-
Jenli- Jag kan inte låta bli att le när jag läser dina inlägg. Du är så rolig.
Jag har inte alls kommit längre än dig gällande att acceptera, men jag vill gärna vara så positiv som jag försöker vara. är väl som du, var och varannan dag positiv och nästa helt förtvivlad. Detta tänker jag så gott som jämt på. Tänk vad mycket tid man hade att oroa sig över ANDRA saker förut!:-o
Jag har faktiskt pratat med en kurator om detta, men inte vet jag om det hjälpte. Särskilt irriterande att just deras toaletter var stelt upplysta med galet vitt ljus som gav en lust att uträtta sina behov i mörkret istället.. Hu! Det var knappast kuratorns ord som hjälpte heller utan snarare att jag satte ord på mina tankar och då hjälpte mig själv. Ett tag i våras mådde jag riktigt bra och släppte oron. Men nu, när jag slutat amma och bara vääääntar på håret, så har oron kommit tillbaka. Förr kunde jag som skjuta oron på framtiden. Men nu är jag där – i framtiden alltså.
För mig är läget så här. Jag tappar inte mer än vanligt (tror jag) men inga nya växer ut. Det gör såklart att jag bara blir mer och mer tunnhårig. Jag fixar också och trixar med frisyren men alla sätt är snart omöjliga, som för dig.
Jag har blivit alldeles för folkskygg genom detta och går helst inte på stan eller ngt. Men snart ska jag börja jobba igen och sitta i klart ljus bland alla kollegor och det skrämmer mig.
Jag funderar faktiskt på att ringa käkaren och be dom ta ALLA prover man kan. Det är så himla skumt att det bara slutat växa ut nytt hår. Samtidigt vill man inte vara så jobbig och jag är ändå rätt övertygad om att de inte kommer finns några svar. Har kollat sköldkörteln och de vanliga bristerna men det visade inget onormalt. Det var i vintras. Måste bero på hormoner. Kanske kan de ta ngt hormonprov då? Ja du, jag vet inte jag…
Du ska väl snart till läkaren? Tänk OM du har ngt problem med sköldkörteln? Då är ju problemet i alla fall reparerbart. En minimal chans finns ju.
Hojta när du närmat Nirvana och vågar visa frillan!
Du är modigare än mig i vilket som.