-
Jag skulle förmodligen inte bry mig lika mycket om jag var 30+. Men jag är 21, och har alltid betraktas som söt, fått många kommentarer om det, inte för att tjejen varit snäll då det oftast resulterat i hångel eller sex, utan för att jag faktsikt är det. Det känns därför extremt fel att jag skulle bli helt kal och om det skulle hända vet jag faktiskt inte vad jag skulle ta mig till. Jag ser inte tillräckligt macho ut för att bära upp en bruce willis frisyr helt enkelt. Jag har haft snygga tjejer i min ungdom vilket är gymnasiet och dessutom flera snygga tjejer idag som varit intresserade av mig och som jag dejtat till och från. Men en sak skiljer sig idag från gymnasiet. Det är att även om jag är duktig på att prata med tjejer idag, lyser mitt självförtroende för eller senare igenom mig. Jag har torrt och svagt hår på hjässan, aldrig varit med om att någon direkt märkt det, men vilken tjej som helst skulle känna detta när hon tarr på det. Det är därför rena rama mardrömmen att ha sex och hela tiden vara rädd för att hon ska märka när hon sliter i mitt hår. Eller ångesten över att missa en rogaindos när man sover med flickvänner.
Jag passar också extremt bra i långt hår, och skulle förmodligen ha rena rama asthon kutcher frisyren om jag inte led av håravfall.
Just nu ligger jag i något mellanstadie i hur jag mår psykologiskt. Jag vet att ingen märker att jag e tunnhårig ute, samtidigt har jag dålig kvalité på mitt hår och är säker på att jag skullle upplevas som betydligt snyggare med ett friskt hår. Men känslan och skräcken, det psykologiska att alltid behöva fixa och kamma det rätt med vertex för att dölja, den känslan är brutal. Att alltid bli nervös när jag sitter på en stol eller soffa, på en fest och någon är bakom mig.
Jag kan alltid undgå känslan av att bli upptäckt, genom att raka mig då det i princip är omöjligt att upptäcka att jag e tunnhårig då, eftersom mitt hår växer men slutar växa i vertex när det nått en viss centimeter, det blir dåligt och bryts av.
Men problemet är att jag inte passar alls i rakat tack vare mina “söta” ansiktsdrag plus att jag har för litet huvud för mitt ansikte. Snyggast blir jag i hatt eller basker på krogen eller keps irl. Då ser jag tjejers blickar direkt.
Skulle jag bli helt kal, och kraftig synlig tunnhårighet skulle helt enkelt mitt jag försvinna. Jag skulle behöva omvärdera bilden av mig själv lika som mina vänner skulle omvärdera bilden av mig.
Jag skulle också vara tvungen att varje dag kämpa för mitt självförtroende och dra paralleler till min tunnhårighet efter varrje diss av en tjej.
Att vara tunnhårig när 50% av allla män över 40 är det, när man själv är 40. Det är en sak.
Men att vara tunnhårig som 21 åring, när de flesta har friska firsyrer. Det är en annan.