Reply

Fan vad man känner igen sig i era berättelser. Det har och ÄR för mig en nöt som jag inte kan knäcka.. Fick också kraftig akne slutet av högstadiet och det blev bara värre och värre under hela gymnasietiden. Stora bölder i ansiktet, ryggen och bröstet. Minns ännu känslan när jag steg upp på morgonen och fick slänga lakanet i tvätten pga att det var fullt med blod och var pga av bölderna. Jag använde aldrig t-shirt, kunde inte ha för tjocka kläder för då tog det ont, ryggade vid all beröring. Jag som tidigare alltid varit extremt glad, positiv och med full av livsglädje började då grubbla och blev rädd att visa mig för andra.. Har alltid varit en riktig fighter som trots hur dåligt jag mått alltid kunnat fokusera på framtiden, hålla hoppet vid liv liksom. Men känslan att man försöker göra allt, kasta sig ut i hetluften, göra det som man vet man alltid har tyckt om osv, och ändå fungerar det inte.. Det är fan inte kul..

Fick senare Roaccutan, besvären försvann men lämnade många stora ärr mest på ryggen. Började då att styrketräna och det var nog räddningen, började stärka självförtroendet igen och efter något år träffade jag min första flickvän, livet lekte i ca 1år. Eftersom man var så glad att bara träffa någon så gjorde jag allt för att behålla henne, vilket resulterade till att jag på något sätt offrade mig själv för förhållandet och har efter det aldrig riktigt hittat tillbaka till vem jag är. Efter förhållandet tog slut började jag sakta återhämta mig och BOOM, håravfallet slog till och tappade mig själv mer än någonsin. Har haft såå mkt drömmar och visioner om vad jag vill göra med mitt liv och hur jag vill ha det, men de bleknar mer och mer med tiden.