home › Mitt håravfall › Ont i hårbotten! (Hjälp mig lite..)
- This topic has 9 replies, 5 voices, and was last updated 15 years, 11 months ago by
Hjärnröta.
- Post
-
Tja
Lider av håravfall och har då och då ont i vissa delar av mitt hårbotten, typ som om mina hårrötter är helt skadade elelr något.. vad är detta?! Någon som vet?
- Replies
-
Jag vill gärna hjälpa men jag har ingen aning faktiskt.
Det du kan försöka med är Ratiopharm Ketokonazole.
Förut så hade jag “lite” ont och kliade ganska mycket i hårbotten, fick finnar och andra otrevligheter.
Detta löstes efter en veckas användande av Keto
Går o köpa på biblioteket.Testa och se ifall det löser sig.
Sorry om jag inte gav tillräckligt med hjälp.
Ron wrote: Jag vill gärna hjälpa men jag har ingen aning faktiskt.
Det du kan försöka med är Ratiopharm Ketokonazole.
Förut så hade jag “lite” ont och kliade ganska mycket i hårbotten, fick finnar och andra otrevligheter.
Detta löstes efter en veckas användande av Keto
Går o köpa på biblioteket.Testa och se ifall det löser sig.
Sorry om jag inte gav tillräckligt med hjälp.
Hah, jag får också finnar osv men det är efter att jag börjat använda keto…
jag brukar ha ont i hårbotten då och då, oftast efter jag sovit.. funderar om det är för att håret ligger konstigt eller nåt för det brukar försvinna nån timme efter jag klivit uppHänder ibland om jag haft mössa på mig också
Googla på “burning scalp syndrome” och “trichodynia” och “scalp dysethesia”.Det är vanligt att det gör ont i hårbotten hos folk som tappar hår, och det förekommer oavsett typ av håravfall.
För vissa kan det lindras genom att man är mycket snäll mot hårbotten. Så är det för mig. Jag hade så ont i somras att det kändes som man hade fått syra på skalpen, eller kokande vatten. För mig fungerar det inte att använda några mjällschampon eller sådant som reogaine (har inte testat, men fattat att det irriterar).
Massage kan också vara dåligt på sådana här hårbottnar.
Men man får naturligtvis prova sig fram. När man vet vad som KAN göra det sämre, så kan man ju rätt lätt ta reda på om det gäller för en själv.
Nu kör jag hemgjort schampo eller urtekram no perfume baby (viktigt att det är babyvarianten). Jag masserar inte, skiter i att behandla mjäll, kammar försiktigt. Fast jag har börjat kunna borsta med en borste av typ Denman D3 (googla på den om du inte vet vad det är), som kommer åt skalpen lite. Så jag hoppas att jag är på bättringsvägen. Jag har också fått antihistamin av läkare, eftersom jag har skrivhud, och alltså får histaminreaktion när man kliar eller river huden.
För mig har det verkat som att smärtan indikerar att jag kommer att tappa mycket hår senare, där det gör ont. Ungefär som att det smärtar när håret övergår från anagen till katagen/telogen. Har även hört andra berätta samma sak. I så fall betyder det väl också att mitt håravfall för i år kommer att avta snart. Jag har något slags fluktuerande årstidsbunden TE, kanske ihop med kvinnlig AGA (fast jag tappar mest likt män framtill i vikarna, inte ovalen på huvudet, och det har inte gått särskilt långt än, “ingen ser nå’t” utom jag som vet vilket kraftigt och lågt hårfäste jag hade).
Tillägg: förutom smärtan, så kan trichodynia innebära andra konstiga sensationer. Typ parestesier. Man får pirrningar och krypningar, ofta där man tappar håret.Men glöm att svenska läkare fattar något. Min läkare hade hört om fenomenet, men sade att jag inte hade det, eftersom jag beskrev brännande smärta, medan trichodynia även kunde innebära allmänt obehag. Jag vet inte hur eller ens OM hon tänkte. Men svenska läkare är väl numer kända för att bagatellisera och bete sig som advokater under rättegång där de duellerar mot patienten.
