Reply

Nu äntligen efter ett år ska jag berätta min histora.

Jag har alltid haft jätte tjockt och mycket hår, jag var tvungen att tunna ur det förrut när jag gick till frysören.

Men förra januari (1,5 år sen) märkte jag att vertex hade urtunnats rejält mycket, man kunde se en linje mellan det tunna partiet och resten av det friska håret. Jag brydde mig inte just då (eller egentligen var det nog ett förnekande från ens egen sida). Förräns förra juni då jag snaggade håret till 2 cm. Det var även då jag märkte att den högra viken oxå var urtunnad, den hade inte krupit uppåt något alls, utan endast urtunnad. Jag säg även att sidorna (sidorna av där man har tuppkamen) var urtunnad. Det var då jag började med rogaine foam, och ketokonazol. Jag var påläst om sheddingen, men ändå när sheddingen dök upp efter några veckor var det mycket påfrestande och jobbigt. Efter ett halvårs användande av foamen hade vertex blivit anningen bättre, den högra viken var som tidigare, även sidorna hade blivit lite bättre.

I januari började jag knappra finasterid från 4__ den första månaden hade jag lite ont ovanför sädeshållarna och ibland vid ljumskarna. Men jag höll ut och idag känner jag inga bieffekter alls utav finasteriden. Nu efter ett års användande av foamen och 5,5 månaders användande av finasterid har vertex blivit mycket mycket bättre, det då tunna partiet har näst intill växt ihop med det friska håret igen, sidorna har oxå blivit mycket bättre.

Men under tiden då jag käkat finasterid har den vänstra viken stadigt och säkert hunnit ikapp den högra viken. den högra viken är fortfarande mer attackerad än den vänstra dock. Vikarna har fortfarande inte krupit uppåt något alls utan hårlinjen är nästintill helt rak. Men idag har vikarna blivit rejält urtunnade, man kan se en stor skillnad där vikarna är och resten av fronten. Jag vet inte om detta är resultatet av sheddingen från finasteridet eller om detta är den naturliga utvecklingen som går sin egen gång??? Men en sak vet jag iaf, att det är jobbigt och psykiskt påfrestande.

Om vikarna går förlorade dvs att det var naturens gång så är jag mycket sugen på att fylla igen vikarna med en hårtransplantation. Men kruxet är att man inte vet hur framtiden ser ut, kanske om ett år har jag tappat så pass mycket att det inte längre är nån ide att ha kvar håret utan att det är snyggare om man rakar av sig hela håret?? Samtidigt vill jag inte göra en stripp pga av det fula ärret som man får, för som jag skrev i tidigare menning så kanske man måste raka av sig håret i framtiden ifall håravfallet accelerar eller fortsätter, och då ser det inte bra ut när man har ett jack från ena örat till det andra örat. Man ser fan ut som man kommer direkt från en skräckfilm eller nåt. Men jag har inte heller råd med en Fue så man är ju helt delad.

Är tacksam för kommentarer och era reflektioner.