- This topic has 8 replies, 6 voices, and was last updated 16 years, 12 months ago by
.
-
Fan måste få skriva av mig lite…
Var upp till farsan på middag idag och insåg att gubbjävuln har mycket tjockare hår än mig på skallen! Asså jag fattar inte riktigt hur det här funkar. Har alltid haft precis samma hår som farsan. Samma vikar och allt. Har sett bilder från när han var i min ålder och vi ser identiska ut på skallen…euhm tills för ett tag sen då. Har som aldrig oroat mig för att bli flint eftersom jag har haft så likt hår som han.
Har en morfar som var flint….men han blev ju flint typ i 20års åldern av vad jag har hört. Kan man va nån jävla hybrid?? Typ farsans hår tills man är 30 sen drar morfars jävla gener igång?
Det som är konstigt är att jag aldrig har märkt det. Jag har aldrig sett att jag tappat hår i duschen eller att det ligger hår på kudden när jag vaknar. Utan för mig kom det som en total överraskning. Jag märkte för typ 2 månader sen att det klia lite i hårbotten och att att jag tappa nått hårstrå då och då. Jag börja kolla lite och insåg då att mitt hår hade tunnats ut väldigt mycket på fronten. Håret kvalitén var också usel. Håret kändes dött på nått sätt. Man kunde se hur vissa hårstrån som spreta och va som krokiga(lite svårt att förklara) Jag tror väll inte själv att det här är nått som har hänt över en natt. Men jag har under dom senaste 8-10månaderna pga vissa saker i mitt privatliv levt under extrem oro, stress och ångest. Och håret är helt enkelt inget jag har haft koll på. Men jag har en syster som är frisör och klipper mig. Hon har då aldrig nämnt nå tidigare om att mitt hår tunnats ut…men visst fan ser hon nu att det är betydligt tunnare.
Sen har jag väldigt konstig och lättirriterad hud. Bla märkte jag för ett tag sen när jag suttit med benen i kors ett tag att det brände som fan på vaden som legat mot det andra benet. När jag kolla va huden röd och torr plus att allt hår var borta där det va rött(japp har håriga ben som en schimpans)
Jäkla skumt asså…
Tankarna är många just nu.
Försöker nog hitta andra orsaker som att stress eller någon konstig hudsjukdom kan ha startat mitt håravfall och att det ska komma tillbaka…lol
Men förmodligen är det ju genetiskt….jävla morfar. Va fan ska jag få hanns hår gener för men hanns egen son har en jäkla mega kaluffs…BAH!
Raka iaf av mig håret för två veckor sen och börja med finasterid och minox. Va faktist hyffsat nöjd då och tyckte inte det va så farligt. Trodde det skulle bli värsta uppståndelsen på jobbet å va super nervös men det gick då bra, dom kommentarerna jag fick va positiva.
Men så igår skulle jag raka mig själv tror jag råka ta på 1mm istället för 3,5 som syrran raka det. Ojoj…ser förjävligt ut! Dessutom tycker jag det ser ännu tunnare ut nu än då jag raka av det första gången. Vet inte om det är för att det är kortare eller om det är det där skummet som äter upp mitt hår. Är skit nojjig att skummet bara ska göra det ännu värre. Har beställt minox i flytande form då jag har fattat det som att det är lite mildare?
Jajja…härliga tankar i lördags natten….skål gott folk och tack än en gång för en härlig sida!
/Bitter
-
Håravfalls situationen är ytterst komplex. Dels handlar det om ens gentetiska bakgrund, dvs hur känsliga hårrötterna är mot DHT. Sedan tillkommer miljöns inverkan; hur vi äter, röker, motionerar osv. Självklart spelar genetiken en stor roll, tex har jag aldrig sätt två enäggstvillingar med olika nivå av håravfall. Men miljön ska nog inte underskattas. Två personer med liknande benägenhet för att tappa håret kan sannolikt se väldigt olika ut uppe på huvet efter 40.
Tycker du ska skratta dig lycklig att du inte upplevde fasan av håravfall när du var 19-20, utan tog smällen efter 30.
jonzi wrote: Tycker du ska skratta dig lycklig att du inte upplevde fasan av håravfall när du var 19-20, utan tog smällen efter 30.
