- This topic has 7 replies, 3 voices, and was last updated 16 years, 1 month ago by
.
-
Jag har nu under två års tid varit en flitig besökare på det här forumet. Jag har också under en två års period behandlat mitt håravfall med finasterid. Finasterid stannade upp mitt håravfall helt första året. Nu under det senaste året har sheddningen fortskridit långsamt. Jag kan fortfarande ha snedlugg utan toppik. Dock är det nog bara en tidsfråga innan det tunna håret börjar bli påtagligt. Håravfallet har förändrat mitt liv som många andras. Det känns verkligen som att man lider av svår psykisk sjukdom. Jag studerar på universitet vilket underlättar min vardag en aningen, då jag kan välja att vara hemma vissa dagar då jag mår som sämst.
Nu till det positiva med mitt hår. Jag löper ingen risk att bli flint. Faktumet är att det tunna håret enbart sträcker sig upp till 4 cm ifrån min hårlinje upp till hjässan. När jag fått mindre hår skulle jag kunna lägga upp bilder för att visa, då det är ett sällsynt fall av håravfall. Min bror,farfar och far har samma håravfall. Alla inklusive mig har också enormt tjockt hår förutom det i yttersta fronten. Detta gör mig optimistisk till att göra en HT. Att fylla upp en yta som bara sträcker sig 4 cm känns som en realistisk förhoppning. Jag har även planer på att göra två HT. Alltså fylla tätheten ifrån min eventuellt första HT. Jag är helt medveten om att det alltid kommer vara tunnare hår i fronten då jag som sagt har väldigt tjockt hår för övrigt. Dock så skulle jag kunna tänka mig att använda smink varje dag i framtiden. Så länge jag vet att det hår jag har i fronten alltid kommer vara kvar så ser jag inga problem med att använda toppik. Det jobbigt ifall jag skulle använda toppik i dagsläget är att jag vet att mitt hår ifronten bara kommer att bli tunnare. Nu till mitt yttersta problem. Jag är trött på att gå och vänta på att bli riktigt tunnhårig i fronten. Finasterid är inte en långsiktig lösning, vilket vi alla vet. Jag har pengar och vill göra en HT relativt snart. Borde jag sluta äta finsterid?
-
Jag tycker inte att du skall sluta äta finasterid om du inte har en massa biverkningar av det. Men jag förstår vad du menar. Jag var själv på HTkonsultation för nästan ett år sedan och ville göra en FUE men de tyckte inte att håravfallet hade gått tillräckligt långt då…så jag fick åka hem igen och det var så sjukt prövande för psyket att vänta på att man ska bli tunnhårigare. Jag gick ner mig fullständigt efter ett tag och ville inte göra nånting alls…och tillslut gick de med på en FUE som jag ska göra om några dagar. Så det kan vara svårt att få en seriös hårkirurg att göra ett ingrepp på dig om han anser att du “klarar dig med Toppik ett tag till”. Annars får du göra som jag…klippa dig i den längd och frisyr där ditt håravfall syns som mest och sen åka på HTkonsultation. Det tar ju ändå ett tag från operation till resultat så man vill ju inte vänta tills det är helt tomt på hår i området som skall fyllas på för då kan man ju inte dölja det med hårsmink.Tack för dina synpunkter! Det är väldigt intressant att du delar med dig av dina erfarenheter. Jag är definitivt ingen kandidat för HT än. Detta grundar jag på dina erfarenheter och det faktum att man inte ser att jag är tunnhårig fast jag inte använder toppik. Jag har aldrig använt toppik. Dock är det bara en tidsfråga som jag nämnde i föregående inlägg.
Mina första två år av håravfall har handlat om en enda sak: Göra allt för att inte håravfallet ska fortskrida. Det är en förbannat trist och påfrestande tillvaro. Jag har under senaste månaden dock tagit upp både styrketräningen och kampsporten. Två aktiviteter jag sysslat med sen jag var 12 år gammal. Förutom dem två senaste åren.
Jag slutade för att jag sheddade hår som bara den efter speciellt styrketräningspassen. Det är ingen inbillning utan ren fakta.
Jag ska försöka leva mitt liv precis som en “frisk”(Ur mitt perspektiv är det ett lämpligt ord val, hur hårt det än må låta) människa tills den dagen jag gör min första HT. Jag orkar inte vara rädd för att håravfallet ska fortskrida hela tiden.
