- This topic has 2 replies, 2 voices, and was last updated 15 years, 10 months ago by
.
-
Hej och tack för ett fantastiskt forum.
Lookgood har hjälpt mig bearbeta komplex och se eventuella framtida lösningar för mig och min hårsituation.
Allting började med en kommentar. Kommentaren ledde till att en extrem hårnoja utvecklades till ett megakomplex som tog upp extremt mycket av min kraft, tid och energi.
Jag är 20 år gammal. Har blont, fin kvalitativt hår. Jag har inte strån av tjockaste slag men har enligt en konsulten på stureplanskliniken mycket samt tätt hår. Så mycket hår att hon inte vill sätta mig på någon behandling. Varken finasterid, rogain etc. Konsulten hävdade att vikar inte går att behandla med dessa hjälpmedel, och enligt min egen research så är jag beredd att acceptera det.
Jag vet att jag besitter högt hårfäste som jag med största sannolikhet ärvt av min mor. Jag har höga vikar, förmodligen främst ärvt av min morfar (som för övrigt också hade ett högt hårfäste). Tunnhårighet i tidigare 30års åldern finns på männens sida när jag klättrar lite i släktträdet, ett faktum jag fruktar att själv drabbas av.
Mitt hårfäste har förändras de senaste 5 åren. Det ser jag på bilder och filmer. Det har gått så långsamt att de märkts. Men vet med mig att de KAN ha hänt lite mer under 19-20 men nu verkar det ha tagit fäste… hm fyndigt där. Jag har accepterat att man växer upp och att de flesta män inte har hårfäste som Justin Bieber i vuxen ålder.
Jag är emellertid pisslack på mitt hår och tycker att hur jag än gör ligger det inte snyggt. Andra dagar tycker jag att det ser manligt snyggt ut och att det klär mitt ganska smala ansikte. Dock ligger jag definitivt i riskzonen att åka på håravfallets nitlott och är väl någorlunda mentalt förberedd på det idag. Kan tänka mig en FUE transplantation i hopp och en ännu mer utvecklad teknik (nano?) när jag blivit äldre och om det den dagen känns relevant. Har alltid undrat hur donations området verkligen påverkas av “vita prickar” – små ärr/prigmentfläckar men också hur tätheten påverkas (den kan ju aldrig upplevas och kännas lika tät som innan?) – dela gärna med er av era erfarenheter.
Är skeptiskt till hormoner (finsaterid/propecia) och tappar hellre min arm än att börja få potensbesvär även om många säkert inte alls märkt av några som helst symptom. Rogain känns som en svag kandidat, tyck gärna.
Önskar och hoppas på positiva resultat av hårkloningsforskningen som verkar vara en revolutionerande teknik att återfå sitt hår. Har jag tur så är den tillgänglig i tid!
Kommentera gärna!
Återigen tack till er som driver detta forum!
Humpert
-
Tyvärr är det ju så att om dina vikar fortsätter att krypa uppåt kommer Finasterid och kanske även Minoxidil att vara den enda vägen att gå om du vill behålla och kanske få tillbaka lite hår som redan slutat växa. Det är en väldigt långsam process och ofta lurar man sig själv att det står still just för att det går så långsamt och det ser likadant ut väldigt länge, men sakta men säkert kryper vikarna uppåt.
Sen är det ju upp till var och en om man sen väljer att skita i håret och köra på kort, vilket passar många!
Du har definitivt en poäng! På ett sätt är det ganska skönt att om det nu är så att set inte står still, inbilla eller uppleva att set står still. Har jobbat hårt med mig själv för att nå till dagens lite bättre självbild även om jag såklart drömmer om snyggare hårfäste.Idag är finasterid och minoxidil såklart den bästa bromsmedicinen och det har du helt rätt i. Hoppas liksom alla andra att andra tekniker och bromsningsmetoder ska bli tillgängliga snart och det ser ju ljust ut för framtiden måste jag säga andå!
- You must be logged in to reply to this topic.