Reply

Jag blir jävligt berörd av din historia och tycker otroligt synd om dig. Jag känner igen mig men jag besitter tyvär inte förmågan eller kunnandet att ge dig konkreta råd men jag måste få försöka.

Denna livssituation du är i är allvarlig och är svår att lösa själv. Jag vet att du sökt proffesionell hjälp och att du inte upplevt det som en vidare angenäm upplevelse men försök att ge det ett chans till, byt terapeut.

Det jag gjorde när jag var i djup depression efter (separation,vårdnadstrassel, utseende, arbetslöshet mm) är att spalta upp med papper och penna vilka problem man har och sedan försöka titta på problemen, och förhoppningsvis lösa, ett i taget. I tillstånd av ångest och depression så tenderar man lägga ihop alla bekymmer man har och de flyter snart ihop till en enda svart sörja av helveteskval. Allting hänger på håret säger du… så funkar jag också. Men gör det verkligen det.

Jag vet att allt detta blivit sagt till dig säkert tusen ggr men jag är uppriktigt orolig över dig.

En känd livscoach har sagt några visa ord. ” För att åstadkomma någon förändring med sitt liv så måste man börja eller sluta med något”

Ställ dig själv lite konkreta frågor.

tex: Börja raka skallen… vad skulle hända då med mitt liv bättre eller sämre?

Sluta sitt inne…. vad skulle hända då, bättre eller…?

Börja träna….vad skulle det innebära?

Sluta vara ledsen…?

Börja komvux?

Det som hände mig var att efter jag löst ett problem och ett till så fick jag igång ett momentum där spiralen vände uppåt och jag letade saker att förändra till det bättre.

Hoppas du inte tar illa vid dig av detta, jag vill dig bara väl, men det är lätt att tolka en text på ett sätt det inte var menat.

Vi på forumet kommer alltid finnas till ditt stöd och vi känner igen, mer eller mindre, det du går igenom.

/ Corben