Reply

givetvis handlar detta om en mognadsprocess att lära sig handskas med det. jag har inte riktigt nått dit ännu då mitt chocktillstånd är alldeles utom kontroll för tillfället. Det suger musten ur en. Att känna sig som samma person på insidan men ej på utsidan är tufft att ta till sig. Vi alla reagerar olika, givetvis.

Det stämmer att jag aldrig ser ner på någon människa..jag vet alldeles för bra för att göra det. Klart jag skiter i om min kompis/kompisar har håravfall, sne näsa, acne, osv osv. Man ser till personen på insidan. Men tkr det är skillnad att vara det utåtstående objektet mot att vara innehavaren av de diverse problemen..som tex håravfall. För det är den person som får tampas med det och se sig i spegeln varje morgon. Att som ungdom se sig själv och känna sig äldre än vad man egentligen är, är skrämmande…iaf för mig. Så visst är det en ofantlig skillnad mellan dessa två.

Det är iaf strongt gjort av dig William att du inte låter ditt håravfall komma ivägen för dig..vad du vill sträva efter här i livet. Du visar prov på karaktär och starka egenskaper som kommer att förvandla ditt liv till en underbar resa. Inte många 21 åringar har dessa kvaliteer. Du har mognat tidig och upptäckt dig själv. Det ska du ha en stor elosch för!

“Du har en hjärna, egen vilja, kan tänka själv, vet vad som är rätt eller fel. Låt inget påverka det! Lär andra istället vem du är, hur du ser på saker och ting”.

Absolut! visst har jag det. Det är vad många äldre har sagt till mig nu på sista tiden. Att jag har en gåva…och bra egenskaper..och att det vore synd att kasta bort dom.

Ibland så tänker man på att här sitter jag med håravfall, samtidigt som jag är klipsk,snäll,trevlig och vad det nu mer kan vara och inte tar till vara på detta, när det finns andra ungar sm födds med alla möjliga defekter. Cp-skada,damp,koncentrationssvårigheter osv. Plus att det finns kompisar/personer som har sitt jävla hår men som brister i så mkt annat. Social kompetens bla.

Vem får mest tjejer…Den som har hår och är socialt inåtriktad eller den som börjar bli tunnhårig men som har en social gåva att prata med alla möjliga människor? – givetvis det sistnämda!!! Jag tror inget annat heller. jag vet innerst inne att jag kan skaffa underbara tjejer om jag bara vill enbart på mitt sätt att vara. ibland kan man ju undra vad fan man gör med sig själv. man håller nästan på att stjäla livet från sig själv. så känns det. visst märker jag att jag kan fånga en tjejs uppmärksamhet med enbart mitt sätt att tala och utrycka mig..oavsett håravfallet. Det kan jag inte förneka. jag har aldrig blivit bortstött av en okänd tjej..om jag ska vara ärlig. Så visst handlar det så mkt mer om hur du är gentemot andra än om du har hår eller inte. trots detta så ungår det inte mig ifrån att vara i ett chocktillstånd. Fast jag tkr ändå det är ganska natuligt att man blir chockad av en sån här grej.

hur som helst så är det kul att reflektera sina tankar med folk här inne på forumet…det ger nog mer än vad man tror i längden. trots att man sitter vid en burk och skriver så känns det som om man kan växa ett par strån av att “bikta” sig här inne. här är förståelsen total…det är den inte vid en konversation med människor som ej lider av samma problem, dvs kompisar/familj/släkt etc.