Reply

Jag har varit hos en sk specialist – fick då diagnosen “androgen alopeci” (ärftligt håravfall) i brist på annan förklaring. Enda hjälpen jag fick då var statlig ekonomisk hjälp till hårersättning (vilket är postischen, vet inte vad du menar med hårersättning annars?). Rogaine hade jag redan provat tidigare under ca 8 månader utan att märka något nämnvärt resultat. (Kanske skulle ge det ytterligare en chans?)

Känns som ett hån att ha den diagnosen… ärftligt… INGEN i min släkt har varit tunnhåriga i unga år varken på mammas eller pappas sida. Mina föräldrar har först nu (de är över 60 år) blivit “tunnhåriga”, men de har ändå mer hår än andra i sin åldersgrupp och även mer än MIG.. *suck*

Mitt håravfall har mest varit koncentrerat till hjässan/hårlinjen, men har nu även börjat dra sig ner på sidan av huvudet ovanför öronen, vilket är det som fått mig att få lite panik… Jag har lärt mig leva med postichen.. att bli tvungen att bära helperuk känns som en mardröm minst sagt…

Hårtransplantationen är jag inte nöjd med. T.o.m. läkarn som gjorde det medgav att resultatet inte var tillfredsställande. Han rekommenderade ytterligare en transplantation med lika många hårstrån (gjorde en FUE tror jag det kallades). Vi skulle avvakta ytterligare ett år eftersom jag blev gravid strax efter transplantationen och ammade fortfarande då det var dax för återkonsultationen. Det kan ju ha haft en inverkan, så vi får väl se om det blir någon skillnad framöver… Lite därför jag funderade på att satsa på laserborsten… billigare än en ny transplantation så att säga..

För att svara på dina frågor så – nej, jag kan inte påstå att jag är någon renlevnadsmänniska.. Äter inte så himla bra, hinner inte med någon motion förutom promenader, stressigt liv.. ja det kan man väl säga – jag är ju småbarnsmamma (har 2 barn). .. Men hur mycket påverkar sådant håravfall hos de som har verkliga problem? Finns det någon som ändrat sin livsstil och mirakulöst återfått sitt hår? …