-
Läser och läser och hittar bara information och inlägg från tunnhåriga MÄN. Som tjej 29-år gammal känner jag mig som ensam i världen. Inte ens läkarna bryr sig om mig…
Jag har under 10 års tid fått gradvis tunnare hår. Det finns inte i släkten (förutom hos min extremt överviktiga diabetiker/alkoholist till farbror och pappas morfar som tappade håret när han var 75!). Jag har inga kända bristsjukdomar. Jag är vältränad, äter sunt, späker mig aldrig. Däremot är jag naturligt “stressad”i min personlighet. Har väl inte brytt mig SÅ mkt, tänkt att det löser sig snart. Men nu börjar mitt håravfall ha nått en kulmen. ‘
Höger sida av luggen är helt sjukt gles, bara enstaka hårstrån, jag får tänka på hur jag lägger den precis hela tiden. Är livrädd för blåst, ser mig i alla speglar som finns. Tänker på detta hela tiden.. Jag håller på att bli galen – och det är ingen överdrift. Kan absolut inte kamma håret bakåt i en svans, då ser man rakt igenom till skalpen. Och att kamma håret över åt “fel håll” är katastrof.
I min värld heter lösningen hårtransplantation,, strip eler fue är upp till kliniken att avgöra. Det som är bäst är det som gäller. Kosta vad det kosta vill…betyder det att min mentala hälsa består så är det värt det!
Kan någon berätta för mig hur en sådan går till? I vilka fall kan man INTE göra en hårtransplantation? Måste man raka innan operationen? Både håret i luggen o det som ska transplanteras? Vet någon av en kvinna som gjort en sådan op? Alla bilder är ju på män, män, män, män, MÄN! *panik*
FÖrlåt för snurrigt inlägg, men det symboliserar allt som snurrar i mitt huvud.
Tack på förhand för svar…