Reply

Här kommer min historia:

När jag var 19 började jag tappa hår, men det dröjde fler år innan det syntes. Runt 22 så började vikarna fördjupas. Oroande, men inte så mycket att göra tänkte jag. Redan då fanns regain, men det var nytt (mitten av nittiotalet) och fanns bara på recept. Skämdes för att gå till doktorn så jag lät det bero.

Regain

Några år senare så hade håravfallet fortsatt och när Regain blev receptfritt började jag behandla. Det bromsade definitivt in håravfallet, men vikarna påverkades inte mycket. Jag var ändå rätt nöjd, man kan ju inte räkna med att ha sitt 17-års svall hela livet.

Regain Forte

När regain forte kom så fick jag över till det, fick mer mjäll av det och ännu kladdigare än regaine men, det fick det vara värt. Fortfarande fortsatte dock håravfallet om än långsamt.

Funderingar på operation.

Runt 2002-2003 började jag inse att Regaine Forte inte skulle kunna behålla min kalufs i det långa loppet. Jag var då strax under 30 år. Jag testade också propecia, men tyckte inte att det tillförde så mycket. Jag sökte en hel del och började kolla upp priser och vad som fanns.

Hårersättning och mirakelkurer, laserbehandlingar avärdade jag av olika anledningar.

Ännu var dock mitt håravfall så långt framskridet, jag var tunnhårig, men långtifrån flintis.

Jag sköt upp tankarna på en operation.

Operation

Hösten 2006 började håret tunnas ut ännu mer och nu inte bara i vikarna utan över hela huvudet. En ny googlingsrunda sattes igång. Operation var det enda alternativet. Jag fastnade för Strip p g a priset och att det var en beprövad teknik som använts i många år.

När nya tekniker kommer innebär de alltför ofta en massa nackdelar som kanske inte visar sig direkt. Det tar också tid för kirurger att förfina alla metoder och processer.

FUE verkar ju bättre då man slipper ärr, men den tekniken är inte lika beprövad och 100-150 000 var mer än jag ville lägga ut på en operation.

Det blev strip och jag fastnade för NHC i Lund då de jobbat med denna typ av operationer länge och därmed fått lång erfarenhet. Deras hemsida var också mycket informativ jämfört med konkurrenternas och de ovade inte guld och gröna skogar. Jag hittade några negativa omdömen om NHC på nätet från folk som blivit opererade där, men samtliga dessa hade gjort operationen för många år sedan.

Jag gick på en konsultation i Stockholm hos en representant (Ulf Sjögren) och han gav också ett seriöst intryck. Tillsammans kom vi fram till att jag behövde en stor operation (runt 45000 SEK).

På NHC i Lund behandlades jag professionellt och vänligt. Man märkte att de inte var några amatörer. Jag valde på NHC:s inrådan att raka hela huvudet inför operationen. Det kan ge ett bättre resultat. Nackdelen blir att ärret i nacken syns tydligt innan håret växt ut igen. Eftersom jag inte röker, dricker måttligt med alkohol och lever ett hälsosamt liv i största allmänhet så hade jag ganska bra förutsättningar. Operationen gick bra…

Dagarna efter operationen:

Man är lite degig dagarna efter operationen och jag hade en viss smärta, men inget allvarligt. Jag sov hyfsat. När bandagen var avtagna och jag såg mig i spegeln fick jag en chock. Hela huvudet såg för jävligt ut, som en ogrillad köttfärslimpa. Jag höll ärligt talat på att svimma, jag fick sätta mig ned och ta många djupa andetag.

Veckorna efter

Väl hemma i storstan hade jag plockat ut 5 veckors ledighet för semester och studier. Jag ville inte behöva förklara ärret för halva världen. Det transplanterade håret började växa så smått, men föll av efter några veckor. Även det existerande håret på hjässan föll tätare än tidigare. Shock fallout kallas det visst. Det får man nog räkna med i någon utsträckning. I nacken hade det sett bra ut till en början, men efter två veckor började jag tappa hår där med. Dessutom uppstår en svullnad kring ärret (det är normalt) som gör att det ser ännu mer muppigt ut. Att visa sig ute utan keps var inte att tänka på. Efter 4 veckor var jag ännu långtifrån återställd, hjässan såg OK ut, men nacken såg inte bra ut. Det dröjde 6 veckor innan jag var någorlunda återställd. Jag var i kontakt med NHC flera gånger under denna tid och de sa att allt såg bra ut. Här förtjänar viss kritik då deras information inte är så tydlig om hur lång tid det tar att bli återställd.

Resultatet:

Jag är idag (11 månader efter op) nöjd med resultatet. Jag är fortfarande inte i närheten av mitt 17-åriga hårsvall, men det kan man aldrig återfå. Man måste ha rimliga förväntningar. En del av de försvagade hårsäckar som jag hade innan operationen bröt ihop totalt p g a operationen och har inte återkommit. Ärret syns inte så länge jag har runt 8 mm i nacken.

Det är fortfarande lite svullet/ojämnt ovanför och under snittet, men det minskar långsamt hela tiden. Hårlinjen ser naturlig ut, och hårbotten har inte blivit gropig.

Mina tankar:

– En stor operation som jag gjorde ger ändå inte så mycket hår. Att göra en liten skulle känts meningslöst. Jag tror inte på att göra en mindre operation för att spara lite pengar kortsiktigt. Då är det bättre att avvakta några år och göra en större senare.

– Man ska inte göra operation om man är väldigt ung, bättre att avvakta och se utfallet/avfallet. Lite vikar kan man leva med under tiden.

– FUE skulle jag nog inte ha gjort på NHC, då de är ganska nya på den tekniken. Det är möjligt att de är jätteduktiga, men det finns andra som har pysslat med det längre.

– Jag fortsätter med Regaine än idag och lär göra det länge till, jag vill behålla så mycket som möjligt.

– Jag planerar ingen ytterligare operation i dagsläget även om det inte skulle skada med mer hår och bättre täthet. Om 5-10 år kanske jag tar en ny funderare.

– NHC och Mats Ingers är seriösa och duktiga.