Reply

Munken wrote: Jag har håret rakat. 4mm eller så kanske. Men jag tycker jag är mycket snyggare i hår eller en mössa. Kan till och med tycka jag ser bra ut. Men med nuvarande hårstatus tycker jag att jag är ful. What to do?? Ja, många är ju fula och lever gott för det. Gäller väl att hitta dit. Det konstiga är att man tappar motivationen för så mycket. Är det fler än jag som, när man har en dag håret av någon anledning ser lite bättre, får ej jäkla lust att träna, äta bra, fixa karriären osv… helt enkelt får en sedan länge bortglömd livsenergi? Det är ju sjukt att det ska vara på det sättet. Allt sitter i huvudet. Om jag gjorde allt det där som jag får lust med när håret ser lite bättre ut skulle livet bli mycket bättre. Men ändå känns det meningslöst att försöka när jag ändå vet att håret ser fult ut.

Jag kan förstå dig, superfrankie, även om jag drabbats mildare av hårångest (eller uttrycker mig mildare).

Jag har en teori kring oss som hakar upp oss oproportioneligt på håravfall. Jag tror vi är predisponerade att reagera mycket hårt på bakslag. En gång för några år sedan trodde jag att jag inte hade fått MVG på ett prov i gymnasiet. Jag gick hem och grät. Hur sjukt är det..? Hur viktigt är det att ha MVG i allt? (jag fick mvg på provet visade det sig… alltså bara misstanken att jag inte fick mvg gjorde att jag “bröt ihop”) Jag tar kritik hårdare än andra tror jag. När jag gjort något fel ältar jag detta väldigt mycket längre än medelsvensson. Är detta som något som andra “håravfallsältare” känner igen er i?