- This topic has 5 replies, 6 voices, and was last updated 13 years, 7 months ago by
.
-
De senaste veckorna har jag tänkt och velat väldigt mycket gällande huruvida jag ska fortsätta mitt experimentella program, ändra, eller skära ner på det. Under mina år av experimenterande så har jag insett att jag definivt inte kan få återväxt utan Finasteride (eller likvärdig produkt). Jag gav RU58841 ett försök men jag upplever inte att det är alls lika bra som finasteride, det kan såklart bero på andra fakturer så som renhet av produkten, etc. Mitt senaste experiment var planerat så som att jag skulle sattsa hårt med finasteride, ru, etc för att få återväxt och sedan övergå till ett underhållsprogram på endast RU (för att slippa bieffekter från finas).
Jag vet såklart inte om RU kommer räcka för att underhålla min återväxt men det var det som var planen. Vissa dagar har jag också tänkt att jag ska fortsätta köra på Finas för all framtid och dessutom kanske lägga till Dutasteride och leva med eventuella bieffekter.
Många gånger har jag tänkt att jag ska lägga ner allt för jag ser ändå ganska bra ut, utan hår. Men då går jag in och kollar på lite gamla bilder på mig och inser att jag är ännu snyggare i hår. Lite längre hår klär mitt ansikte väldigt bra. Detta brukar leda till att jag håller kvar vid mitt program och fortsätter utveckla det. Senast i förgår satt jag och planerade ett storköp av RU där jag skulle få ett väldigt förmånligt pris via mina
kontakter och jag var helt bestämd på att fortsätta mitt program.
I förgår så träffade jag min kusin som precis blivit väldigt tunnhårig, han är 23 år. Vi gick på krogen och satt och snackade mycket om håravfall och jag passade samtidigt på att titta på alla människor som dansade på dansgolvet. Vi satt på en balkong ovanför dansgolvet så jag kunde se rätt ner på alla människor. När jag studerade dem så insåg jag att alla människor där hade hår och att de flesta där var ganska otränade. Jag ställde mig frågan varför jag vill se ut som dem? Då blir jag ju bara en i mängden istället för unik som jag är nu.
Jag insåg att jag har potential att bli sedd mer som det är nu, sen att jag väljer att titta ner i backen för att jag inte “Känner” mig så fin får jag ju bara skylla mig själv för, när man istället borde ta vara självsäker och ta vara på att man inte ser ut som alla andra killar.
Kanske borde jag lägga mer tid på gymet och mindre på håret och på så sätt sticka ut ännu mer ifrån den där otränade håriga dansblobben som gungar framför scenen.
Nu har det snart gått två dagar sedan det besöket och jag har velat fram och tillbaka och skrivit upp listor på fördelar/nackdelar med de olika vägarna jag kan välja att gå vidare med. Till en början så var jag bestämd på att fortsätta med mitt program ändån eftersom jag “tror” att det kan ge effekt om ett par månader, men åter igen så stirrar jag mig blind på håret och tänker inte på “priset” man får betala för det.
Ikväll så har jag tänkt igenom det hela igen och funderat på bieffekterna och hur de påverkar mig. På något vis så blundar jag för dem men faktum är att jag kommer vara tvungen att behandla mitt hår hela mitt liv och bieffekterna kommer aldrig försvinna, de kanske kommer bli värre till och med. Säg att jag nu kliver av Finasteride och lyckas behålla min återväxt med RU, då kanske programmet kommer tappa effekt efter några år och det
finns inga studier på vilka bieffekter långvarig behandling av RU ger. Dessutom är det som ni vet, lätt frihetsberövande att behöva applicera mediciner flera gånger om dagen, varje dag, året runt.
Jag har istället börja klura på en alternativ väg att gå som känns mer och mer självklar för mig. Det är att göra en hårtransplantation. Då behöver jag inte behandla min kropp med läskiga hormonförändrande mediciner eller var orolig över bieffekter eller att min kropp ska bli resitent emot medicinerna i framtiden.
