Reply

Introduktion

Norwood 3 (mestadels vikarna och mot mitten, vertex endast svagt förtunnat)

Jag hade nästan inget hår mot delar av vikarna och lite mer hår mot mitten av skallen.

FUE 3336 (med tätheten 60 grafts per cm2 mot vikarna och allra fram – 45 cm2 i resten av transplantationsområdet) början av december 2008 hos Prohairclinic, i Mechelen, Belgien, utförd av Dr. De Reys och hans team.

Bakgrund

Jag har gradvis tappat hår från ca 19-20 års ålder. Jag är 27, nästan 28 år. Jag har använt Rogaine och Finasteride till och från. Tyvärr har jag inte använt Rogaine regelbundet och jag började med Rogaine foam förra året. Den är bättre än den mer vanliga oljiga konsistensen som gör att ens hår ser ut att vara lite smutsigt. Det blev svårare på senare år eftersom jag började med Toppik för att täcka hårförtunningen vid vikarna och mitten.

Onödigt mycket tid på morgonen togs av att tänka på olika medel som jag skulle applicera efter duschen. Det hade en negativ påverkan på min dagliga energi. Visst inser jag det är viktigt att förebygga håravfallet. Men det blir mycket att tänka på när man även har annat att göra.

Att göra en hårtransplantation är inte något som man tänker på över en helg. Utan man ska gå igenom saken noggrant i flera månader innan man bestämmer sig. Jag planerar köp och ingrepp en lång tid i förväg. En hårtransplantation är definitivt inte något man gör spontant.

Det är också viktigt att tänka på att håret bakom transplantationsområdet kan falla av i framtiden. Men jag är också mot kliniker som vill skapa en överdriven hög, mogen v-formad hårlinje. Jag är inte cynisk men ändå lite misstänksam mot vissa kliniker som verkar vilja ha återkommande patienter. På samma sätt finns motsatsen med kliniker som utför hårtransplantationer som får personen att se ut som en docka.

Det senaste året kunde jag inte ha en ordentlig frisyr. Jag gjorde också det vanliga misstaget att inte hålla håret mycket kort. Det var mest att jag inte orkade klippa mig ofta eftersom jag ändå inte kunde få till den frisyr jag ville ha. Självklart kommenterade flera personer om mitt håravfall men slutligen har det varit för min egen livskvalitet.

Min hårtransplantion är inte utfört ur ren utseendesynpunkt. Det var något jag behövde göra för att kunna fokusera på viktigare saker som min karriär.

Jag visste att min täta donationsområde (bakhuvudet) gjorde mig till en utmärkt kandidat för FUE.

Val av klinik

Jag läste inlägg om olika kliniker på detta och många andra forum. Det blev till slut Prohairclinic i Mechelen, Belgien. Jag gick på två konsultationer – hos Ilter Clinic och Strandkliniken. Den första gav ett seriöst om än aningen säljande intryck.

Det obefogade höga priset på 145.000 kr hos Ilter var något som jag inte skulle ha tänkt att betala även om jag hade haft pengarna. Sedan tvivlar jag också på att Sverige måste vara så mycket dyrare. Jag frågade Bart (personen jag haft kontakt med hos Prohairclinic) om det högre priset i Sverige. Han förklarade det med högre kostnader för personalen. Det är självklart möjligt att lönerna i Belgien är signifikativt lägre. Men jag skulle inte vilja kalla Belgien ett billigt land. Det hela verkar otroligt. Däremot vill jag nämna att Dr. De Reys själv talade om att han lärt sig FUE-tekniken av Dr. Ilter, som bör nog vara lika kompetent.

I vilket fall som helst är jag ganska ointresserad av politiken bakom deras prissättning. Det är en lukrativ marknad med få läkare runt om i världen som utför dessa operationer. Kunder bör inte betala vilket pris som helst. Man måste ifrågasätta. Det är orimligt att av de kliniker jag kontaktat angående FUE skiljer det sig ca 130.000 kr mellan den billigaste och dyraste.

Strandkliniken hade inte ens gjort några hårtransplantationer. Jag träffade en kvinnlig läkare (kirurg) som ville börja med hårtransplantationer. Hon berättade att de saknar personal (och ville endast ha små kvinnliga händer). De ville utföra de 3 första hårtransplantationerna gratis. Jag kunde bli den tredje eftersom de redan hade två intresserade. Jag var frestad men gjorde nog rätt att avstå. Man brukar inte utföra något som är bra gratis trots att jag inser att de behöver bli kända innan de kan ta betalt. Hon kan vara en skojare. Man vill ju undvika till att bli försökskanin.

Jag skickade även en e-post till Akademikliniken som svarade med att 2500 FUE kostar ungefär 190.000 kr och Strip 115.000 kr. Det innebär i princip att man betalar för deras marknadsföring som ett privat sjukhus med en hög standard. Men man kan tycka det är obefogat då andra kliniker finns som endast koncenterar sig på att göra hårtransplantationer och inget annat.

Jag ringde och skickade e-post även till några kliniker i östeuropa (Tjeckien, Ungern, Baltikum) men många av dem utförde antingen bara Strip eller så verkade de vara oseriösa. Priserna var inte heller särskilt låga.

