Reply

Jag är en kille på 21 år som anar att vikarna börjar bli lite väl djupa. Då jag har haft relativt långt hår i mittbena-artad frisyr har jag inte riktigt haft koll på hur eller om hårfästet har vandrat, men efter jag började knyta upp håret märkte jag att jag inte riktigt hade samma betäckning som de runt min ålder Därav har jag lite svårt att jämföra med gamla foton om det verkligen är generna som börjar röra på sig eller om det bara är samma djupa vikar jag alltid haft.

Mina två äldre bröder började båda ha problem med håravfall i tidiga 20-års åldern, så nu känns det som det är värt att ta vikarna seriöst

På min faderliga sida i släkten har trenden börjat först vid 40-års åldern, medans åt moderliga hållet är jag inte säker (inte träffat min biologiska morfar). Dock kan det vara värt att tillägga att min mamma har rätt högt hårfäste själv, utan håravfall.

Den genetiska grunden är satt, och jag har länge vetat om att frågan inte är om jag blir tunnhårig utan snarare när. Emotionellt känner jag mig inte så dåligt alls, men om möjligt drar jag gärna ut på processen

Då kommer jag till frågan min introduktion skulle bygga bakgrund för:

Medikament. Vad jag förstått av att läsa runt här så är det det första steget, men då ställs jag emot sheddingen.

Är det möjligt att börja knapra och samtidigt ha mediumlångt hår, eller kommer den eventuella sheddingen bara göra det löjligt och omöjligt att behålla?

Är väldigt nöjd med mitt hår som det är nu annars, och vikarna syns inte om jag inte gräver fram dem. Håret är fortfarande rätt tjockt annars, och till skillnad från brorsorna så verkar jag iaf inte än utveckla början till “helikopterplatta”.

Jag är inte heller helt säker på om hårfästet verkligen rör på sig då jag antar att det finns en liten chans att generna från min fars sida köper ett par decennium, men det känns som om oddsen är emot mig

Svar och synpunkter uppskattas!

Tack på förhand