Reply

där har du anledningen till att jag överhuvudtaget ens sitter och skriver detta just nu.

Om jag ej rör på mig i detta skick jag är i nu så skulle jag gå under, och då menar jag GÅ UNDER, bokstavligt talat. det hjälper mig iaf att hålla humöret uppe och att känna sig fräschare. det gör faktistk en hel del. Har mer eller mindre svurit en ed på att jag ej ska tillåta mig själv att ligga på rummet och sucka och spela tv-spel över mitt hår. det gjorde jag de första veckorna. Men nu måste jag hålla igång för att min själ ska få lite lugn och ro. det är den enda befriande studen jag har just nu. Det är nog värt mer än vad man tror.

jag ser inget på denna jord som kan ersätta fysisk aktivitet om man mår riktigt kasst. inte ens antidepressiva medel. Spelar ingen roll om det handlar om ett par småpromenader i veckan eller hårda löppass. Det betyder så oerhört mkt. Jag har själv provat diverse piller när jag var yngre utan som helst resultat. när jag led av ungdomsacne. jag kom under fund med att jag måste återta min träning och direkt när jag börjat så fick jag tillbaka tillbaka energin. Många krafter kom tillbaka. sen blev det bara bättre och bättre ju längre jag hade hållt på.

en vecka utan träning för mig nu är rena självmordet. Jag har börjat vänja kroppen vid kontinuerlig träning nu efter min håravfallschock som kom i vintras. Det är som om det kokar inuti kroppen för att så mkt krafter vill komma ut. Man tappar skärpan och klarheten och känner sig allmänt värdelöst. Direkt börjar man fundera på livet i övrigt när träningen är frånvarande. Så mkt tankar som susar runt och det känns som om man aldrig riktigt får grepp om dem.

Tur är att kroppen är hel så man kan dra ut på sina löppass mm.