- This topic has 5 replies, 4 voices, and was last updated 15 years, 6 months ago by
.
-
Har knappt skrivit någonting i dessa trådar men jag har läst en del under de senaste månader… och med en del menar jag extremt mycket. Tror det var mycket länge sen som jag lade så mycket tid på samma sak… Jag hade tänkt ikväll att bara gå in och läsa nån liten tråd eller två och nu har jag suttit med det i över 5 timmar… det har varit samma sak ett rätt så bra tag nu. Ibland har jag även tänkt på att jag har läst någon tråd precis innan jag gått hemifrån om någon misslyckad HT eller dylikt och utan att veta om det har jag i efterhand förstått att den negativa saken har totalt förstört min dag… För 4 månader sen tänkte jag mycket på mitt håravfall och mådde dåligt av det, nu har jag blivit besatt. Så mycket har inte hänt på dessa månader i min hårsituation och min hysteri beror nog helt enkelt på att jag omedvetet uppmuntrar mitt håravfall att ta upp all min vakna tid genom att alltid sitta och läsa om det. Sen kanske det bara är jag som hänger runt på forum konstant även om jag precis läste inlägget av Heeman81 där han menade att han nu behövde paus ifrån hans egna relativt frekventa besökande. Jag ska i alla fall nu aktivt försöka dra ned på timmarna jag spenderar på detta framför datorn varje dag… vem vet? ångesten kanske släpper lite… om än bara tillfälligt….
-
Hej mats86.
Allt kan gå till överdrift, så även datoranvändande. Det låter som om ditt intresse övergått till beroende och sannolikt är det rädslan att tappa hår som driver dig till att sitta så pass mycket som du gör.
Jag vet inte om det är till någon tröst, men det fanns en tid i mitt liv som jag också var väldigt fixerad av håravfall och stundtals tillät det hela att påverka mig negativt, men innerst inne har jag alltid känt att rädslan att bli tunnhårig är falsk…nuförtiden är jag mycket tacksam för den här perioden. Den har fått mig att på ett djupare sätt inse att håret faktiskt spelar mindre roll, som så mycket annat ytligt vi blir hjärntvättade till att tro. Vi har alla en inbyggd skattkarta till det liv vi alla strävar efter att nå, men det gäller att hitta lugnet och tryggheten i vardagen, så kommer insikten sakta men säkert upp till ytan och problem som hår, hud, materialism och annat mindre relevant kommer då inte ha en chans att påverka dig negativt.
Jag tycker fortfarande håravfall är ett intressant ämne och hårlinjer vackra. Jag har full förståelse för de som på ett någorlunda sansat sätt vill bromsa sitt håravfall, för man kan inte bli Buddha på en dag
Det är ju faktiskt mycket tunga, desperata och ibland också hopplösa texter som man kan läsa här emellanåt, inte konstigt att det kan dra ned en och att man kan fastna. När du känner att du fastnar, försök att fokusera om på något positivt bara. Lätt att säga såklart, men med övning går det.Och.. om du nu inte känner att folk kan förlåta dig för din tunnhårighet, så kan du faktiskt ta och förlåta dig själv bara, ingen är perfekt, och vem vill egentligen vara det?? Låter kanske dumt, men detta är också en övningssak. Det gäller att förändra inlärda och ofta omedvetna beteenden, tankar som handlingar.
Som whyatt säger, så småningom släpper det, men jag tror att det kan vara en bra idé att aktivt försöka lära sig att välja ett positivare fokus när man känner att man är nere.
Och mår kroppen och själen bra tror jag även att håret har bäst förutsättningar för att trivas.
Tråkigt att läsa att man kan gå in i så djup grop och må skitdåligt för att man hänger här.Det jag gör varje är att ta ledigt från jobbet 3 månader varje år och resa ut i världen.
Senast var jag i sydöstra asien och reste runt kuststäderna.
Man rensar skallen från alla jävla bekymmer och man glommer alla problem. När jag är ute och reser så är jag för mig själv, packar en liten väska och sticker.
Jag rekomenderar det verkligen.
För någon vecka sedan så tog en som jag känner självmord, han var i sån djup depresssion.
Jag sade till honom att han skulle ut och resa och upptäcka världen men han mumlade hela tiden om jobb och stress osv.
Jag tror att han hade levt nu om han varit ute och rest. Man kommer tillbaka som en ny människa.
HaraldHårfin wrote: Det gäller att förändra inlärda och ofta omedvetna beteenden, tankar som handlingar.
Självinsikt är en viktig talang. Börja te.x. med att analysera ditt beteende beträffande hur du dömer din omgivning. Visst är det bra att ibland kategorisera bitar av den verklighet som spelas upp framför ögonen, men väldigt många av oss har ett nästan maniskt behov av att döma till höger och vänster. Döm andra mindre och må samtidigt bättre själv. Ge fler positiva kommentarer till din omgivning och må samtidigt bättre själv. Inte för sakens skull, utan för att du innerst inne vill och kan.
Erlandsson:
Mycket viktigt tips, livsutveckling kan definitivt ske genom att man upplever kontraster, vilket resor har en tendens att bidra med. Tyvärr är många av oss fångade i en post-industrialistisk “mardröm” där, precis som Harald är inne på, invanda synsätt får oss att bortse ifrån alla de möjligheter som finns om man bara bryter sig loss.
Tack för bra och genomtänkta svar.Alltid trevligt när folk engagerar sig och vill hjälpa till. Dock kan mitt tidigare inlägg ha en blivit en smula överdrivet, jag märkte det nu när jag läste igenom min text samt era svar. Besatt var ett lite starkt ordval även om jag låter mitt håravfall ta upp mycket av min tid på ett negativt sätt. Tanken med inlägget var nog mest att ge folk lite perspektiv på hur ofta de faktiskt satt på forum och läste, som du skrev Harald, tunga och hopplösa texter, som fick dem att omedvetet må sämre över sin egen situation, jag kunde ju knappats vara ensam med mitt “forumberoende”.
Dock kom jag på var roten till detta kan ligga, jag har inte på allvar tagit upp kampen med hårdemonerna pga det gamla vanliga med biverkningar osv men jag ser faktiskt fram emot att göra det nu. Kanske därifrån stressen kommer, att läsa om folk som tar tag i sitt problem i jämförelse med mig som bara avvaktar och gnäller.
Läste en inlägg som du hade skrivit Whyatt om en viss känsla av lugn som infinner sig då man börjar med sitt behandlingsprogram. Känslan av att nu gör man i alla fall allt man kan och om även detta skiter sig så börjar ju alternativen så smått minska och startar en pyramidliknande utveckling som förr eller senare leder fram till någon form av acceptans. Dock tror jag den skulle vara svårare att uppnå om man inte gjort allt man kunnat på vägen. Du har skrivit en hel del bra på dina lite över 6600 inlägg Whyatt men jag tror att det var den enkla meningen som i alla fall har hjälp mig mest… det ska du ha tack för.
- You must be logged in to reply to this topic.