home › Reply

  • ?
    Anonymous
    Inactive
    Hej hopp!

    emma: det kan ju som sagt vara en plan att köra igång med p-piller. Men jag hoppas du använt förut så du vet att det fungerar för dig och din kropp. Östrogen kan ju som sagt bidra till en del andra dumheter som proppar och dylikt – sällsynt, men det har ju hänt. Om du använt p-piller tidigare är det ju lugnt. Tänkte bara så jag inte föreslår att du ska göra något som på sikt resulterar i något mycket värre än håravfall.

    Jag tycker din plan låter bra. P-piller, fungoral, ta det lugnt och ta hand om sig själv så mycket man bara kan. Om det inte blivit bättre på några månader så kan du överväga recrea. Jag förstår helt klart att man inte vill göra sig beroende av medel som recrea “i onödan”. SÅ rasande skojigt är det inte att smörja sig varje kväll och betala ruskiga summor varje månad.

    Kosttillskott och tabletter, vette fasiken. Körde ju på hiskeligt dyra priorin ett tag, men nja. Jag äter allsidigt och trycker i mig både vetegroddar och andra skumma saker som är bra för hälsan, så jag ser inte vitsen.

    : )

    Att göra sig/känna sig fin, trots den aktuella situationen.

    Visst har du rätt i att man ska göra det bästa av det man har – det gäller ju alltid, så varför inte nu? Man jobbar med det man har, lyfter fram sina styrkor och döljer/ignorerar sina svagheter. Jag har faktiskt unnat mig mer kläder och smink de senaste månaderna. Och när jag tänker efter så är jag ju faktiskt ganska nöjd med både min kropp och mitt ansikte. Håret är långt ifrån det viktigaste. Det har du fullkomligt rätt i.

    Har fått en del komplimanger från motsatta könet för min nya klädstil också – det känns skönt att man fortfarande kan få höra sådant trots att man saknar en yvig man. Jag kanske är ytlig, men lite bekräftelse är aldrig fel.

    : )

    Man hakar kanske inte upp sig på håret så mycket som man kan tro. Det är kanske bara man själv som går runt och granskar allas huvuden. Och det du skrev om män och tunnhårighet håller jag helt med om.

    Min pojkvän är tunnhårig. Mina bröder är tunnhåriga. (Min far har tjockt hår, det aset, men ingen av oss syskon ärvde det). Flera killkompisar är tunnhåriga.

    Jag kan inte säga att jag inte lagt märke till det – men det betyder ingenting, det sänker inte deras utseende eller attraktivitet (annat än om möjligen de skulle försöka sig på en EXTREM comb-over eller Donald Trump… då är det kanske bättre att bara gilla läget)

    Nä du emma, vår kvinnlighet sitter sannerligen inte i håret.

    Och vi har människor som älskar oss.

    Som du skrev, vart den här hårkrisen än slutar så kommer vi att komma igenom den och se tillbaka på den som ännu en av livets alla små dryg-perioder som vi tog oss igenom.