Nej alltså det är typ inte någon “Burning sensation” utan det gör bara lite ont när jag rör på hårbotten, samma sak som “asdasfafawda” skrev så får jag också lite ont när jag haft mössa på mig, och när jag kollar på mig själv i spegeln så är vissa delar av hjässen fylligare än andra (d.v.s mer hår på vissa delar av huvudeT) och på dom delarna av huvudet där det är mindre hår, gör det även mer ont.Pls help somebodyyyy
Enligt min läkare, så kan även trichodynia innebära andra obehagskänslor än burning sensations.Kanske kan det vara hårbotten som är extra känslig, om du använder preparat på den eller så? Så att den reagerar fortare eller av mindre påverkan, med sådan där “hårtofssmärta” (när man får ont när man tar ut en tofs, eller byter från mittbena till sidbena o.s.v.).
Vad jag har förstått så är det i alla fall väldigt vanligt med diverse smärtor, krypningar, klåda m.m. vid håravfall
Jag tycker att det är förskräckligt jobbigt, lite som kinesisk vattentortyr. Man kan aldrig koppla bort håravfallet, eftersom man blir påmind genom smärtor eller pirrningar just där hår faller av, och liknande elände.Jag har försökt fråga om sådant här hos svenska läkare (dermatologer), men alla förnekar att klåda, obehag, seborré, eksem eller någon smärta skulle ha något som helst att göra med håravfall. Bara en erkände att man ibland ser ökat håravfall ihop med klåda. En var så obstinat att hon menade att man inte kunde få håravfall p.g.a. något med hormoner. Jag undrar fortfarande hur hon klarade sin utbildning. Hört om sköldkörtelproblem? Cortisolbrist? PCOS? Manligt håravfall (DHT)??? Man undrar ju hur det står still egentligen hos en sådan dermatolog.
Något som de KAN erkänna, är att både håravfallet OCH smärta/klåda/whatever obehag, kan bero på en sjukdom som framkallar dem båda. T.ex. hypothyreos, Lupus eller MS.
Den gemensamma nämnaren här kan vara lokala mikro-inflammationer eller något snarlikt. I vilket fall som helst så är det en signal värd att ta på allvar.Att behandla sig topikalt tror jag ev. kan funka om man träffar precis rätt, men det är svårt och kräver att man verkligen blandar ihop en häxbrygd värd namnet (manuka, vitlök m.fl.).
Den mest påtagliga förbättringen lär komma genom en radikal kostomläggning. Här måste var och en som är intresserad plugga på, det är lite av en livsstil som måste tas in för att säkerställa långsiktiga resultat. Ett enkelt sätt att börja på är genom att föra kostdagbok och under tiden innehållet växer, läsa på om organisk kost, gärna åt “raw”-hållet. Redan efter några veckor kan den ambitiöse själva analysera sitt kostintag och börja dra slutsatser.
http://www.scandlab.comhar en del intressanta tester man kan göra.
Hjärnröta: Men vad är det jag läser, ifrågasätter du skolmedicinen och dess företrädare? :D
whyatt wrote: Hjärnröta: Men vad är det jag läser, ifrågasätter du skolmedicinen och dess företrädare? :D
LOL, ja, det kan du ge dig på. Så mycket elände som jag har varit med om det senaste decenniet så har jag tappat allt förtroende för dem. De kan inte ens behandla ett enklare hundbett rätt, och vägrar ta blodprov på borrelia utan vil skicka remiss till psyk (!!!) (Naturligtvis visade det sig vara rejäl och långvarig borrelia.)
Jag har förståelse för att att skolmedicinen måste följa vetenskap och beprövad erfarenhet, men att de tvärsäkert uttrycker att det som inte bevisats självklart inte existerar, är helt korkat. Och det där med “beprövad erfarenhet” verkar de ha glömt, liksom avsnitten om “optimala blodvärden” jämfört med “labbens referensvärden”.
Och som sagt, ibland undrar jag hur de klarade sin examen, när de inte ens verkar ha koll på skolmedicinen inom sitt eget område.
- You must be logged in to reply to this topic.