Reply

Det som gäller för er just nu är att hitta en stil, frisyr(rakad till skinnet är en frisyr), attityd och en förebild som ni tycker är cool. Det går inte att ha samma attityd och stil om man nu väljer att skita i och tycka synd om sig själv och sitt hår. Det är ni själva som måste motivera er att bli något, se fram emot någonting. Det går inte och leva missnöjd med sig själv hela tiden eller det går men det är inget bra sätt att leva på. Ni är för unga för att låta er ungdom gå till spillo pga något fjuttigt problem som håravfall! JA! det är ett jävligt fjuttigt problem, jämfört med allt annat man kan drabbas av, bara för man tappar håret betyder det inte att man kan göra allt som man kunde när man hade sin gamla frisyr.

Ni måste skaffa er perspektiv på vad som är viktigt, vad är viktigt, vad är kul, vad drömmar jag om, ni måste kolla på omvärlden och inte den värld ni lever i. För just nu lever ni i fel värld, iaf känner jag mig så. Gillar inte detta samhälle och klimat som vi lever i här uppe i norden. Visst är det ett bra samhälle på många sätt men inte för mig. Jag gillar människor som har perspektiv på livet och vet vad som är viktigt, det vet ju fan ingen här, alla tror att man måste ha en utbildning eller gå till gymnasiet för att få ett bra jobb tex men det är så jävla mycke skitsnack i det. Man kommer ingenstans om man inte har ett bra självförtroende, tror på sig själv, självdisicplin, har en vilja eller dröm.

Jag kan säga att sedan i somras då jag valde att sluta med min hårbehandling (minox och reviogen shampo, hjälpte faktist lite mot min feta dht hårbotten) och började raka av mig håret, har mitt självförtroende ökat. Jag började helt enkelt skita i allt som jag hatade, mitt hår för det första, sen insåg jag att jag också måste sluta hata mig själv för att jag inte har något hår, sen insåg jag också att jag inte är redo för att börja studera. Och fan det är inget fel med det, tro inget annat. Jag jobbar idag som föreskole-assistent, ett jobb som jag aldrig någonsin kunnat tro att jag skulle börja med. Fan det är ju bara en massa gamla tanter som jobbar där typ. Men man måste börja någonstans och pengar behöver man för att kunna leva. Som tur bor jag också hemma så jag får en del pengar över. Nej, jag har inga vänner som jag går ut och festar med eller reser med, för det behöver jag inte, jag behöver hitta mig själv först, jag måste ta reda allt om mig själv, mina känslor, hur jag tänker, vad jag vill, vad är viktigt, vem jag är. Det enda jag vet är jag är mig själv och att jag inte tänker vara som någon annan och att ingen skall kunna få påverka den jag är. Därför kan jag älska mig själv och göra allt på egen hand, gå ut och festa, resa, dansa, träna, gå på resturang etc. Och det märks att folk gillar mig när jag är ute för att jag är så *ensam*, med mig själv och roar mig. Folk vågar komma fram till mig och snacka,både tjejer och killar, alla slags åldrar, för att jag är *ensam* och njuter för mig själv. Tror folk gillar mig för att jag är så jävla ärlig och öppen,visar respekt,likgiltighet och ödmjukhet i första ögonblicket, det finns ingen som påverkar mig liksom.

Ni kanske känner igen er att ni är självsäkra då ni är ensam någongång men när ni är ute med någon blir ni osäker och kan inte vara er själv. Det är en av anledningar jag inte vill vara med någon när jag går ut, måste lär mig älska mig själv och andra till fullo först. Vill inte att någon eller något ska kunna påverka mig, det är så jävla lätt att man låter sig det, jag vill ju egentligen inte påverka andra hur dom skall tänka eller vara heller, vill att dom ska vara sig själva. Hatar folk som ska snacka skit för att kunna få ett skratt och må bättre.

Jag skulle egentligen inte ha ett ont ord att säga om någon, jag vill inte säga det liksom, vill inte tänka så. För det är fel, man tänker inte rätt då. Tycka synd om folk kan man göra, dock inte om sig själv!

Godnatt..