Reply

Hej, till en början vill jag bara säga att jag är dyslektiker och ni kommer förmdoligen hitta många stav fel, men vem faaan bryr sig det är ju inte svenska jag ska predika om utan mitt jävla hår avfall …..

Mitt hår har ställt till en massa problem för mig dem senaste 3-2 åren, och jag har mått jävligt illa. Jag har läst välldigt många olika inlägg som alla andra har skrivit, och jag känner igen mig bland många, som te.x att varje gång jag ställer mig i ett prov rumm för att prova kläder, och jag ser min tunnhårighet grips jag av panik, slänger iväg kläderna och börjar svettas och tar mig därifrån hem så fort jag kan. Numera köper jag och provat hemma, hur ska man annars få köpa sina kläder utan att gripas av panik, haha. Och hur många har isolerat sig själva genom att bara sitta inomnhus.

Jag har underhela mitt liv skämts för mig själv, och gjort allt för att jag ska se bra ut, inte för att jag är ute efter massa tjejer, utan för att jag vill älskar mig själv, vilket jag aldrig gjort, jag har alltid hatat mig utseende. Jag har haft många deprissioner, bullemi(åk 7-9) jag har varit mycket överviktig, min dyseleksi som alltid ställt till problem för mig, men jag har aldrig slutat kämpa för detta därför jag ger aldrig upp. Och i dagens lägehar jag kommit in på en högskola utomlands för att göra det jag älskar, spela tennis profesionellt. Och jag lever på protein drinkar och nyttig kost för att ha en snygg kropp, nu har det här ingenting med mitt håravfall att göra men det jag försöker förklara är att hela mitt liv har varit en motgång som jag på något sätt kämpat mig igenom, och jag har kännt att INGENTING kan stoppa mig….

TILLS JAG FICK MITT HÅRAVFALL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Va i helvete är detta människan har varit på månen är det så svårt att fixa framm ett botemedel som kan göra att man får ha kvar sitt hår på huvudet! Jag har aldrig i hela mitt liv kännt mig såhär hjälplös, jag är troende katolik varför gör Gud såhär mot mig! När jag äntligen börjar få iordning mitt liv och börjar komma en bra bit in i att tycka om mig själv SÅ SKA HAN TA DET ENDA JAG ÄLSKAT MIG SJÄLV FÖR! Jag menar VARFÖR?! Kunde det inte väntat i 4-5 år till? Varför ska detta behöva hända NÅGON som är 17-18år….bara jag tänker på det vill jag nästan bara gråta.

Detta är ju rena helvetet, det känns som att när jag började tappa mitt hår för ca 2-3 år sedan tappade jag inte bara håret, utan en stor bit av mig själv och mitt självförtroende.