Kan säga samma att man ska vara glad ju längre det dröjer men kan lova det känns nog lika skit om man är 30 eller 20, själv är jag 20 och det kändes riktigt skit när allt började men tror jag fått stopp på det och tänker inte alls lika mycket på det längre!
Jo det är klart att man kanske ska va nöjd att det inte börja när man va 20…Men som Rob skriver så är nog inte skillnaden så stor när man blir tagen off guard så att säga.
Som jag skrev har jag inte trott att jag ska bli skallig eftersom jag var så lik farsan på skallen.
Det jag är rädd för och som jag redan har märkt av är att min personlighet kommer ändras…
Jag spelar ganska mycket musik. Nu till helgen va det en kille som inte kunde spela i sitt band och jag blev ombedd att hoppa in. Dom killarna är i 20-25 års åldern med härliga kaluffser…Behöver jag säga att jag avböjde…lol
Det suger verkligen att jag låter det här hämma mig…men det är bara inse att det gör det.
Jag har aldrig varit direkt fåfängd men heller aldrig velat sticka ut ur mängden på minsa lilla sätt…vilket man gör nu vare se man vill eller inte.
Jajja det är som det är och är bara att acceptera…life goes on
Bitter wrote: Jag spelar ganska mycket musik. Nu till helgen va det en kille som inte kunde spela i sitt band och jag blev ombedd att hoppa in. Dom killarna är i 20-25 års åldern med härliga kaluffser…Behöver jag säga att jag avböjde…lol
Det suger verkligen att jag låter det här hämma mig…men det är bara inse att det gör det.
Jag har aldrig varit direkt fåfängd men heller aldrig velat sticka ut ur mängden på minsa lilla sätt…vilket man gör nu vare se man vill eller inte.
Jajja det är som det är och är bara att acceptera…life goes on
Jag är själv 21 och har den största kransen du kan tänka dig. Det är bara föreställa dig hur mkt jag känner att jag sticker ut. Så pass mkt att jag inte klarar visa upp den för offentligheten samt att jag inte klarar umgås med folk, SPECIELLT inte de i min egna ålder. Har inte haft några som helst problem med tjejer förut men kommer jag nära en tjej idag i min ålder så känner jag mig plötsligt som bengt 47 våldtäktsman och får panik. Jag har gått från en framåt kille med livslust till en med social fobi. Varje dag går jag runt med en klump i magen och känslan av att “detta är inte jag”. För mitt gamla jag är borta. Min personlighet, min framåtandra, mitt självförtroende och livslust. Jag känner mig bortsållad i samhället, i synnerhet hos ungdomar. Som tur är så är man inte virgin, annars hade jag dött oskuld.
Hej Frankie.Har inte sett dig på ett tag, kul att du är tillbaka, dock tråkigt att du inte lyckats vräka de hjärnspöken som ockuperar din heliga mark. Kom ihåg, det är du som är hyresvärden!
Jag önskar jag kunde hjälpa dig på nåt sätt :|
Ojoj man har inte riktigt förstått vilket helvete det här är för många…, att läsa om hur dåligt en så ung kille som Frankie mår över det berör verkligen
Jag är 27 år och har ganska tydlig tunnhårighet dvs det syns väl på min trimmade skalle att kontrasten mellan sidan/nacken och hjässan är tydlig. Social fobi kanske är att ta i men jag har stora problem med att träffa gamla kompisar/klasskamrater/flickvänner. Mår fruktansvärt dåligt av det för jag känner att jag har gått ner mig sen kalufsens underbara tid. Riktigt surt att detta ska påverka så mycket. Brukar sucka när jag tittar på håret i spegeln och väntar förväntansfullt på en billig ofarlig lösning på detta problem. Funderar på toppik så att kontrasten blir mindre tydlig. Kört minox i flera år men sakta men säkert tunnas håret ut. Vägrar finasterid, men hårlaser är ett alternativ.Det vore verkligen så mkt enklare om man tappade allt hår på huvudet istället för enbart hjässan. Hästskoformen, det är ju den som får en att se så in i helvete föråldrad och trött ut.
- You must be logged in to reply to this topic.