Reply

Är helt ny här, och hittade hit genom det välkända Google. Skriver här eftersom det känns som att många här verkar veta ganska mycket och för att jag själv inte alls lyckas hitta bra svar på nätet, och för att mitt håravfall ett tag gjorde mig deprimerad och är nu, som många andra, helt besatt.

Till skillnad från andra här på forumet har jag inte upplevt att jag tappat hår i flera år eller så, utan det hela började (tror jag) förra sommaren.

Förra sommaren väntade jag mitt tredje barn och jag upptäckte då att jag tappade ganska mycket hår under graviditeten vilket egentligen är ganska ovanligt (gjorde inte det med första barnet) men jag reflekterade inte så mycket över det hår som föll eftersom jag inte alls oroade mig över det då. Så hände det konstiga. Det var en månad innan jag skulle föda barnet som jag gick till frisören och klippte en ny kortare frisyr.

Någon vecka senare märkte jag det hemska! (känns som att det kom över en natt) Jag hade blivit jättetunnhårig! Och jag skojar inte. Framtill i håret, ovanför pannan, och uppe på skallen hade jag blivit så tunnhårig att skalpen lös igenom. Jag kunde lätt se mellan varje hårstrå, mest ovenför pannan. Helt glest. Det var också glesare baktill vid virverln och lite överallt, men inte i nacken dock.

Jag har alltid varit ganska fåfäng och mån om mitt utseende i övrigt så därför var det här en total panik! Jag bara grät och grät. Kunde absolut inte ha mittbena längre eftersom det var så glest i pannan. Eftersom jag strax skulle bli mamma för tredje gången var denna stress jättehemsk och jag kunde absolut inte tänka på något annat än håret, om ens för en sekund.

Jag googlade såklart massor, närmast helt besatt, och trodde mig lida av kvinnligt håravfall etc detta trots att det ej finns i släkten. Gick till läkaren som sa “ingen fara” det kommer tillbaka senare, beror på hormoner” men inte ens det kunde jag lita på. Fick ingen vidare förklaring till varför detta skulle hända om det berodde på hormoner.

Innan jag märkte att jag plötsligt blivit tunnhårig (väldigt gleshårig) hade jag hade haft en mkt stressig period på jobbet bakom mig då jag grät på kvällarna av stress och oro att inte hinna med allt innan bebisen skulle födas. Nu var håret den stora stressen och gjorde mig så ledsen. Jag undrade om min uttunning pågått länge utan att jag märkt det men det tror jag inte. Fåfäng som jag är ser jag mig själv i spegeln massor och hade i så fall märkt det innan. Det skedde nästan över en natt!

Nu har jag slutat amma sen 8 veckor tillbaka men inget hår har vuxit ut än. Jag är inte lika deprimerad men ännu ganska folkskygg och har såklart jättedåligt självförtroende över detta och oroar mig massor. Jag kan inte säga att håret faller mer än normalt men det växer inte ut något nytt, och tro mig, jag kan verkligen SE mellan stråna uppe på huvudet.

I övrigt har jag ganska tjocka mörka hårstrån och kvaliteten är som innan till skillnad från att det lyser glest och ingen återväxt sker.

I min oro har jag tänkt på framtida peruker och allt möjligt och varit totalt förkrossad över detta.

Det är så konstigt! Jag förstår ingenting. Om man tappar hår genom genetik (detta trots att ingen kvinna har det i släkten) så är det väl en process som pågår länge då varje hårstrå blir mindre/ljusare och tunnare? För mig har det som bara slutat växa ut nya!

Jag har läst om många olika kurer men tror inte på laser mm som (enligt mig) också är ett dyrt och dumt sätt av företag att lura oss ledsna stackare på massa pengar. Har provat Panto3 men började må mkt illa direkt av dom och slutade.

I övrigt har hårbotten blivit ganska fet och mjällig och jag ska försöka köpa nytt mjällschampo för att råda bot på detta.

Finns det någon som vet något om detta? Har alla mina hårsäckar bara tok-dött? Ser inga tecken på ny utväxt. Nu har jag, som sagt, inte ammat på 2 månader så hormonomställningen efter barnfödande och amning borde vara bra nu. Varför växer inte håret ut igen?

I övrigt försöker jag att tänka att håret inte betyder ALLT, men det är så svårt.. Känner att jag tjatar ihjäl min omgivning om detta.

Så snälla, ngn som vet ngt? Har mitt hår bara dött? Blir bara glesare och glesare. Kan det nånsin börja växa ut igen eller är alla rötter döda? Jag vill inte fota det, det känns så hemskt.

Hur som helst så har ni alla andra hårtappade mina största symptaier, för nu vet jag hur det känns! (kan dock tillägga att jag, en fåfäng tjej, faktiskt tycker det är manligt när män tappar hår, om de bär det med stolthet! Vill bara säga det, att det i mina ögon kan vara riktigt snyggt, särskilt om ni rakar det, men jag förstår verkligen ångesten!) Men som tjej känns det inget vidare..

Behövde få skriva av mig lite. Hoppas på något svar…

Kramar/ emma (en annars söt mamma som hoppas, hoppas och hoppas….och som annars i värsta fall hoppas kunna acceptera detta ändå..)