Reply

Det har hänt rätt mycket under den tiden jag varit borta. Jag gick igenom en ganska rejäl knäoperation den 27:e april och gick därefter på jävligt starka smärtstillande tabletter. Fy fan va jag saknar dem. Jag har opererat knät många gånger och har aldrig tyckt att de smärtstillande tabletterna man fått haft någon som helst verkan, men nu var jag gammal nog för att få ett narkotika-klassat preparat utskrivet och dessa tabletter var det fart i, mina damer och herrar. Tog man maxdos innan man gick och la sig, så kunde man bara ligga där och känna hur allt helt plötsligt blev helt underbart…

Oj va jag svirade iväg där med massa drogromantik, men det jag egentligen skulle komma fram till är att jag inte ville trycka i mig mer skit än vad som var nödvändigt, kände inte för att plussa på finasteriden på alla tabletter och blodförtunnande sprutor jag var tvungen att ta. Så jag hade ett uppbehåll på nästan tre månader, och självklart började håravfallet igen. Nu har jag gått på finas i en månad typ och råkat ut för en ny shedding verkar det som. Men eftersom jag vet att finas funkar, lägger jag inte ner så mycket funderingar på det. En annan grej har hänt dock, jag håller på att bli fet. Jag kan inte för mitt vildaste förstå varför jag fått en sån jävla ölabuk, och vliken jävla feteröv jag har fått! Kan knappt knäppa hälften av mina byxor längre. Jag tycker att med tanke på hur lite jag äter borde detta vara fysiskt omöjligt. Funderar på att sluta äta helt och hållet och se om jag börjar gå ner. Är det finas som spelar in här tror ni? Min acne och min hårbotten har också blivit värre.

Var hos frisören och “toppade” håret nu med. Klippte nog av 20cm från mitt hår och i ärlighetens namn var det tvunget. Jag såg så jävla tunnhårig ut eftersom de sista 10 centimetrarna bara bestod av ett fåtal hårstrån. Just nu ser jag ut som en idiot eftersom det blev aldeles för kort för att ha det utsläppt. Men det var ganska kul att höra en äldre dam som satt brevid säga till frisörskan: Men oj! va mycket tjockare hans hår ser ut nu!

Så nu behöver jag bara vänta på att mitt hår ska växa ut och bli lika långt som innan, men den här gången tänker jag vårda det bättre på vägen. Ska ta topparna en gång varannan månad minst.

Slutligen har jag hamnat på ett bättre ställe mentalt. Jag har slutat tänka på “hur det kommer se ut om ett år” och koncentrerat mig på att göra det bästa man kan med det man har kvar. Jag har inte längre det där jättetjocka hårsvallet jag hade som yngre men det ger också intrycket av att jag är äldre. Det finns väldigt många saker här i världen som är värre än att man tappar håret. Efter vad jag har gått igenom i mitt liv (ett flertal allvarliga trafikolyckor och hjärtproblem) så ska jag vara glad att jag ens lever, att jag kan gå är inget mindre än ett mirakel. Så om mina kära hårstrån väljer att lämna mig är jag ganska säker på att jag kommer lyckas genomleva det också.

Mycket kärlek!

//Slinger