- This topic has 10 replies, 8 voices, and was last updated 15 years, 8 months ago by
.
-
Har en tråd där hela min historia beskrivs:
http://www.lookgood.se/forum/viewtopic.php?id=2429
Nu skriver jag ett till inlägg för jag känner jag börjar bli deprimerad och det vill jag verkligen inte bli. & det är självklart endast för mitt håravfall.
Senast sa jag att jag skulle börja med Finansterid, och det har jag gjort. Jag är inne på 2,5 månader nu och märker ingen skillnad alls men man ska tydligen börja märka efter 3 månader så hoppet finns kvar.
Den senaste tiden tycker jag bara att jag tappar mer och mer för varje dag som går och det finns ingen människa som kan beskriva hur det känns mer än vi som lider av det.
Helt fruktansvärt och det går bara nedåt & nedåt för mig, både håravfallet och mitt “jag”.
Jag börjar helt ärligt att få självmordstankar och när jag tänker på det så börjar mina ögon rinna.
Idag klippte min mamma mig och när hon höll på så kom tankarna fram och mina ögon rann och jag kunde knappt prata. Min mamma undrade vad det var som var fel men jag kunde inte säga något. Fyfan säger jag bara för detta!
Det tar så fruktansvärt hårt på mig så jag vet inte vart jag ska vända mig.
Jag är ALLTID tvungen att använda toppik om jag ska gå utan keps och för några veckor sen påpekade min kompis att jag börjar bli tunnhårig och gissa hur hårt det tog på mig då?
Det gjorde saken ännu värre än var det redan är.
Men nu ska jag inte tjabba mer om det (för eftersom ni är här så vet ni säkert själva hur det är), men förhoppningsvis så har ni inte lika ont av det som jag har.
I mitt förra inlägg så var det någon som skrev att jag borde ta kontakt med någon att prata med, och jag undrar nu om det är någon som kan hjälpa mig med vart jag ska vända mig?
Hade varit oerhört snällt om någon ville hjälpa mig med det, eller någon som har något annat tips för mig?
ha en fortsatt trevlig kväll allihopa & jag hoppas detta kommer lösa sig :s
-
Det jobbigaste som finns, är när folk fäller såna kommentarer. Man börjar ju undra om dom inte tror att man har en spegel hemma. Det är verkligen sånt som folk inte förstår som inte drabbas av det själv. “du kommer ju vara flintskallig innan du är 30, snyggt” “det kryper uppåt där”
I’M AWARE!!!!
Man biter ihop och försöker leva som vanligt, sen kommer en kommentar om ens hår eller brist på hår och kör ner en i skolsulorna. VIDRIGT!
ja, jag håller med dig! Dom förstår verkligen inte hur kasst man mår över det :/oavsett om de förstår eller ej, det ändrar ändå inte lidandet.Men är det så illa då, din mamma verkar knappt reagera när hon klipper dig. Släng upp några bilder så får vi se vad de handlar om. Gärna så man ser huvudformen med, vill se om du skulle passa i snaggat.fjunet wrote: Det jobbigaste som finns, är när folk fäller såna kommentarer. Man börjar ju undra om dom inte tror att man har en spegel hemma. Det är verkligen sånt som folk inte förstår som inte drabbas av det själv. “du kommer ju vara flintskallig innan du är 30, snyggt” “det kryper uppåt där”
I’M AWARE!!!!
Man biter ihop och försöker leva som vanligt, sen kommer en kommentar om ens hår eller brist på hår och kör ner en i skolsulorna. VIDRIGT!
HAHAHAH! Du skall se mina vänners reaktioner, det är som att dom ser ett spöke när dom ser min hjässa. Jag är ett av dom få som började tappa hår vid tidig ålder. Sen att dom inte kan acceptera skiten utan fortsätter att googla min skalle som att det påverkar min status till dem eller något. Så är det, det ytliga århundradet. Man ber ju om ett mirakel, men det kommer nog aldrig så är det.
