-
Jag känner igen mig. Jag började fundera kring mitt håravfall kring senaste årskiftet. Även om jag reflekterat över och märkt det förut har jag snabbt glömt bort problemet under tidigare år. Flikar har jag haft men de har i princip inte rört sig uppåt på flera år. Iaf så började jag fundera på problemet och i januari så började jag tappa grymt med hår i duschen, avloppet fylldes med hår och när jag schamponerade in håret följde säkert 15-20 hårstrån med. Jag fick panik och fixade ett recept på finasterid, detta lugnade ner mig ordentligt och efter en månads tuggande så tappar jag knappt hårstrån alls. Nu förstår jag givetvis att det knappast har med finasteriden att göra då den inte verkar så snabbt men delvis kanske ångesten är mindre och därmed stressen, samt att det är en naturlig varation helt enkelt.
Tilläggas ska också att jag nog har den perfekta livsstilen för att tappa hår så snabbt som möjligt. Pluggar heltid och lever på poker(oerhört stressande) samt att jag inte tränar, vilket jag ska försöka bättra på snart dock. Men hela dagar kan gå åt att jag pluggar/”jobbar” utan fritid även om jag tycker det är roligt att spela poker så är det verkligen inte avslappnande.