Det känns väldigt tungt att ta detta beslut men från och med ikväll ska jag göra en anstränging för att stänga ner hela mitt medicinska program och släppa så mycket tankar jag kan ifrån håravfallet. Jag kommer istället göra en nysatsning på gymet och träna stenhårt och låta håravfallet få flöda. Jag tror nämligen inte att det är bra att göra en HT samtidigt som man medicinerar så mycket som jag gör så om ett halvår(utan behandling) har jag antagligen tappat all återväxt jag vunnit, är 26 år och kommer vara en NW4/5, då kommer jag att söka göra en HT. Kanske har jag inte en tillräckligt stor donor för kunna täcka hela området, men om jag har det så kommer jag få en snygg kalufs på relativt kort tid och dessutom helt utan bieffekter.
Det låter som en självklar väg för mig att gå nu. Låter detta som en bra plan? Är det jag skriver förståeligt och förståndigt?
-
tedlin01 wrote: De senaste veckorna har jag tänkt och velat väldigt mycket gällande huruvida jag ska fortsätta mitt experimentella program, ändra, eller skära ner på det. Under mina år av experimenterande så har jag insett att jag definivt inte kan få återväxt utan Finasteride (eller likvärdig produkt). Jag gav RU58841 ett försök men jag upplever inte att det är alls lika bra som finasteride, det kan såklart bero på andra fakturer så som renhet av produkten, etc. Mitt senaste experiment var planerat så som att jag skulle sattsa hårt med finasteride, ru, etc för att få återväxt och sedan övergå till ett underhållsprogram på endast RU (för att slippa bieffekter från finas).
Jag vet såklart inte om RU kommer räcka för att underhålla min återväxt men det var det som var planen. Vissa dagar har jag också tänkt att jag ska fortsätta köra på Finas för all framtid och dessutom kanske lägga till Dutasteride och leva med eventuella bieffekter.
Många gånger har jag tänkt att jag ska lägga ner allt för jag ser ändå ganska bra ut, utan hår. Men då går jag in och kollar på lite gamla bilder på mig och inser att jag är ännu snyggare i hår. Lite längre hår klär mitt ansikte väldigt bra. Detta brukar leda till att jag håller kvar vid mitt program och fortsätter utveckla det. Senast i förgår satt jag och planerade ett storköp av RU där jag skulle få ett väldigt förmånligt pris via mina
kontakter och jag var helt bestämd på att fortsätta mitt program.
I förgår så träffade jag min kusin som precis blivit väldigt tunnhårig, han är 23 år. Vi gick på krogen och satt och snackade mycket om håravfall och jag passade samtidigt på att titta på alla människor som dansade på dansgolvet. Vi satt på en balkong ovanför dansgolvet så jag kunde se rätt ner på alla människor. När jag studerade dem så insåg jag att alla människor där hade hår och att de flesta där var ganska otränade. Jag ställde mig frågan varför jag vill se ut som dem? Då blir jag ju bara en i mängden istället för unik som jag är nu.
Jag insåg att jag har potential att bli sedd mer som det är nu, sen att jag väljer att titta ner i backen för att jag inte “Känner” mig så fin får jag ju bara skylla mig själv för, när man istället borde ta vara självsäker och ta vara på att man inte ser ut som alla andra killar.
Kanske borde jag lägga mer tid på gymet och mindre på håret och på så sätt sticka ut ännu mer ifrån den där otränade håriga dansblobben som gungar framför scenen.
Nu har det snart gått två dagar sedan det besöket och jag har velat fram och tillbaka och skrivit upp listor på fördelar/nackdelar med de olika vägarna jag kan välja att gå vidare med. Till en början så var jag bestämd på att fortsätta med mitt program ändån eftersom jag “tror” att det kan ge effekt om ett par månader, men åter igen så stirrar jag mig blind på håret och tänker inte på “priset” man får betala för det.
Ikväll så har jag tänkt igenom det hela igen och funderat på bieffekterna och hur de påverkar mig. På något vis så blundar jag för dem men faktum är att jag kommer vara tvungen att behandla mitt hår hela mitt liv och bieffekterna kommer aldrig försvinna, de kanske kommer bli värre till och med. Säg att jag nu kliver av Finasteride och lyckas behålla min återväxt med RU, då kanske programmet kommer tappa effekt efter några år och det
finns inga studier på vilka bieffekter långvarig behandling av RU ger. Dessutom är det som ni vet, lätt frihetsberövande att behöva applicera mediciner flera gånger om dagen, varje dag, året runt.
