-
Jenli- Jag känner så igen det du beskriver. Det är så laddat känslomässigt, när man går till läkaren, att man väl där blir helt ställd. Samtidigt vill man inte verka hysterisk och samtidigt är man tacksam att man fått komma så att man blir dålig att stå på sig.
För mig har frågorna jag velat ställa kommit efteråt när jag väl är hemma.
Hur kunde det bli så för dig? Du själv tror väl inte på stressen då du tappat hår under så lång tid? Och vad tyckte läkaren? Tyckte han att du verkligen var tunnhårig eller att du överdrev? Varför tog han inga prover? Frågade han hur er släkthistoria ser ut?
Om du känner att du inte fått svar nog så tycker jag att du ska ringa upp och be om en ny tid med provtagning, alternativ gå till en privat läkare. Men om det nu är som du tror, ärftligt håravfall, så går det ju inte att trolla. Kanske bromsa genom de mediciner du redan använder men jag tror, tyvärr, inte att en läkare egentligen kan hjälpa med det. Kan det vara stressrelaterat?
Hur känner du nu? Ännu lika “tom”?
Jag själv har i alla fall äntligen tagit tag i detta! Jag var så arg på att den förra läkaren och jag tänker inte ge mig innan jag har svar!
Så jag bokade tid på en privat läkarmottagning och fick faktiskt komma dit idag. Läkaren var jättebra och samtidigt helt ärlig i att han inte är expert på detta område. Däremot har han en ledig kollega som är hudläkare som han tänkte rådfråga.
Först frågade han om min förra läkare tagit prover på mig vilket jag sa att hon gjort i januari, på sköldkörteln och B12, men att allt var “normalt” då. Han frågade efter värderna, vilket jag inte alls visste, men han menade att det inte är relevant om det såg “normalt” ut, utan handlar mer om exakta värden. Kanske kan en liten låg nivå på ngt ge MIG dessa problem?
Han tog i alla fall nya blodprover för att kolla 3 olika hormoner, B 12, och allt annat han kunde komma på. Om inte proverna visar på något konstigt så ska han fråga hudläkaren om annat går att testa. Jag sa också att jag är villig att prova vad som helst om hudläkaren skulle ha ngt i åtanke.
Hur som helst så kunde läkaren konstatera att jag har kala fläckar som det inte växer ngt hår på. Han sa att håravfall så här kallas Alopeci men man vet ju inte riktigt varför jag har så här. Jag fick också berätta om min släkt och att ingen är tunnhårig där.
Om de inte kan hitta ngt fel så är det såklart svårbehandlat men då är det bara att vänta och se. För mig har det varit så stressande att inte veta. Att tänka sig att man ska bli typ flint utan att ens kolla eventuella hormonbrister etc. När jag får dessa svar så kan jag mkt lättare bara acceptera attt kroppen ibland inte gör som man vill. Det är bara att gilla läget men mkt lättare (för mig i alla fall) om jag vet att andra orsaker är uteslutna. Jag ska få svar per brev om ett par veckor tror jag.
Jag tycker du ska kämpa vidare för att utesluta andra orsaker. Jag vet att det är jobbigt och känslomässigt tungt men ge dig inte. Om man vet så är det lättare att acceptera det. Tänk… det är ändå 9 månader sen jag gick på mitt första läkarbesök och det är först idag som jag orkade stå på mig!