Reply

mogabe wrote: Massor av saker jag inte kan göra. Superfrankie nämnde några, krogen, kvinnor/tjejer, fester. Gömmer mig ständigt under en keps, vilket leder till märkliga konfontationer inomhus. T.ex. vid middagar då systern min drar hem nya pojkvänner för presentation. Dessutom hemlighåller jag det till stora delar, har inte exponerat min uttunnade hjässa på ett halvår för någon. Då gick det i alla fall att visa sig utan att håravfallet såg uppenbart ut, men nu tycks andra villkor gälla.

Follica, Intercytex, Aderans, University Of Bonn, m.fl. känns verkligen som sista hoppet.

Denna dagliga terror har satt djupa spår för evigt. Snacka om att bli robbad på sin ungdom. Har länge känt mig om inte gammal, så åtminstone äldre än min faktiska ålder (24,5 nu) (även innan håravfallet satte igång), så på sätt och vis antar jag att det inte är annat än logiskt att jag tappar hår. Men man vill ju åtminstone ha en chans här i livet att uppleva någon form av ungdom.

Jag har en bild av hur jag på ålderns höst vid 70, 80 blickar tillbaka på mitt liv full av bitterhet och grämelse och nickande konstaterar hur ofullständigt det varit, hur mycket håravfallet sabbat eller hur mycket jag låtit det förstöra för mig, men vad annat kan man göra? Liv förresten, ett enda stort skämt har det varit. Inga relationer, inga vänner, total isolation, bara ett slags konstigt icke-existerande utan någon som helst bekräftelse eller respons.

Det enda i nu-läget som skulle kunna radera den bilden vore att göra slut på det i förebyggande syfte.

Tja, vad ska man säga. Kalla mig ytlig, självupptagen vad ni vill. Känns helt otänkbart att finnas till utan hår.

Just nu klamrar jag mig fast vid mitt komponerande/musicerande/gitarr-spel, mina promenader/löp-pass, böcker m.m. Det är en tröst. Att inte låta den annalkande skalligheten slå ut samtliga dagliga rutiner och på så vis upprätthålla någonting, jag vet inte vad. Arbetet funkar väl på liknande vis antar jag. Och det är ju också till stor del dess uppgift enligt mig, att det inte släpper fram negativa, depressiva tankar.

Sammanfattningsvis vill jag påstå att det finns (minst) tre (negativa) aspekter av håravfallet

1. Åldrandet. Att se och känna sig äldre än man egentligen är, vilket jag ändå alltid gjort. Känner mig riktigt gammal nu.

2. Estetiken. Ser kanske bra ut på åtskilliga, men vad fan. Visst vill vi ha hår på huvudet?

3. Självbilden. Att se sig i spegeln och undra vem utomjordingen som står där är.