Reply

Det gör jag också, men inte på nåt sätt för att jag tycker 40-åringar borde ligga i graven.

Jag har funderat på ett fenomen några gånger. Ni vet när man är på stranden eller någon annan offentlig plats och många människor både beter sig och ser ut som om de vore hemma i vardagsrummet. Ofräscha, nästa äckliga ibland och inte en ansats till att dölja några skavanker såsom extrem fetma eller vad det nu kan vara. Alla är olika men om jag såg ut på det sättet skulle jag gömma mig i vassen

Skulle nog säga att män 40+ är överrepresenterade i denna grupp. Kommer jag bli sån? När då isf?

Sedan kom jag på att det har ingenting med ålder att göra utan i huvudsak social situation. Om du har fru, 3 kids och en familj som älskar dig hur fan du än ser ut så är det klart att man blir bekväm och börjar tumma på det. Det finns egentligen inget incitament att vara toppfräsch hela tiden för du har trygghet och är ändå inte in the ‘game’ längre. Så det är bara att njuta av livet, man har redan fixat det bitar ens utseende i första hand är viktigt för.

Med åldern kommer vanligtvis också en naturlig trygghet då man inte söker bekräftelse av andra på samma sätt som i unga dagar.

Därför förstår jag Superfrankies reaktion, jag reagerade själv snarlikt. Nu vet jag inget om din sociala situation men om vi antar att den skiljer sig från en 20-årings så kan du säkert själv se att konsekvenserna inte är de samma. Är den likadan så ber jag om ursäkt. Är man ung kan det finnas en genuin oro över att inte kunna hitta en livspartner eller dyl, frågor som vida överskuggar ytlig fåfänga.

Vore jag 40 är jag rätt säker på att jag skulle skita i håravfallet, finns annat att tänka på. Ingen i din omvärld tycker att det är konstigt med håravfall i den åldern.

Gå gatan ner och studera förbipasserande herrar i din ålder. Nästan alla har flikar, och var och varannan har måne eller olika varianter/grader av skallighet. Efter ett tag kommer du börja skratta inombords. De allra flesta förefaller strunta i det. Du ska vara tacksam att du fått ha råtjockt hår i över 40 år, det är faktiskt förunnat en minoritet.

Sedan förstår jag att det inte är roligt när det faller av snabbt, en gradvis förändring är antagligen mycket lättare att ta till sig mentalt.

Hursomhelst, den sjuka twisten är att om man zoomar ut lite så tycker jag du har mer anledning att vara glad än ledsen, men det man inte tänker på att man har saknar man inte förrän det är borta…..ingen går ju runt och är glad varje dag över att man har två ben att gå med, men den dagen man sitter i rullstol inser man hur fantastiskt det var….