Tänkte att jag ville bidra lite med min egen erfarenhet när det gäller återväxt. JAg har själv tappat hår ett bra tag nu. Började när jag var 21-22. Jag började med Rogaine och det funkade faktiskt riktigt bra för mig. Men det tar ett bra tag innan du ser resultat. Jag tror det gäller oberoende av vilka mediciner du tar. Det räcker med att tänka efter lite. Först ska du väcka hårsäckarna till liv gen. Och sen när det väl börjar växa igen så är det väldigt tunt, syns knappt. För min egen del tog det 4 månader innan jag egentligen såg något. Men jag gav inte upp utan fortsatte och det gav resultat. Så ge inte upp. Om du inte ser något efter 6 månader, då kanske du får fundera på alternativa behandlingsätt, men efter 2,5 månader kan du knappt se något om du inte anstränger digHej Mojje!Tyvärr känner jag igen mig.
Ung och funderar på saker jag inte ens vill skriva om här.
det som känns så jävla dåligt är att det inte bara är håret man tappar,
man tappar lite av sig själv i varje hårstrå som sakta faller till golvet.
En vän frågade mig om det verkligen var så farligt?
– jag svarade med att fundera på hur det känns att förlora dig själv men du är ändå kvar.
men det är bara ett tomt skal och insidan är död…
Jag har förra veckan börjat testa rogain och hoppas nu verkligen på ett mirakel, även om jag är realist.
Mitt hår har blivit jätte blont främst i luggen men även hela toppen av huvudet har helt tappat pigmentet.
Vad frågar alla då?
Va, har du färgat håret????
Det är som en kniv i hjärtat varje gång någon frågar och jag har lust att ge tillbaka samma smärta som de ger mig.
Men det är omöjligt och egentligen vill jag naturligtvis inte det.
Nu hjälper inte detta inlägget dig men jag FÖRSTÅR dig!!!
Ibland kan det hjälpa att man trots allt inte är helt ensam i sitt krig.
Mvh
Xander
Xandercage wrote: Hej Mojje!
Tyvärr känner jag igen mig.
Ung och funderar på saker jag inte ens vill skriva om här.
det som känns så jävla dåligt är att det inte bara är håret man tappar,
man tappar lite av sig själv i varje hårstrå som sakta faller till golvet.
En vän frågade mig om det verkligen var så farligt?
– jag svarade med att fundera på hur det känns att förlora dig själv men du är ändå kvar.
men det är bara ett tomt skal och insidan är död…
Jag har förra veckan börjat testa rogain och hoppas nu verkligen på ett mirakel, även om jag är realist.
Mitt hår har blivit jätte blont främst i luggen men även hela toppen av huvudet har helt tappat pigmentet.
Vad frågar alla då?
Va, har du färgat håret????
Det är som en kniv i hjärtat varje gång någon frågar och jag har lust att ge tillbaka samma smärta som de ger mig.
Men det är omöjligt och egentligen vill jag naturligtvis inte det.
Nu hjälper inte detta inlägget dig men jag FÖRSTÅR dig!!!
Ibland kan det hjälpa att man trots allt inte är helt ensam i sitt krig.
Mvh
Xander
Det var bra skrivit av dig! Varje mening du sa där är sanning & jag känner precis likadant!
“Det är som en kniv i hjärtat varje gång någon frågar och jag har lust att ge tillbaka samma smärta som de ger mig.”
Powell/ Kommer Cooleys metod plockade hår att fungera så lär vi få veta det säkert iaf i slutet av året. Isåfall är miraklet här. Då kan man bränna av sin donor medett par stripoperationen på bra klinik. Sen kan tekniken få ett par år på sig att utvecklas eventuellt gå ner i pris. Medans man spar pengar och förbereder sig för den slutligtiga operationen. Det skulle väll iaf vara ett mirakel om metoden kommer nu. Människor har lidat av detta säkert i tusentals år. Stripärren kommer då inte bli något problem då vi får betydligt mycket mer donor att dölja med. Har man bara möjlighet att ta lån eller har pengar till minst en strip så kan man reducera sitt lidande och vinna tid tills allt är fixat.Jag känner igen mig i din berättelse, vi har alla varit där.För mig började det i 16 års ålder när min flickvän påpekade det. Det är verkligen som att få en kniv i hjärtat tillsammans med en långvarig ångestklump. Jag testade även rakat ett tag, då blev jag kallad cancerbarn av en snygg tjejkompis. Lärdom,
1. Börja med finasterid och minoxidil
2. Välj umgänge som respekterar dig
Du fixar det här!
- You must be logged in to reply to this topic.