). Efter pubertet/ungdomsåren får man ändrade förhållanden i hormonen, både killar och tjejer, även i klimakteriet, vilket tillsammans med tex fel kosthållning kan orsaka dåliga förutsättningar.
Det som generellt sker är att kroppen förlitar sig mer och mer på stress-hormoner för att fungera, då tillgänglighet på steroida/uppbyggande anti-stress hormoner blir lägre.
Jag har aldrig riktigt trott på testosteron/dht hypotesen (dvs att det ENBART beror på det), utan är ganska övertygad att det komplexa samspelet mellan hormoner har rubbats och gör att kroppen inte kan reparera/förnya sig i samma takt som den bryts ner. Stress är katabolistiskt, man får energi av stress-hormoner, men det är på bekostnad av annat. Därför är stress under korta perioder okej, men inte att kroppen är kroniskt inställd på att skapa energin genom stress (kortisol, adrenalin, serotonin, östrogen, dopamin, aldosterone, prolaktin).
Det man vill är att ha de bra hormonerna, sköldkörtel, progesterone, pregnenolone, testosteron etc). Dessa skapar högre ämnesomsättning och är det som får kroppen att operera i “icke-stressfulla-lägen”, dvs vardagen. Även ämnen (vitaminer, mineraler, fettsyror, blodsocker, etc) kan påverka hur vävnad och celler reagerar på hormoner och det är viktigt för att långsiktigt få bukt på problemen annars kommer det tillbaka.
Tex low-carb minskar försvar mot stress. Att folk på lchf går ner i vikt är snarare för att man kringgår problemet än att löser det (insulin-resistens, dålig förmåga att oxidera glukos för energi). Många dieter saknar långsiktig utvärdering och är högst bristfälliga, samt många av dieterna är inte utvärderade ur ett fysiologiskt eller helhetsbegrepp, ta lchf, paleo, whatever, tror du någon av dess anhängare överhuvudtaget bryr sig om lactic acid och co2? Inte är dem många iaf.
Tips på läsning är boken “hypothyroism” av Broda Barnes, en ledande forskare inom ämnet.
Jag vet att du whyatt vill att folk på forumet ska ta det lugnt med rekommendationer för att skydda små-kids från att bli rekommenderade farliga preparat som finasterid, etc, så förstår att du är försiktigt med uttalanden speciellt som kan vara kontroversiella.
- You must be logged in to reply to this topic.