home › Reply

  • ?
    Anonymous
    Inactive
    Ett längre svar. Blir nog kanske en kopia på vad jag skrev i mig egen tråd. Känner för att skriva av mig igen…

    Började få höga vikar i 16-17-års åldern… rakade av allt hår på huvudet när jag var 19… fick panik när jag såg att håravfallet var hästskoformat… tvingade morsan att ta banklån… åkte sedan till Medica Klinik och så var livet förstört.

    Samma erfarenhet som du av Christer Fransson. Han la fram den där mattan med hår på skrivbordet och sa att så mycket hår skulle jag få. Åkte dit en månad senare och gick igenom första transplantationen. Det enda jag kommer ihåg av den var att det gjorde ont som fan när doktor? Claes Bratt höll på med vänster lugg. Spåret av det syntes direkt efteråt och syns nu snart 12 år senare också. Jag har mitt eget hår kvar i höger lugg… på vänster sida är det tomt, förutom 20-30 ditsatta strån. Några få, egna finns kvar. Bratt, Fransson och Pyra Haglund har efteråt sagt att orsaken till att det blev så har ingenting med transplantationen att göra… jag tror, eller vet, att det är tvärtom. Förmodligen hade jag haft kvar vänster lugg om jag inte hade genomgått någon transplantation.

    I övrigt såg hela huvudet ut som köttfärs när det var klart… Fick välja en keps och sedan skickade de hem mig. Inte ett ord om eftervård. Första gången jag någonsin hörde/såg ordet eftervård var när jag läste i detta forum första gången för snart 2 år sedan.

    Transplantationen blev riktigt misslyckad. Efteråt fyllde de på med hår två gånger, men bara där det var som allra värst, några små områden. En gång gjorde de också en ärr-reduktion. Detta var under 1998-2001. Bratt fick äran att rätta till sitt misslyckande vid det andra ingreppet. Det var standard enligt Fransson. Samma läkare som misslyckats skulle få chans att rätta till det. Vid tredje ingreppet hade Bratt fått sparken…

    Sommaren 2002 åkte jag dit igen och då var de så sura/ trötta på mig så att jag fick betala 6500, tror jag, för en ny påfyllning, trots livstidsgarantin. Det var då femte ingreppet. Fjärde transplantationen. Totalt borde det idag sitta runt 3000 strån på mitt huvud. Jag tror att det max kan röra sig om 1000 st.

    Sedan bytte de ägare. Pyra tog över. Jag trodde det skulle ordna upp sig då. Hon har kollat på mig en el två gånger. Hösten 2007 gick hon med på ännu en ärr-reduktion, av good will. De behövde inte göra den egentligen, sa hon. Men hon ville vara snäll. Sjätte ingreppet då.

    Idag ser det förjävligt ut.

    Ett 10 cm långt, väldigt brett ärr i nacken, som ibland lyser igenom trots att jag har 3-4 cm långt hår baktill. Har masserat nacken 3 minuter dagligen i över ett år nu för att förhoppningsvis kunna genomgå en till ärr-reduktion någon annanstans.

    Framtill ser det hemskt ut. Man behöver inte titta noga för att se att hårstråna är nedstoppade. Höger lugg är dock lite bättre, då jag fortfarande har kvar en del av mitt eget hår där. Jag döljer ALLTID håret när jag inte är hemma i lägenheten. Jag skäms för hur det ser ut.

    Önskar verkligen att jag hade detta ogjort. Att kontakta dem var mitt livs största misstag. Jag var ung och fick panik när jag såg hur mycket hår jag hade tappat. Det får jag sota för resten av livet nu.

    Om det finns fler som blivit utsatta för idioten Fransson, så skriv här. Om inte annat så kan vi åka ner till Staffanstorp ihop å slå ihjäl han tillsammans… vi kanske kommer undan om vi skyller på varandra =)