Reply

Det där händer mig i stort sett varje gång jag konverserar med en 40+ are. farbröder,morbröder, morföräldrar,farföräldrar…you name it! De säger samma sak. För att tro att de gör mig en tjänst. Dessvärre så reagerar jag på exakt samma sätt som du. Inte kommer jag ändra på det heller!

Igår så fick jag exempelvis höra från två av min fars kompisar att “självförtroendet sitter inte i håret”…..vad ska jag svara dom ? blev bara totalt ordlös och gick därifrån efter nån minut…jag visste bara inte vad jag skulle ge för svar. Sen ett tag senare så säger de: “jo..det är klart..att börja tappa hår när man är 20 är ju inte så kul”

Snacka om att säga emot sig själva!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

ÅHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH vad arg man blir!

Dessvärre är jag så avtrubbad nu p g a mitt hår att jag inte kan förklara för nån hur det känns att tappa sitt hår eller att se helt annorlunda ut för övrigt mot tidigare. jag har inte ordförrådet för att ens komma i närheten en bra beskrivning. Allt jag kan säga är: EXTREM TOMHET och HJÄLPLÖSHET.

Känslan att ingen kan hjälpa en fullt ut och bara se på och inte veta hur mkt som jag tappar inom den närmsta framtiden/2-5 åren eller om jag får behålla det jag har nu, det kära vänner, Det är den värsta känslan. har aldrig, ALDRIG upplevt någon värre känsla i hela mitt liv. kan mkt väl bli min död.

Känslan att inte veta vad som händer här näst gör att jag inte kan börja planera mitt liv och hoppa på diverse utbildningar eller satsa på det jag VERKLIGEN VILL i mitt liv. jag har så mkt jag VILL göra men som jag INTE kan göra pga av det här.

tänk er själva…jag hoppar på en utbildning på fem år…sen visar det sig att halvvägs in så har jag blivit helt skallig trots laser,finasterid,minox. vad gör jag då ? JO, jag går under, utan tvekan. jag vill inte uppleva det scenariot,därför tar jag aldrig tag i saker och ting och därför står mitt liv HELT JÄVLA STILLa nu.

för var dag som går så är det ytterligare en dag av min ungdom som jag kastat bort. Som aldrig aldrig kommer tillbaka igen. Jag mår så jävla dåligt av att ens tänka på det. Att gå ner till ica o handla mjölk är fan ett stort projekt för mig nuförtiden. det jag ber om..till gud, om han finns..är att min själ ska få vila nångång igen. Spelar ingen roll om det bara är för några månader eller en ynka vecka. Det var så länge sen jag kunde slappna av. vi snackar 5 år. gör mig bara gråtfärdig när jag tänker på det. Jag vill ha lugn o ro igen. Får jag inte det snart då klarar jag inte mkt till. det har redan suttit sina spår i mig för alltid som jag kommer bära med mig tills den dagen jag dör.