Reply

Upptäckte forumet idag och har i princip ägnat hela dagen åt att researcha håravfall på diverse nätsidor, helt fyrkantig i nyllet av all läsning nu

Anledningen är kort och gott att jag nu, vid 28 års ålder har uppmärksammat att det börjar tunna ut rätt så bra på sina ställen…har väl egentligen märkt lite smått sådär under ett par års tid kanske, men inget som man gått runt och tänkt på. Jag har lugg så flikarna har jag inte funderat på och de stör mig inte nu heller, däremot börjar det bli tunnare bak på skalpen och det gillar jag inte.

Skaffade Topik för nån vecka sen och det ger ett lysande resultat, dock påverkar det ju inte själva processen då det enbart är en concealer.

Efter mycket läsning är jag lite villrådig. Jag har bestämt så mycket att jag ska skaffa nytt schampo och kosttillskott med bra näringsämnen för håret, men vad avser dht-blockerare eller tillväxtstimulantia är jag tveksam. Jag har läst en sjuhelsikes massa motstridiga inlägg och det är ju tråkigt att dessutom verkar finnas så många oseriösa aktörer som bara vill tjäna kulor på andras problem. Min slutsats så här långt är:

1) Endast minoxidil och finasterid kan faktiskt påvisa reella resultat enligt oberoende studier.

2) Minoxidil är meckigt att applicera och har en övergående effekt i ett längre perspektiv – dessutom väldigt varierande effektgrad, och i vissa fall tråkiga bieffekter.

3) Finasterid verkar ha en betydligt stabilare effekt på håravfallet men bidrar inte till återväxt och det var lite * väl * lätt att hitta riktiga skräckexempel vad gäller bieffekter.

Var och varannan person här på forumet rapporterar ju bieffekter avseende sexlivet trots att de officiella siffrorna från studier gentemot placebo gör gällande ca 1/100-1/1000 personer. Hur går detta ihop egentligen? Fantiserar folk eller är studierna inte att lita på?

I nuläget får jag känslan att det inte är värt det, men samtidigt vet jag att man bör sätta in åtgärderna så tidigt som möjligt, vem vet om ett år kanske jag har panik och ångrar att jag väntade nu…

Det känns lite sorgligt, mitt mörka rufsiga hår känns som en stor del av min identitet på något sätt. Är rätt övertygad om att jag inte skulle passa i rakat dessutom. För övrigt kan väl nämnas att jag är lik min morfar på alla sätt, och han såg ut som en polerad biljardboll i alla år jag kommer ihåg, fast han hade mörkt svalligt hår när han var ung, så man inser ju vilket öde man förmodligen går till mötes.

Tar tacksamt emot alla råd och tips från rutinerade forumrävar!

Knäckfrågan är väl egentligen: av alla er som upplevt oönskade bieffekter av finasterid, är det någon som inte har blivit av med dessa helt och fullt efter att ha slutat ta preparatet?

Följande känns ju inte helt betryggande:

http://www.lakemedelsverket.se/Tpl/NewsPage____5522.aspx

Vad säger ni som använder finas? Är jag överdrivet orolig?

En annan rolig grej:

https://www.lookgood.se/forum/viewtopic.php?id=1180

Läste tråden om cannabis och då jag själv har brukat frekvent de senaste 7 åren (dagligen under vissa år) så var det med igenkänning jag läste vad som skrivits. Vid ett antal tillfällen har min frisör kommenterat hur våldsamt snabbt mitt hår har växt. Jag har inte haft någon förklaring till henne då jag aldrig kopplat ihop detta med cannabisbruk och hon har bara sagt att jaja, det betyder ju att du är frisk och mår bra! Men det kanske rent av ligger nåt i det då.

Att kvaliteten på mitt hår skulle ha blivit sämre under dessa 7 år är inget jag har direkt tänkt på å andra sidan heller, tror snarare att sånt kan vara en kedjeeffekt av att många cannabisbrukare slarvar med mat och motion.

Att THC (verksamma substansen i cannabis) skulle fungera som en dht-blockerare är något jag omöjligen kan svara på eftersom jag inte vet hur mitt hår hade sett ut om jag inte hade brukat.

Jag håller fullständigt med whyatt om att hampa är en underskattad och förtryckt ört med stor potential som läkemedel och smärtlindring inom en mängd områden men tyvärr finns dåligt med vetenskapliga belägg eftersom studier som kan tänkas resultera i något som moralens väktare inte finner acceptabelt tyvärr inte blir finansierade från statligt håll och forskare vill inte heller riskera sina karriärer eller att tappa forskarvärldens förtroende. Men det är en diskussion för ett annat forum