Reply

Jag vill börja med att rikta ett tack till skaparna av den här sajten, den fyller ett tomrum på ett revolutionerande sätt! Här är man bland vänner, och kunskaperna är höga. Det är storartat!

Att vara man i dag är tamejfan inte lätt. De skönhetsideal som oavbrutet förmedlas i vårt bildrusiga samhälle drabbar inte bara unga kvinnor – den drabbar i minst lika hög grad alla män, men med den skillnaden att en man inte får bry sig om sitt utseende, det anses inte manligt.

Det är min bestämda uppfattning att det manliga släktet i tjugoårsåldern genomgår en skoningslös och brutal differentiering av både sexuell och social natur: somliga tappar håret, andra gör det inte. För många män, jag skulle våga påstå de flesta, är detta ett trauma, som påverkar våra liv i större utsträckning än vad forskningen känner till. Jag föreställer mig att det var annorlunda förr i tiden, då samhället inte var lika medialiserat som i dag, men det förändrar inte situationen förr oss. Att tappa håret är en dom. Den är obönhörlig. Du vet vartåt det barkar. Titta på dina äldre släktingar och du vet vad du har att vänta.

Det finns hjälp att få; liniment och piller och kirurgi och peruker, men ingenting kan förändra det faktum att du är stämplad, och att ditt pubertala hårsvall aldrig kommer åter. Det är en sorts död, och sådant är naturligtvis svårt att bära. Det påverkar livsgnistan. Deformerar din självbild. Åsamkar irreparabla skador på ditt självförtroende. Det är inget att hyckla med, att kvinnor väljer bort tunnhåriga män. Det är sanningen. En differentiering.

För mig började det vid 23 års ålder – sannolikt började det tidigare än så, men det var vid 23 års ålder jag upptäckte det: min virvel på bakhuvudet hade glesnat. Jag hade långt och bakåtkammat hår på den tiden, det slutade jag med, och då gick inte fläcken att upptäcka, och jag gick in i en period av förnekelse skulle jag tro.

Tiden gick och om ni bara visste hur många timmar jag tillbringat med en liten spegel i handen. Att se det. Det otvetydiga beviset. Vägen mot morfars kala huvud.

Fortsättning följer…