-
glykolsyra, benzoyl peroxide, kortison, salicylsyra, azelaic syra = waist of time.
Jag bryr mig inte så mkt om min hårbotten längre. Analyserar den inte ens. Eftersom jag går runt med 1mm så blir de aldrig fett där längre. Så det är bra.
Dok så är mitt största problemområde ( har alltid varit ) pannan. och på kindbenen. Och känner jag min kropp rätt, eftersom jag tampats med detta sen jag var 15 mer eller mindre, så kommer det gå över vid, hmmm 30 års åldern maybe. Det är bara ett faktum.
Eftersom jag varje dag går runt och tänker på mitt problem så är jag väldigt stressad 24/7 vilket späder på ytterligare att oljigheten förvärras. Det är min erfarenhet iaf. Jag har aldrig riktigt kunnat slappna av under min tonårstid. ALDRIG. Alltid gått runt o oroat mig för hur geggig man är i ansiktet. Har skapat en otrolig osäkerhetskänsla i många situationer. Jag har aldrig kunnat ha en kontinuitet i det jag gör utan mina talgkörtlar har bestämt hur mina dagar har sett ut.
att tex dejta tjejer har varit jävligt tufft under den här tiden. Tänk dig själv. Är svårt att förbestämma träff med någon några dagar in i framtiden då jag inte vet ur ansiktet ser ut just då vid det tillfället. Ser jag hyfsad ut eller ser jag ut som en grabb som nyss sprungit maraton gör i pannan? Eller har jag kanske fått en perfekt timad finne precis vid läppen just denna morgon?
Så har min verklighet sett ut och nu överdriver jag inte det minsta. Snarare tvärtom.
Skulle kunna skriva tusen rader till om hur mkt detta problem sabbat för mig. saker jag velat göra som varit väldigt svåra att genomföra i detta tillstånd.
Jag längtar tillbaka till den tid då man kunde bestämma träff med någon eller bestämma en resa över en helg utan att vara det minsta orolig över om man skulle få en gigantisk böld nånstans i ansiktet som sabbade allt som har med avkoppling att göra.
Det var så länge sen nu att jag knappt kommer ihåg hur det kändes. En sak är iaf säker.
När den dagen kommer igen då jag inte behöver oroa mig längre, då vet jag att min kropp och själ kommer vara i extas. Då kommer en stor börda släppa från mina axlar. Jag får aldrig någon chans annars att slappna av och njuta för stunden och känna rofylldhet i tillvaron.
Jag tror ni alla förstår min desperation då jag går och beställer hem roaccutan över nätet som gjorde att jag mådde piss. Förstod knappt själv vad jag tänkte på. Hur som helst. De tabletterna rör jag inte mer, det kan jag ju säga!
kan inte med ord beskriva hur mkt jag längtar till mitt nästa läkarmöte i augusti. Då får jag äntligen roaccutan utskrivet som kommer göra mitt liv väldigt mkt lättare.