-
hmmm jag kände likadant när jag var 23, började tappa håret rätt så “omärkbart” tills min frisör började påpeka det. Mitt hår var någonting som ingen skulle ta ifrån mig, någonting som jag uppskattade mer än livet självt. Alla runt omkring mig påpekade hur jäkla hårfashinerad jag var och alla coola frysirer som jag hade då. Blev kallad, Beckham, Zlatan och sist men inte minst, Jude Law (kanske p.g.a. vikarna). Nu under semestern för ngn vecka sedan( 26år för tillfället är jag nu), så var jag utomlands på semester med min sambo och hon skulle fixa sin frysir och hålla på, då kommer den där meningen fram, som ingen tunnhårig, (nyrakad), vill vara med om. Frisören som klippte henne, började påpeka varför jag har rakat mig för att dölja min flint…. Han påpekade mina vikar och vi kom in på disskusionen varför man blir tunnhårig. ( Frisören är från mitt hemland där vi tillbringade våran semester så min sambo förstod ingeting). Jag började förklara det här med ätftligt håravfall medans han inte tog åt sig alls och gav mig ett enda svar: Var glad att du hittade en sån här vacker tjej när du är så tunnhårig som du är…… Funderar på att hänga mig nu efter den kommentaren. Ingen som upplevt ngt likadant????