Prohairclinic tog 6500 Euro för 3000 FUE, varav 10 %, betalades i förskott.

Valet var med andra ord enkelt. Prohairclinic var billigast, och jag hade fått ett gott intryck av dem efter att ha läst Prohairclinics konsult och föreståndare Bart svara på frågor om vad de åstadkommit i olika diskussionsforum. Dessutom gillar jag att de endast satsar på FUE.

Operationen

Jag kontaktade Bart om vad jag bör tänka på innan operationen. Han svarade med att jag ska avstå från alkohol en vecka innan vilket är förnuftigt. Det gäller många ingrepp i kroppen.

Jag anlände under eftermiddagen en dag innan operationsdagen. Jag bodde i Best Western Gulden Anker, ett 4-stjärnigt tradtionellt hotel med ca 10 minuters gångavstånd från tågstationen i Mechelen. Det är ett tyst hotel vilket jag tycker är bra. Det var ju inte tänkt att man skulle festa. De har förresten en bra restaurang med frukostbuffet (ingår i rummet) och gott vilt på menyn för middagen.

Jag tog en taxi från hotellet till norra Mechelen där kliniken ligger inom ett företagsområde. Det tog ca 10-15 minuter. Jag tog även taxi från kliniken til hotellet. Taxin kostade 10 Euro till och från, alltså 20 Euro. Taxikostnaden blev 40 Euro totalt eftersom jag åkte fram och tillbaka under två dagar. Mechelen är en ganska liten stad så kostnaden ligger nog runt det vilket hotel än man väljer under de få dagarna man vistas där.

Det kändes lite nervöst att inte egentligen veta vad man har att förvänta sig. Eftersom jag inte ville vara sen var jag där ungefär 15 minuter för tidigt. Till slut kom personalen i tid. Jag gick in i byggnaden samtidigt som 3 personer i personalen, varav en kvinna som senare rakade mitt hår, en sköterska som hjälpte med donationsområdet och Dr. De Reys. Som andra kliniker möts man av en ljus, nästan helt vit reception. Det är en relativt liten klinik. De frågade om jag ville dricka något. Jag träffade Bart efter ca 5-10 minuter. Vi pratade lite om operationen och han tog digitala foton på mitt hår. Efter det rakades mitt hår så mycket som möjligt. Jag tog av mig mina skor och bytte om till operationskläder i ett rum där de har garderob.

Det var först tänkt att 3000 FUE skulle transplanteras men efter undersökningen ansågs det behövas 3300. Det blev till slut 3336. Jag fick de sista 36 på köpet. Man får också tänka på att det hade gått ca 4 månader mellan min kontakt med kliniken och operationen.

De opererar en person per dag från kl. 7.30 och framåt. Lunch köps in av kliniken ca kl. 12-13. De har också något att dricka. Jag drack apelsinjuice. Man får äta för sig i ett av rummen. Jag fick lyssna på musik och kolla på DVD filmer under eftermiddagen då folliklarna som tagits ut från donationsområdet under morgonen placeras i transplantationsområdet. 1500 FUE transplanterades första dagen då operationen blev klar ca kl. 15.00. Andra dagen sattes 1836 FUE in och det tog självklart lite längre ? tills ca kl. 17.00.

De gav mig Saline att spraya på huvudet ungefär varannan timme för att undvika uttorkning av transplantationsområdet. Jag fortsatte att spraya Saline flera dagar efter operationen – allt enligt deras instruktioner.

Det går till som i den här videon av Prohairclinic:

http://www.youtube.com/watch?v=ZiBvC9vbSOk(personalen i videon är samma som transplanterade mitt hår)

Jag fick rådet att inte ta på mig t-shirt eller tröja (skjorta går bra) några dagar efter operationen eftersom transplantationsområdet är känsligt. En i personalen talade om för mig att en tidigare patient hade fått sitt transplanterade område förstört eftersom han inte hade lyssnat på det enkla rådet.

Post-operationen

Jag åkte hem en dag efter den andra operationsdagen genom att ta tåg från Mechelen till Schiphol nära Amsterdam, Nederländerna. Därifrån tog jag flyget hem till Stockholm.

Jag var lite blyg inför hemresan pågrund av att transplantionsområdet var mycket rött men folk inser nog att man inte varit med i ett slagsmål. Jag frågade om att sitta för mig själv på flyget men alla platser blev fulla. Man ska helst göra operationen i samma ort som man bor i permanent. Men livet är inte så enkelt. Det är inte särskilt svårt bara man tänker på att inte slå huvudet i saker och att man inte bryr sig om folk som kollar. Det finns alltid nyfikna personer.

Jag kom hem till Sverige på kvällen. De hade sagt till mig att pannan kommer att svälla upp. Från att ha haft en lite bakåtlutande panna såg den ut att vara buktad (rundad utåt) sett från sidan. Svullnaden gick senare ner mot ögonen. Jag såg alltså inte särskilt trevlig ut 4-5 dagar efter operationen.

