Reply

Denna pendling mellan hopp och förtvilan gör mig fullständigt galen!!!!!!. Jag har på senaste tiden försökt slå in i min skalle att jag duger som jag är. ” det finns minsann fulare personer än mig på denna jord. Och det har faktiskt gått över förväntan, iaf i en månad. Jag har tränat, löpt och fått igång en bra kondition och till viss mån börjat tro på mig själv en aning. MMMMMMMMMMMMMMMMMMMEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEn så händer det.

Trotsade min rädlsa att följa med några kompisar på en hemmafest. Det var ju kul pratade på med några tjejer. Konversationen flöt på bra. Sen dök mina kära vän kameran upp. Måtte dem inte ta kort på mig. Vad händer jo jag tvingas posera med en tjej på ett kort. Det är ju inte så att man bara Neeej ta inget kort då uppfattas man som tråkig och som en loser.

Vad händer sen nr2?

Jo inte nog med att dem tog kort sen läggs kortet upp på internetsajten facebook dessutom i onyktert tillstånd!. Frågar inte ens mig lr något innan. Så nu sitter man här helt jävla förstörd och fått tillbaks dessa självmorstankar som man har haft med jämna mellanrum. Sagt åt tjejen men hon tycker att jag tar i. ” Du är för hård mot dig själv” hette det. Önskar att jag kunde lägga ut bilden här men det gör för ont för att visas tyvärr.

Att ständigt bli påmind, slå ifrån sig acceptera accpetera du är fin som du är, det går bara inte!!!!!!. Orden räcker inte till, när dessutom alla andra skaffar tjejer, “ligger” med den och den gör en rasande och oerhört oerhört svartsjuk!!!!. Vad ska jag ta mig till kära forumsvänner?. Jag åker snart till Schweiz och ber om dödshjälp!. Pyskologer kan ta sig hårt där bak. Dem förstår ingenting!.