Reply

Har tittat här ett par gånger och tänkte jag skulle berätta min historia från början till idag. Kanske kan vara intressant för vissa. Skönt att ventilera lite också.

Mitt håravfall började någon månad före min 21 födelsedag, kanske i januari 2007. Jag märkte att jag började tappa mycket hår i duschen och det flög mycket runtomkring när jag torkade med handduken. Men det var inte förrän kanske 3 månader senare som jag tyckte det blev visuellt tunt. Livet var då väldigt tungt, hade aldrig egentligen tänkt på att androgent håravfall ens existerade och såg aldrig skalliga som att de gått igenom en väldigt plågsam period av håravfall. Så det blev verkligen en ny insikt av livets små baksidor.

Jag pratade lite med mina föräldrar, (som förövrigt båda har fint tjockt hår och är 56 år gamla) båda är läkare, vilket har hjälp oerhört mycket i både förståelse och tillgångar. De tyckte att jag skulle börja göra något åt det. Vi upptäckte tillsammans Rogaine och Proscar, och började med dessa omedelbart. Vilket svar jag fick, från att ha varit kanske 50% uttunnat över själva toppen av huvudet till ungefär virveln, fick jag inom ca 5 månader i princip allt mitt hår tillbaka. Livet lekte igen och jag kunde ha de frisyrerna som jag tyckte jag såg snyggast ut i.

Plötsligt, runt mars detta år, började jag tappa igen, massvis. Det var i princip som om finasteridet slutat verka helt. Jag förstår inte varför. Här har jag även frågor. Kan kroppen anpassat sig så att metabolismen av finasteridet blir effektivare? Eller har min testosteronhalt ökat? Eller har mina hårrötter blivit mer känsliga för DHT-bindning??

Hur som helst blev jag igen rätt ledsen, men främst besviken. Jag tyckte att det var en sak att jag skulle ha håravfall, men en annan att min kropp inte ville svara på behandling ordentligt. Så tillsammans med mina föräldrar fick vi reda på Avodart, med den aktiva substansen dutasterid… samt laserbehandling. Sistnämnda trodde jag inte riktigt på men i vår familj är inte pengar något direkt hinder, och var rätt desperat. Det kändes lovande med siffror hos dutasterid att det skulle vara 30 % effektivare än finasterid, men med möjligen värre bieffekter.

Började med dessa två behandlingar simultant med rogaine och en finasteridlösning i vatten som jag applicerade direkt i hårbotten 2 ggr dag. Över sommaren slutade håravfallet igen, och jag drog en lätt pust av lättnad. Kände att nu kanske jag funnit min metod, tappade inte ett enda håstrå vad jag kunde se i mina rufssticktester. Men ack, håravfallet körde igång igen i början av augusti, men kanske bara på halvfart.

Just nu är det ok, kan ha långt hår, men är väldigt platt uppe mitt på huvudet och virveln är lite onaturligt stor. Jag har aldrig varit JÄTTETUNN, halva främre topphuvudet är i princip opåverkat. Jag vet att det säkert är många som skulle vara överlyckliga med ett status som detta. Men jag vet, i mitt bakhuvud att om inte avfallet upphör så kommer det progressivt bli värre. Just nu tappar jag kanske en 5-6 (inte helt friska hårstrån) varje gång jag applicerar, och ungefär lika mkt till om jag ruskar lite. Har börjat acceptera faktumet att jag kanske kommer hyvla. Det känns mycket mer okey idag än det gjorde första gången håret började falla. Tror inte det finns någon som tycker de passar utan hår, men man vänjer sig nog. Jag har fortfarande tankar om att detta bara kan vara en ytterligare sheddingfas, för de nya hårstråna synkroniserar med varandra, vilket ska vara helt naturligt och önskvärt, och kan hända några gånger efter man börjar med dutasterid. Det har gått en 4 veckor nu av shedding. Vi får se hur länge den teorin håller.

Min åsikt om följande:

Rogaine – Som komplement, definitivt. Som totallösning, nej. I så fall hos de som har svag till medelaktigt håravfall och börjar i senare år.

Finasterid – För många, en gudasänd gåva kan jag tänka mig. Fungerar för många, men för mig varade det goda inte tillräckligt länge.

Dutasterid – Precis som man förväntar sig, är en hyfsat mycket potentare version av finasterid, men idag fortfarande receptbelagd för behandling av prostata hyperplasi. Jag inte fått några direkta biverkningar. Kan tänka mig att min sexlust gått ner en aning, men det är fortfarande inget problem. Jag har nog inte hunnit använda det tillräckligt länge för att kunna utvärdera.

Laser – Känns som en bluff efter att ha använt ett tag. Börjar man tappa ordentligt med hår, i tidig ålder tror jag inte att laser kan aktivera hårrötterna tillräckligt mycket om rötterna blir utsatta för stark förgiftning av immunförsvaret. För de som har medeluttunnat och kanske över trettio tror jag det kan vara bra, då tror jag mer på att det är så att vilofasen hos håren har blivit förlängd, och laser kan aktivera sovande hår att börja växa tidigare och på så sätt ge tjockare hår.

Puh, nu har jag vällt ut här, känns bra. Hoppas någon finner det givande, uppskattar gärna feedback. Och om nån kan förklara varför både finasterid och dutasterid bara slutade fungera plötsligt för mig så lyssnar jag! Kan man ha faser när läkemedlet fungerar bättre och sämre??