Reply

superfrankie wrote: Så här känner jag (vare sig ni förstår eller ej):

Jag känner mig fängslad. Jag bara måste raka mig vart 24:e timme. Även nyrakad så har jag så pass mörkt hår att jag ändå inte trivs i det. Den där kransen gör mig milt sagt crazy. Lägg till oundvikliga skärsår och blod det medför så har ni anledningen till att jag inte kan jobba, plugga (förutom på distans) osv.

Ska jag ha ett heltidsjobb ex, så betyder det att jag inte kan skära mig i huvet på måndag morgon och komma dit som en UFC-fighter, för då får jag med största sannolikhet gå hem. Lägg till alla snedblickar, (som om jag vore ett psyko), som det medför.

Att leva såhär – i en tickande bomb VARJE DAG klarar inte jag. Allt detta strul med mjuka upp hårstråna med vatten, applicera olja,rakgel på huvudet, gilettehyvel på sidorna, headblade i nacken, elektrisk apparat i fronten. Därefter skölja av med vatten i dusch. Och därefter tvätta resten av kroppen. MINST 30-45 min om dagen av galet mkt jobb. Den tiden kan jag bara ta på mig om jag är hemma. Då förstår ni också varför sommarn med utomlandsresor, åka till landet inte är en möjlighet.

Vad är viljestyrka? Den mest värdefulla och sällsynta form av energi vi får. Det som får oss att göra saker som vi annars inte skulle klara av. Tänk er att behöva bränna allt de på huvudrakning varje jävla dag.

Lägg där till (som kanske även är det jobbigaste) att jag omöjligt kan koppla bort mitt håravfall om jag ska behöva stå framför spegeln och raka av håret varje dag och bli påmind om det STÄNDIGT. Jag kan omöjligt gå vidare med mitt liv när det är såhär.

Spelar ingen roll för mig om ni förstår eller ej. Det här är min personliga och permanenta uppfattning, och känslorna de framkallar hos mig.

Jag skulle se hårbortagningen som en slags inre befrielse för mig själv. En enorm lättnad. Att ta bort allt tidskrävande jobb som förstör mitt liv.

Jag ser inte ner på mig utan hår. Jag avskyr inte min look på det viset. Långt ifrån. Men jag kommer aldrig kunna acceptera mig med en mörk krans i bakhuvudet. Hellre ungdomligt kal än gubbaktigt kal.