home › Reply

  • ?
    Anonymous
    Inactive
    Tjena forumet!

    Skrev förrut ett inlägg där jag sa att jag funderade på en operation, det var lögn helt enkelt.

    Sanningen är att jag 2003, 19 år gammal, vandrade in på medica klinik i malmö för en konsulation angående en hårtransplantation. Att jag börjat bli tunnhårig hade påverkat mig sjukt mycket. Var helt utom mig. Idag är jag mycket mer okej med att vara tunnhårig. Inga varnande ord, nej nej, dessa människor bara uppmuntrade denna galna idé. Jag passade nog perfekt då jag fortfarande hade en hel del hår kvar framme på hjässan så det skulle ta lite tid innan det dåliga resultatet lyste igenom. Är idag väldigt ledsen att jag inte gick till newhairclinic så att de kunde förklarat hur allvarligt en hårtransplantation faktiskt är. Jaja, gjort e gjort.

    Som tur var höll mitt hår ståndet ganska länge men för ca 7-8 månader sedan hände något. Håret tunnades ut ganska fort framme på hjässan och jag började inse vilken katastrof som hägrade därbakom(onaturliga “plugs”). Började läsa på om hårtransplanationer och insåg hur jäkla allvarlig situationen var. Häri ligger också en del av skammen, att jag inte fattat det här tidigare…..

    Tillslut blev jag trött på allt pinochiohår att jag bara bestämde mig för att raka huvudet och exponera mitt relativt korta (rakt 8-10cm) och inte allt för fula stripärr. Nu i efterhand var det återigen ett litet förhastat beslut. Upptäckte först då att man ganska lätt kunde slita ut trasplantaten med pincett och att mitt kvarvarande naturliga hår såg självklart helt sansat ut. Reaktionerna har vart ganska lugna, inte många som vet vad det handlar om. Själv säger jag att gjorde någonting jävlgt dumt för 7-8 år sedan. Folk rycker på axlarna och går vidare. Tjejer bryr sig inte heller nämnvärt. Men visst e jag plågad. Tur att man kan ha mössa.

    Först var jag helt inställd på en ny operation. Rent pengamässigt skulle det ju gå att lösa (snälla föräldrar, som däremot vart ganska upprörda över min lilla hemlighet). Insåg att dr.bisanga i belgien var mycket bra på just repair work. De rekommenderade att ta bort de gamla pluggarna som utgjorde en på tok för låg hårlinje och köra 3000 grafts. Pluggarna skulle bort via FUE. Men sammtidigt, det här skulle inte bli min sista hår-transplantation.

    Konsultationen skede via mina e-mailade bilder. Insåg när jag såg dessa att jag tappat en hel del hår bara de senaste håret även uppe på huvudet. Antalgligen kommer jag vara ordentligt kal om bara 3-4 år trots att jag käckar proscar. Denna insikt gjorde att jag nu börjat fundera på så kallade reversals. Medica klinik har ju lämnat en del märken i skalpen som helt klart kommer se lite wacko ut (när jag är helt kal) men jag är relativt förskonad. Idag är det nog ingen som misstänker nått framifrån men det beror delvis på att mitt naturliga fjunnis hår täcker gropparna, plus att jag ryckt ut alla onaturliga hårsäckar.

    Idag syns ärret via hårlinjen vid 1,2mm. Nu vill jag ha lite råd:

    1. Gör om ärret med så kallad Tricophytic closure i typ belgien så att jag kan ha håret kort.

    2. Stoppar in 300 FUE (från nacken) i ärret hos ilter. De lovar 80% överlevad. Kan ha håret kort utan att ärret syns.

    En del säger att ärr reduktioner kan gå dåligt. Blir ingen förbättring. Andra menar att FUE har för dålig överlevnad. Några words of wisdom? Gärna höra från granit som just satte fue i ärret hos ilter. Drömmen är ju att det mirakulöst skulle kamofluera ärret ävern nere vis typ 3mm men förstår att detta är mer eller mindre en utopi.

    Mer råd:

    1. Fortsätta plocka “wacko” transplantaten med pinsett. Den dag jag tappat allt mitt hår framme på hjässan slår jag ihjäl dem med laser eller liknande.

    2. FUE:a ut hårsäckarna och stoppa tillbax de i ärret.

    Alternativ 1 skulle nog funka för mig personligen. Speciellt som en del påstår att man med ihärdig plockning faktiskt kan döda hårsäcken. Dessutom är det billigt. Enda fördelen med alternativ 2 är att en del påstår att huden läker ihop snyggare än innan. Har dock lite svårt att tro på något sådant. Som det är nu är jag ärrad men man måste titta rikigt noga för att se det. Efter att ha kört ner ett FUE verktyg måste det ju bli ett synligt ärr…?? Situtationen är ju som sådan att minsta lilla märke kommer se rikigt konstigt ut på min framtida hårlösa skalp. Man vill ju inte göra situationen värre.

    Å snälla, inga hårda ord. Just nu kan jag bara få lite uppmuntran. Min största kritiker är mig själv. Borde verkligen fattat bättre. Jobbigt när man själv beter sig så irrationellt. Kommer ta lång tid att förlåta en själv….