Det största problemet med håravfallet är egentligen mitt kärleksliv. Mitt senaste långvariga förhållande tog slut för 8 månader sen. Sedan dess har jag bara varit med tjejer en natt efter krogen, för att sedan aldrig höra av mig igen. Anledningen till det är att jag aldrig kommer låta en tjej vara med på min HT resa. Det är för mig enormt förnedrande och det är en resa jag ska göra helt själv. Sen antar jag att
man får se positivt på livet i övrigt. Jag är väldigt nöjd med mitt utseende. Det enda som jag inte kan acceptera är mitt hår. Nu har jag i vilket fall fått skriva av mig lite. Jag hoppas flera kan identifiera sig med det jag skriver och dela med sig av sina erfarenheter.
För övrigt kan jag tillägga att jag är 21 år gammal. Håravfallet började när jag just fyllt 19 år.
Kardinya, det är svårt att veta hur ditt håravfallsmönster kommer utveckla sig, trots att du rent genetiskt känner dig självsäker så kan man inte utfästa garantier och därför försvåras en bedömning om huruvida du bör fortsätta eller avbryta din behandling med finasterid. Självklart bör du diskutera frågan med relevant legitimerad läkare.Hur ser/såg håret ut hos morfar / morbror?
Om vi dock antar att ditt håravfall kommer fortlöpa precis som du prognostiserar, ja då har du ett särdeles gott utgångsläge, både beträffande HT och finas. Att du dessutom verkar ha en riklig donor gör inte saken sämre.
Skicka över ett par bilder om du vill ha en närmare bedömning.
Jag är medveten om att genetik är oerhört komplext. Dock så är en lekman som jag tämligen säker på hur det kommer utveckla sig. Min morbror och morfar har båda rejält med hår och inte gnutta håravfall. Möjligheten att morfars vikar krypit upp en del då han är väldigt gammal. Den enda som avviker gällande hår i min släkt är min farbror. Han och hans avkomlingar delar inte samma tunnhårighet som mig, min far och mina bröder. Dem är inte alls tunnhåriga i fronten, eller någon annanstans heller för den delen. Jag ska ta kort nästa gång jag klipper mig eftersom det inte syns nu. Jag måste kamma på ett visst sätt för att se var linjen går. Men det är väldigt tydligt i starkt ljus.Jag vill förtydliga något här. Jag sitter inte och försöker övertyga er om att jag ska göra en HT för att sedan allt ska vara som när jag var fjorton. Det är inte möjligt. Dock så har jag läst om HT i 2 år nu. Jag har sett väldigt många olika fall. Min slutsats är att jag är en perfekt kandidat för HT. Det är inget snack om den saken. Dock vet man aldrig om en eventuell HT kommer att lyckas.
Fortfarande när jag klipper mig så poängterar alltid frisörerna att jag har väldigt tjockt hår.
Jag har vid ett tillfälle för 2 år sedan fått höra att jag har det tjockaste hår en relativt gammal frisör någonsin klippt.
Det borde vara ett bevis på att jag har en väldigt gott donor område som Whyat skrev ovan.
Du låter som en riktigt bra kandidat och om så är fallet, så kan rätt klinik i princip återställa din hårlinje som den var vid betydligt yngre år – ett scenario få förunnat…så jag hoppas du mår lite bättre nu, ditt utgångsläge verkar vara väldigt önskvärt.Vad har du för hårtyp och hårfärg?
Jag utgår ifrån att du enbart överväger FUE i ditt fall. Jag rekommenderar väldigt sällsynt specifika kliniker, faktiskt aldrig, men visst får även jag ha mina favoriter! 😀
Hur går tankarna kring klinik?