Jag hade också mycket ont och svårt att sova. Jag tog dessutom stark paracetamol som de gav mig och jag hade även tillräckligt hemma. Smärtan från donationsområdet var jobbig (stundtals så pass irriterande att jag inte kunde tänka på något annat) men långt ifrån olidlig. Jag hade lite ont ca 7-10 dagar efter operationen.

Det tog ca 2 veckor innan alla skorpor gick bort. Transplantationsområdet var rött tills för ca 2-3 veckor. Det gick mer mot rosa på slutet. Nu är det i princip lika blekt som resten av huden runt om skallen. Området var också domnad under den första månaden. Aloe vera har haft en lindrande effekt.

Man måste tänka på att det kan ta mer än två veckor efter hårtransplantationen innan man kan ha ett fungerande socialliv.

Det nya håret föll av ca 4-5 veckor efter operationen. Det är normalt. Det började växa igen ca 7-8 veckor efteråt och nu ca 10 veckor efter operationen har håret börjat växa ordentligt. Jag äter Proscar. Prohairclinic har märkt att håret växer fortare på dem som äter Finasteride. Håren växer först som fjun men de får färg efter ett tag. Jag har fortfarande korta hårstrån vid vikarna som inte har mycket färg. Jag tror det kommer se riktigt bra ut om ca 2-3 månader. Men redan nu ser man att det är mycket mer hår än innan operationen.

De nära mig tyckte först att de har skapat en konservativ (v-formad) hårlinje men det berodde mest på svullnaden. Jag är faktiskt glad att det kommer se naturligt ut. Jag kommer att snarare få den hårlinje jag hade som 21-åring och inte 15-åring. Man ska i alla fall se ut som en man och inte en tonåring. Jag har en oval (mot fyrkantig) ansiktsform med hög och bred panna. Min hårlinje har aldrig varit rak och det skulle ha sett lustigt ut. Risken är att man ser ut som en docka när det också kombineras med en tät packning.

För övrigt har jag börjat med Rogaine igen för vertex. Jag beställer Rogaine foam från http://www.minoxidil-direct.co.uk.

Jag tror allt går bra om man inser vad som kan utföras med dagens kunskap och teknologi. Man skapar illussionen av fullt hår. Det är också olika svårt beroende på ens hårtextur och kontrasten mellan hud och hårfärg är individuellt.

Det jobbigaste efter operationen är som de själva säger – vilket är att vänta på att håret ska växa. Man får ha tålamod. Det slutgiltiga resultatet ska jag kunna se efter ca ett år. Men jag tror man kan ha en någorlunda kort frisyr efter ca 6 månader. Jag röker inte. Det tar längre tid att växa för de som röker.

Utvärdering av Prohairclinic

Det har varit lätt att komma i kontakt med Prohairclinic. De svarar på ens frågor med kort varsel. Det kan verka uppenbart men det kan jag inte säga om alla kliniker jag kontaktat.

De är framförallt mycket profesionella. Personalen är inte överdrivet varma men ett leende är inte långt borta och de är omtänksamma. Man märker att de tar sitt arbete seriöst och tänker på att patienter ska bli nöjda med deras arbete. Det ligger självklart i deras intresse. De bryr sig om det gör lite ont och man behöver mer bedövning. Alla pratar mer eller mindre bra engelska så det fungerar bra att kommunicera med dem. Det blir inga direkta missuppfattningar för en som åker ner dit från Sverige. Flamländare är inte särskilt olika svenskar.

Jag kan omöjligt säga hur slutresultatet kommer att se ut. Enligt kliniken hade jag bara 1 % “transections”. Ca 90 % av det donerade hårfolliklarna kommer att överleva. Det betyder inte att 10 % dör, utan ca 5 % är i vilofas vilka inte kan räknas. Jag är nöjd så här långt.

Det är svårt att säga vad de kunde ha gjort bättre. De kanske skulle ha skickat informationsmaterial vad man ska tänka på före, under och efter operationen. Men man får all viktig information (vilket inte är så himla komplicerat) på plats. De kan möjligtvis förbättra informationen på hemsidan:http://www.prohairclinic.com/default.asp?language=en

Det finns alltid något att säga om före – och efterbilder men man får tänka på att många efterbilder skickas av patienten. Men visst bör de fokusera på att lägga ut bättre foton tagna från ungefär samma vinkel och ljus.

Man ska tänka på att inte dricka alkohol innan operationen (det är bra att leva sunt i vilket fall som helst), och att efteråt inte ta på sig kläder som är svåra att ta av och på. Det är annars inte svårare än så.

Jag kan varmt rekommendera Prohairclinic men självklart väntar jag med en slutgiltig bedömning av dem. Man måste tänka på att alla inte får samma resultat. Det är svårt för mig att jämföra lite djupare med andra kliniker eftersom jag haft en mer ytlig kontakt med dem.

Jag är helt klart en gladare person än jag var för bara några månader sen! Jag ser fram emot att kunna ha en fin frisyr. Men helst av allt vill jag faktiskt slippa att tänka på håret så mycket som jag gjort de senaste åren.

Ställ gärna frågor men jag ska försöka uppdatera er om några månader för att beräta hur mitt hår ser ut.