Reply

superfrankie wrote: håravfallet påverkar mig hela tiden, 24/7. Krogen,fester och dylikt är helt uteslutet. Går numera inte utanför dörren utan keps. Enbart om jag ska träna.

Håller inte på med fotboll längre (även om jag vill det så förbaskat mkt), eftersom det är omöjligt för mig att koncentrera mig. Plugga,studier tänker jag inte ens på numera. Jag tar inte tag i sakerna för jag vet inte min framtidsprognos håravfallsmässigt. Jag har visioner men kan inte upplfylla dom tack vare detta. att gå in för något nu är omöjligt. Vad händer tex om man är helt skallig i vinter??? Ja…ni förstår vad jag försöker säga.

Oron att tappa mer hår har övertaget.

just nu vet jag inte vad jag ska göra. Befinner mig i ett ingenmansland. Så länge håravfallet kan stabiliseras eller ge återväxt och ej förvärras eller eskaleratotalt, då är jag beredd att jobba på min situation, som jag gör nu men om det inte visar vara fallet då är det bokstavligt talat slut och kört för mig. Sluta babbla om att det finns terapeuter och psyokoterapi för detta. Sån här är jag och så här kommer jag alltid se på saken. Kan inte leva lyckligt när jag inte känner igen mig själv i spegeln.

Hade jag varit 30+ så visst. Nu är jag tio år yngre. Ungdomsåren är redan borta. För en gångs skull vill man känna sig som den åldern man är i. Inte 10-20 år äldre. Att bli uppfattad som den ålder man är i, inget annat. Tänk att klara av att konvsersera med jämnåriga tjejer igen. att få känna sig som “en i gänget” igen. Att få känna sig som den personen jag egentligen är.