Om man inte ens ser att du är tunnhårig tycker jag inte att du ska oroa dig så mycket än. Jag tycker du ska fortsätta med finasterid och se hur saker och ting utvecklar sig. Hur länge har du tagit finasterid? …och om det blir värre kan du ju använda lite Toppik ett tag tills det blir läge för en HT.Jag hade också sådär extremt tjockt hår tills jag var ungefär 20. Då började det hända saker. Jag vet att det kan kännas förnedrande och liksom pinsamt, men jag råder dig ändå till att försöka leva så normalt som möjligt och faktiskt kanske prata med någon nära i familjen eller någon nära vän om din oro. Själv var jag fast besluten om att ingen skulle få veta och jag lyckades dölja det för alla i 7 år. Från början kammade jag över de lite tunnare områdena och sen körde jag med Toppik i ett par år. Sen kändes allt så jäkla hopplöst när det trots laser, minoxidil och finasterid ändå långsamt blev sämre. Jag skämdes så och ville absolut inte att någon skulle få veta eller avslöja mig. Tillslut blev pressen för stor när jag fick jobberbjudande utomlands (scenjobb) som jag ville ha men inte vågade ta bara på grund av håret och då jag gick in i en depression. Det var först då som jag berättade allt för min familj som sa att de absolut inte märkt något, och tyckt att jag haft samma tjocka hår hela tiden. Att tappa håret är absolut det svåraste jag gått igenom någonsin. Man känner sig så ensam och utlämnad liksom. Detta är väl tyvärr akilleshälen för många av oss killar, att testosteronet angriper vårt hår och ställer till det.
Jag känner också igen mig i det du skriver om kärlekslivet. Jag är också nöjd med mig själv för övrigt men håret gör ju en del för ens utseende. Men om ditt håravfall inte ens syns tycker jag inte att ett framtida eventuellt håravfall ska stoppa dig från att ge dig in i kärleksleken nu.
Tack både Markus och Whyatt för era åsikter. Jag förstår vad du menar Markus angående att berätta om sitt håravfall. Den enda jag berättat för är mitt ex. Det kändes väldigt bra att tala med någon om det. Dock så har vi inte någon kontakt längre (Mitt fel). Det känns verkligen som att jag borde berätta om min oro för mina föräldrar för att få stöd. Jag kan inte berätta för mina kompisar. Jag och mina kompisar lever i den yttersta ytligheten, vilket gör det omöjligt. (Hur fjantigt/absurt det än må låta). Det gör ont i mig när du berättar om ditt utomlands jobb. Jag känner ungefär likadant när mina tjejkompisar undrar varför jag inte skaffar en ny flickvän. Angående att jag ännu inte borde känna någon oro för mitt håravfall är en utopi. Min front är verkligen inne i slutfasen av sin livslinje. Nästa gång jag klipper mig befarar jag att det kommer synas tydligt. Med tanke på att jag har så pass långt och tjock hår vid vertex så syns det inte alls när jag har långt hår. (Har inte klippt mig på 4 månader). Angående din fråga om hur länge jag tagit finasterid. I mer än två års tid har jag tagit finasterid dagligen. Dock har håravfallet ökat växeln på slutet, vilket gör mig medveten om att finasterid inte kommer rädda mig resten av livet.Whyatt: Jag vet att jag är en bra kandidat. Två års erfarenhet av att läsa på forum varje dag har byggt upp min kunskapsnivå. (Både på detta forum och internationella). Jag måste även passa på att tacka lookgood forumet för allt den ovärderliga informationen jag fått. Angående din fråga om val av klinik. Dr Bisanga har sedan ett år varit min nummer ett då min ekonomiska situation ser relativt bra ut. Dock så skulle jag kunna tänka mig att göra min första eller andra HT hos en billigare kirurg, tex Koray Erdogan. Som jag nämnde tidigare har jag planer på att göra två HT. Därför känner jag att min första eller andra HT kan göras lite billigare. Då min andra HT enbart bör handla om ca 800-100 grafts för att fylla i tätheten i fronten. Det negativa med mitt hår är att det är väldigt brunt, nästintill svart (När vi rest i USA under ett antal tillfällen har människor tagit mig och min far för judar). Detta gör mig medveten om att jag kanske alltid måste använda mig av smink för att dölja att min front kommer vara tunn. Trots två lyckade hårtransplantationer. Detta berör mig dock inte. Jag är extremt fåfäng. Är jag medveten om att det hår jag har alltid kommer att vara på mitt huvud kommer jag inte ha några problem att sminka det varje dag
För övrigt så har jag natten till ära druckit 10 öl tillsammans med en vän. Det fantastiska rus som alkoholen bidrar med är magiskt. Alkohol eller andra droger löser inga problem, den åsikten delar vi nog alla. Dock så tänker man inte alls på de problem man har i rusets stund.
- You must be logged in to reply to this topic.