home › Reply
-
Så, nu är det dags för Gnup att “blotta sig”. Jag har varit här sedan forumet startade och innan dess hängt på manligt.net och alltid kikat runt på diverse andra hårforum/siter men har inte tagit mig tid att posta i denna forumdel förrän nu. Jag kommer skriva en väldigt utförlig och risken blir att det blir lite långt – kanske för långt för att många ska orka läsa. Men jag tror verkligen att det finns endel som kan dra lite nytta av mina erfarenheter och det vore väldans nice om jag kunde få lite feedback och höra vad folk tycker om hur jag gått till väga…
Jag är 27.5år(född -80) och min håravfallshistoria skulle jag vilja säga började vid runt 19-årsåldern då jag upptäckte att det låg miljoner små hårstrån i kepsen(jag hade kort hår därav de “små stråna” *duh*). Nu när jag tänker efter på det så här i efterhand var det väl inte ärftligt håravfall som det handlade om just då men jag blev ändå skraj då det inte alls ser så värst bra ut på min fars sida gällande hår.
Hur som helst, när jag började närma mig 20 (kanske t.om hade fyllt 20..) så kom den stora domen, minns ögonblicket som om det vore igår, då jag sitter hos barberaren och ser den fruktansvärda synen när hon klipper mig kort – hårfästet(främst ena sida) har klättrat några millimeter upp.
Jag visste direkt vad det handlade om, även om det inte alls var mkt utan knappt synligt alls. Jag visste väldans lite om håravfall och jag vaggade in mig diverse illusioner och förnekelser, “aja, det kanske stannar här, så farligt är det inte”.
Sedan kom ångesten och besökte mig till och från och då började jag kolla upp vad det fanns för möjliga bekämpningsmedel, jag hade ju hört talas om “regaine” som det hette då och trodde som man lätt kan tro i brist på kunskap inom ämnet att det var räddningen för den tunnhåriga mannen.
Ett halvår gick och jag tyckte mig se att det håret hade klättrat ytterligare nån millimeter uppöver(det var nästan bara min vänstra sida det handlade om i det stadiet). Regaine bytte väl namn till rogaine i den här vevan lr nåt vill jag minnas, hur som helst så grundade sig min kunskap om rogaine på informationen som stod på baksidan av kartongen(står väl ungefär “hjälper 4 av 5 blablabla”). Jag hade innan tyckt att det vore grymt pinsamt att gå och köpa rogaine men jag fann ingen annan utväg och när jag till slut tog mig modet så var lättnaden total när jag kom hem med ett trepack rogaine. Trodde verkligen att nu var håravfallsproblemet löst!
Men ack så lurad jag var…. iof så tror jag definitivt att rogainen hjälpt mig och bromsat mitt håravfall endel och jag har nog mkt att tacka rogaine för. Men med brist på kunskap så blir de falska förhoppningarna stora. Jag trodde såklart det nya minox-behandlade håret i form av fjun var nya starka hår på G och jag kunde knappt vänta tills min raka fina hårlinje var tillbaks! ….så blev aldrig fallet dock, tyvärr

Men svängarna jag haft har varit ENORMA, minst sagt! Från att ena dagen vara så fylld av hopp till att jag bara vill skjuta mig. Alltså, det har varit(och fortfarande är..) en grym skillnad på hur håret har sett ut på mig.
Aja, med rogaine i bagaget så hade jag väl lyckats sega ner lite av mitt håravfall men jag började färga håret(runt 2003 har jag för mig…) och många påstår nog att det omöjligt påverkar men för min del kan man dock se ett tydligt mönster:
ofärgat ett tag = håret stabiliserar sig oftast någorlunda under den perioden.
samma dag som färgningen + ev. dagen efter = Håret ser bättre ut än NÅGONSIN!
några dagar efter färgning = håret ser riktigt dåligt ut
någon vecka/ ett par veckor = en betydande shedding har uppstått och håret ser katastrofalt ut.
Som sagt är jag osäker om hårfärgningen har nån betydande roll i det långa loppet men min känsla är att det faktiskt har spelat in en viss roll.
Sedan kom nästa stora chock, vintern 04/05. Några veckor efter en av dessa färgningar(jag färgade väl kanske i snitt en gång i halvåret). Så börjar jag i spegeln se en uttunning över hela skalpen. Jag har en nära vän som jag låter få kolla och bedöma hur mitt hår ser ut och han trodde seriöst det var kört för mig då och berättade hur han led med mig.
