Reply

Emma: mitt hår ser faktiskt värre ut nu än på bilderna, och av nån anledning ser fotografierna inte lika illa ut som i verkligheten. Det är också ganska stor skillnad på belysningen. Håller jag mig i lite halvsvag belysning så ser det helt okej ut, men så fort det blir starka lampor blir håret genomskinligt. Badrum, provhytter och spotlights är en fasa!

Ska se om jag hittar styrkan att ta nya bilder att lägga upp så du får avnjuta mitt huvud i all dess härlighet.

Jag tror uppriktigt att det inte finns nån anledning för dig att ge upp hoppet ännu. Har läst att det är ofta under amning som håret tar stryk, och 2-3 månader är ju enligt uppgift en ganska kort tid i hormon/hårvärlden. Jag tror att när din kropp väl kommer i balans igen så kommer mycket hår på en gång. Det är ju bara gissningar, men jag tror faktiskt det.

Kan bara upprepa det jag sagt tidigare. Försök ta det lugnt och invänta håret. Säg en tre månader till… 12 veckor. Det är inte så jäkla lång tid. Efter det kan du börja söka svar igen, men jag skulle försöka att inte panikera förrän iallafall ett gott halvår efter jag slutade amma.

Jag vet faktiskt inte men jag tror ändå inte att det är fel att testa minoxidil, för att ge håret en lite extra kickstart så att säga. Sen är det som du skriver, det känns bättre rent mentalt att GÖRA någonting.

Jag har försökt få svar från den där laserkliniken men börjar undra om det är oseriös verksamhet. De hör ju aldrig av sig! Mycket märkligt. Vill de inte ha mina pengar?

Vad gör man om håret inte kommer tillbaka? Du, jag vet inte… Det är svårt.

Vore man helt skallig eller hade begränsade områden som var drabbade är ju hårersättning ett bra alternativ men peruk vet jag inte. Idag har de väl peruker som man sätter fast på huvudet och hur funkar det när det trots allt finns hår där under?

Jag är inte insatt. Har inte börjat överväga sådana lösningar ännu (förutom hair link som det f-nimej är stört omöjligt att hitta härikring)

Att gå skallig genom livet – nej, det är absolut inte ett alternativ.

Sen har du ju helt rätt i att håret inte är allt och att vi måste minnas det som är viktigt. Men det är nog ett krav att man får lufta sin ångest lite nu och då för att inte gå sönder inuti. Skönt med det här forumet och att hitta folk med samma problem så man slipper lägga all sin ångest på nära och kära.

Jag har varit tunnhårig hela mitt liv, och kan leva med ett ynkligt hår – är så illa tvungen. Men semiflint är icke ett alternativ. Kanske odlar en helt ny look, rakar av mig rubbet och skaffar några tatueringar.

Jag trodde mitt håravfall lugnat ner sig, men borstningen imorse kostade 70 hårstrån!!! Jaix! Kanske inte ändå? Fick ångest igen. Avskyr den här känslan av vanmakt, men det är inte mycket att göra åt.

Bara kriga vidare.