Reply

Jag har medvetet uttryckt mig i allmänna ordalag för att kanske öka kunskapen om vilka naturliga processer, som uppträder i samband med en hårtransplantation. Däremot är jag inte beredd att precentera “hårda” siffror, som jag inte har absoluta belägg för. Jag vill inte bidra till att dåligt underbyggda åsikter sprids via webben. Den typ av besked, som efterfrågas, kräver omfattande undersökningar och egentligen objektiv utvärdering av tredje (obunden) person. Sådan forskning har vi inte resurser att bedriva annat än undantagsvis. Med dessa förbehåll skall jag ändå försöka ge några ytterligare svar.

Jag har en känsla av att hudens känslighet vid inplantering hänger samman med hur tjock underhuden är. Har man hårstrån av grövre kaliber betyder det att hårsäcken har större dimension än vid en finare hårtyp. Då brukar även det hudveck man känner i tumgreppet, när man drar samman de rörliga vävnadslagren i nacken kännas mer “substantiella”. Motsatsen gäller personer med fina hårstrån, där man ofta har en känsla av ett tunt förskjutbart skickt. Givetvis kan näringstillståndet också spela in. De iranier vi opererat representerar oftast den förstnämnda typen av hår och mjukdelar, och jag har ett mycket bestämt intryck av att deras hud bleknar snabbt, ofta på en vecka.

Rodnad och finnar på transplanterade ytor är praktiskt taget alltid ett övergående fenomen, och knappast en komplikation som skall avskräcka någon för att genomgå en behandling man i övrigt känner kan komma att förbättra livskvaliteten långsiktigt. De som bör tänka sig för två gånger är personer med en historik av “problemhud”, särskilt hårsäcksinflammationer. Folliculiter finns av många olika slag, och kan betraktas som hudsjukdomar. Det kan inte uteslutas att en hårtransplantation kan utlösa svåra problem om man har den bakgrunden. Vi har sett det några gånger, och även den som haft uttalade problem med mjällekzem (seborré) riskerar att få en besvärlig resa.

Vi genomförde ett 70-tal transplantationer i november-december 2007. Av dessa hörde runt 10 patienter av sig inom 3 månader på grund av kvardröjande rodnad och/eller besvärande finnar. I ett par av dessa fall har förloppet blivit direkt komplicerat, varav det ena fallet kom överraskande (ingen folliculitbakgrund). Några patienter har vi låtit resa till oss för kontroll och åtgärd (vanligen att man “fiskar” i återkommande finnar för att ta upp eventuella hårspiraler eller uppblåsta talgkörtlar, som inte lyckats etablera utförsgång). Denna åtgärd har oftast (ej alltid) kombinerats med antibiotikabehandling. I ett fall fick patienten resa hit två gånger. Övriga fall har vi klarat att hantera via kommunikation med bilder och telefon. En del har fått antibiotika, i andra fall har vi kunnat avvakta. Vi håller just nu på att kontakta alla november- och decemberpatienter via mail eller telefon för att få ett grepp om hur deras första månader har förlöpt. Glädjande nog verkar det inte finnas något “mörkertal”, vilket visar att vår information i samband med eftrvårdssamtalet fungerar. Självklart analyserar vi också de fall som hade lite mer problem än vad jag skulle beskriva som “komplikationsfritt förlopp”, allt för att inte tekniska brister skall bidra. Helt utan komplikationer är ingen kirurgi, och det krävs även en fullgod medverkan från patienten för att efterförloppet skall ha optimala utsikter att förlöpa väl.

Mats Ingers

New Hair Clinic i Lund