Helt förjävligt såg det väl inte ut men jag kände ändå hur det var dags med större krafttag. Jag hade vid det här laget fått vetskap om finas’en i form av propecia men inte riktigt vågat anförskaffa det. Om man tycker att jag attackerade mitt håravfall tidigt med rogaine så hade jag kunnat vara lite tidigare med finas’en.
Jag tog ochbeställde 270 dagars generiskt propecia från en site och gör återigen det stora misstaget att ha alldeles för höga förhoppningar på läkemedlet. Nu kände jag mig ännu säkrare på att mitt håravfall skulle stoppas helt, förmodligen skulle jag få återväxt och allt vara löst med. Det stod ju trots allt att över 90% svarade på finasteriden. Nice!!
Ett ännu större misstag så här i efterhand var att jag slutade med rogainen(var ju trots allt rätt dyrtr då jag köpte på apoteket…), jag täntke inte på att man kanske borde kombinera för bästa effekt. Jag körde på och efter ett halvår eller nåt så visst hade mitt hår blivit lite tjockare på scalpen, men i flikarna kunde jag inte se någon märkbar förtjockning, kanske hade det förbättras där med, svårt att säga så här några år i efterhand. Men bromsat hade det definitivt!
Tiden går och svägningarna kommer och går dom med, ibland ser det bättre ut, ibland sämre. Jag har perioder med hård stryketräning och jag tycker håret ser tunnare och tunnare ut efter ett par månader då jag kört och först tror jag att det såklart är inbillning med sedan tycker jag att shedding blir så omfattande att det händer att jag tar uppehåll enbart för uppspeedningen av håravfallet(…kan ju fortfarande vara/varit inbillning såklart).
Jag färgar inte håret på ett år nästan och när jag sedan sommaren 2007 färgar så känns håret bättre än nånsin!! Jag jublar såklart… i ungefär en vecka sedan en rejäl försämring börjar ta fart igen. usch! Aja, jag hade iaf varit med om samma visa förut så psyket är ju lite förberedd på dessa höga berg och djupa dalar.
Under en period i höstas då jag ser jag återigen en märkbar försämring igen bestämmer jag mig för att anförskaffa en minoxlösning och ett ketoconazole-baserat schampoo. Det är väl ungefär där jag är nu. Återigen får jag mekanta mig med svagt halvfjunigt “minox-hår”. Denna gång är det dock inte miljoner småfjun som det blev då jag en gång i tiden började utan mer svagt glest hår som blir rätt långa trots allt…
Ja, vad kan jag tilläga mer? Håret har betytt mycket för mig men jag känner att jag kanske skulle acceptera en snaggning ännu mer idag än för låt säg 5 år sedan. Men håret har betydelse, då jag började var jag mitt uppe i ett långt förhållande men sedan tog det slut och det då blir det ju betydligt viktigare. Alla ser bättre ut med bättre hår, de facto!
En jobbig sak var då min nästa tjej(varade drygt ett år) påpekade mina flikar en gång, utan att jag tagit upp nåt om mitt håravfall för henne… sick. Nu har min frenesi angående behålla håret lite att göra med åldersnoja o.s.v. Håret har en betydande roll för hur gammal man ser ut. Jag har, som så många andra på detta forum ett sjukligt beteende när det gäller att observera andra folks hårfästen, det är ärligt nästan det första jag kollar på när jag träffar en ny människa, ser folk på tv, bilder etc…
Så nu till bilderna, de nya bilderna är inte riktigt i kvalitet för att visas och det är mkt överkammningar så det är relativt svårt att se. Men jag kommer uppdatera tråden med fler bilder och även nyttagna (har ingen tillgång till kamera just idag…). De bilder jag postar är de jag är mest tydliga, oftast då jag har håret stylat uppåt i luggen och så.. Jag har inte valt kort som ser “bättre” eller “sämre” ut.. som jag skrivit tidigare kan det variera ordentligt, vilket även korten visar tycker jag..
Tänkte även skriva att jag är inne i en tung period nu men så i morse såg det faktiskt lite bättre ut.. hur som helst, här kommer lite bilddokumentation – *borttagen*!
/* borttagna bilder
Det var allt, jag ska uppdatera den tråd med nya bilder så snart som möjligt. Har lite mer att tillägga också så håll utkik ni som är intresserade…