Jag har istället börja klura på en alternativ väg att gå som känns mer och mer självklar för mig. Det är att göra en hårtransplantation. Då behöver jag inte behandla min kropp med läskiga hormonförändrande mediciner eller var orolig över bieffekter eller att min kropp ska bli resitent emot medicinerna i framtiden.
Det känns väldigt tungt att ta detta beslut men från och med ikväll ska jag göra en anstränging för att stänga ner hela mitt medicinska program och släppa så mycket tankar jag kan ifrån håravfallet. Jag kommer istället göra en nysatsning på gymet och träna stenhårt och låta håravfallet få flöda. Jag tror nämligen inte att det är bra att göra en HT samtidigt som man medicinerar så mycket som jag gör så om ett halvår(utan behandling) har jag antagligen tappat all återväxt jag vunnit, är 26 år och kommer vara en NW4/5, då kommer jag att söka göra en HT. Kanske har jag inte en tillräckligt stor donor för kunna täcka hela området, men om jag har det så kommer jag få en snygg kalufs på relativt kort tid och dessutom helt utan bieffekter.
Det låter som en självklar väg för mig att gå nu. Låter detta som en bra plan? Är det jag skriver förståeligt och förståndigt?
Jag tycker det låter som ett mycket sunt och förnuftigt beslut!!!
Kommer dock att sakna dina experiment
All lycka!
Håller med om att det är ett sunt och förnuftigt beslut!Däremot kommer jag inte sakna dina experiment. Dom verkade direkt farliga. Jag tror många gör misstaget att räkna mediciner i termer av 1 + 1 = 2, 1 -1 = 0 o.s.v. Tyvärr är våra biologiska mekanismer mångfaldigt mer komplexa än så och möjligheterna att förutse bieffekter är mindre än vad man kanske tror.
OnT: Ditt beslut är inte bara en seger för dig själv, utan även alla forumvänner. Mitt självförtroende stärks varje gång jag läser sådant här. Grattis!
Hur bra som helst! Grattis och lycka till med träningen!!När man läser det du skriver så får jag en känsla av att du har en liten glimt av självförtroende under allt hårtänk? Jag tycker du ska lägga ner allt hårrelaterat och bara släppa fram den naturliga alfakillen du har inom dig.Jag kan lova dig att det du var inne på om att håret får dig att stå ut från alla andra killar stämmer, på ett bra sätt.
Jag själv tränar stenhårt på gym nästan varje dag och klär mig riktigt moget och snyggt för min ålder(18), och har sedan i somras jobbat på att bli totalt bekväm i mig själv, håret till trots, och vet du vad? Tjejer faller som furor.. Det är grymt sexigt med en rakad kille som är 100% säker i det.
Gör valet NU, och titta inte tillbaks, det borde ALLA här inne göra NU! Finns INGET attraktivt i en vuxen man som sitter och spyr ur sig ångest anonymt på ett forum. Vi måste göra det bästa av situationen, livet är kort, och allt det där!
Mvh justMe
Ps. DET ÄR VÅR JÄVLA RÄTT ATT NJUTA AV ALLT LIVET HAR ATT ERBJUDA, vem är vi att neka oss det?
Ps2. Inser att det är svårt att tänka så men när man sätter sig ner och tänker om sina alternativ så inser man snabbt att det är betydligt lättare för oss snart blivande NW7:or att acceptera det och omfamna faktumet än att slösa bort stora delar av sitt liv på att vara deppig!
Tedlin01:Bra plan! Givetvis är vi många som med pirr i magen följt dina intressanta rapporteringar, men jag tror din slutsats är mycket klok och kommer att generera mer tillbaka än du i dagsläget kan ana.
Om din donor inte räcker till kan det finnas en ev. räddning i att köra snaggat och låta befintlig hårväxt, hårtransplantat och pigmentering tillsammans skapa en illusion av god täckning. Givetvis måste då transplantaten sättas med en lägre täthet än annars, men i gengäld kommer pigmenteringen att fylla de gap som kan uppstå. Bara en tanke.
Tveka inte att ställa frågor kring HTs osv om de skulle uppkomma.
- You must be logged in to reply to this topic.